I kaffebordsdiskussioner beskrivs Finlands hälsovårdssystem ofta som ineffektivt och dåligt. Internationella forskningar berättar ändå annat. Till exempel i januari publicerades Health Powerhouse Index där Finlands sjukvård visar sig vara kostnadseffektivast i en jämförelse av 35 europeiska länder. I sjukvårdens kvalitet nådde vi upp på åttonde plats och bland annat Sverige och Danmark blev efter oss.

Även om Finlands hälsovårdssystem är bland de bästa i världen, finns det mycket som ännu bör förbättras. De socioekonomiska hälsoskillnaderna är stora och växer ständigt. Enligt THL:s nya forskning är fattigas livslängd i medeltal mycket kortare än de rikas. Avsikten med hälsovårdssystemet är att minska hälsoskillnaderna, men det system med fler nivåer som vi har fått i Finland leder rent av till djupare skillnader genom att de med bättre inkomster gynnas. De förvärvsarbetande har som mest tillgång till tre system, medan de som står utanför arbetslivet (arbetslösa, pensionärer, vårdlediga m.fl.) har bara ett. Den privata hälsovården kan vara ouppnåelig för människor med små inkomster. Om man är pensionär eller arbetslös, har man inte tillgång till företagshälsovård.

Många regeringar har försökt fixa problemet – tyvärr utan resultat. Under denna regeringsperiod blev minskningen av hälsoskillnader och förbättringen av tjänster genast i fötterna på en tung och förvirrande landskapsreform samt massiva nedskärningskrav. Regeringen planerar att överföra fler ansvarsområden och uppdrag till landskapen. Social- och hälsovården kommer utan tvivel att bli i skymundand och förlora finansiering i landskapens strama budgetar.

Förebyggande arbete och speciellt stödtjänster som ges i hemmet blir sämre, vilket kommer att öka behovet att dyrare korrigerande åtgärder. Denna utveckling är helt i kontrast till vårdreformens ursprungliga målsättningar: minska hälsoskillnader, förbättra tjänsterna och minska kostnaderna. Människor önskar enkla saker av vårdreformen. Man måste få vård utan långa köer. Klientavgifterna får inte förhindra en från att komma till läkaren. Vården måste vara kvalitativ. Socialtjänsterna måste fungera. Barn, åldringar och funktionshindrade ska tas hand om.

I juli beslöt regeringen att göra de ändringar som grundlagsutskottet krävde i de lagförslag som nått riksdagen. Valfrihetslagen förbereds på nytt och nya förslaget kommer till riksdagen i början av nästa år. Det finns ännu tid att byta riktning – är regeringen redo att lyssna på sakkunnigas kunskap och råd? Om inte, då kommer tjänsterna försämras, avgifterna höjas och ojämlikheten att öka.

Anette Karlsson

vice ordförande för Finlands svenska socialdemokrater