Hon är bland annat ordförande för Nylands socialdemokratiska kvinnor och vice ordförande för FSD. Årets internationella kvinnodag har gått i de politiska uppdragens och det politiska jobbets tecken. Jag ringer henne för att diskutera dagens roll då vi skriver 2018. Hon säger inledningsvis så här:

– För mig betyder internationella kvinnodagen att sätta fokus på frågor om jämställdhet och inse att jämställdheten ännu inte är uppnådd. Det finns mycket att göra för jämställdheten på arbetsmarknaden med tanke på den låga andelen kvinnor i ledande uppdrag i företag och i politiken. Därtill har Me too-kampanjen visat hur utbrett problemet med sexuella trakasserier är.

Finns det en risk för att vi tänker för mycket att de stora jämställdhetsproblem är globala, långt borta och att vi därför blir för passiva för omständigheterna i vårt eget land?

– Det finns alltid något ställe där det är värre, men det betyder inte att andra saker vore oviktiga. Det är väldigt viktigt att arbeta för jämställdhet även i världens mest jämställda länder för inte ens i dessa är jämställdheten uppnådd.

– En risk jag ser är att internationella kvinnodagen här handlar mycket om rosor och uppvaktning. De viktigare budskapen riskerar hamna i skymundan av firandet. Det behövs inte rosor utan arbete för mer jämställdhet och mot sexuella trakasserier och våld mot kvinnor. Vad gäller våld i familjen ligger Finland högt på listan i statistiken för Europa.

På vilka punkter behövs det åtgärder för mer jämställdhet här i Finland?

– Familjeledigheten är en sådan sak. Det är ledsamt att regeringen kastade in handduken och inte var redo att ta emot idéer från oppositionen. Det behövs en reform dels för att pappor ska vara mer hemma och bli en starkare del av hemmet, dels för att kvinnorna nu är i en ekonomiskt ogynnsam situation. Vi måste minska fattigdomen bland kvinnor i pensionsåldern, det problemet är reellt och beror på föräldraledigheterna. En ung kvinna som jag är ofta ett rött skynke på arbetsmarknaden, arbetsgivare är rädda att vi ska bli hemma med barn, varpå kvinnor ofrivilligt oftare har snutt- och deltidsjobb.

– Ansvar för hem och familj vilar ännu för ojämlikt på kvinnan trots små steg åt rätt håll. I Sverige har man öronmärkt månader för papporna och då har de också använt dem mer. Samhället måste visa vägen i den här frågan.

Hur ser du på nuvarande regeringens jämställdhetspolitik?

– Det har till och med talats om kvinnohatarregeringen och jag skulle inte uttrycka mig riktigt så grovt, men ingen rök utan eld. Först tvångslagar och semesterpengsnedskärningar, sedan konkurrenskraftsavtalet Kiky som drabbat speciellt kvinnodominerade branscher. Regeringens nedskärningar har speciellt riktat sig mot branscher med kvinnor med låga löner. Att man tog bort den subjektiva dagvårdsrätten var också illa, samt tillät större dagvårdsgrupper. Exemplen är flera. Det är talanade att jämställdheten glömdes bort helt då regeringen inledde sitt arbete.

Karlsson understryker att frågorna som ska sättas i fokus på internationella kvinnodagen inte får falla i glömska under årets övriga dagar, tvärtom.

– Varje dag måste man göra saker för att stärka jämställdhet och för kvinnornas roll i samhället. Under Finlands självständiga tid har landet haft 500 ministrar, varav endast 80 har varit kvinnor. Balansen är långt ifrån nådd.

– Alla kan vi i vår vardag lyfta fram vad kvinnor gör för bra saker, tacka och stödja varandra, tro på att kvinnor kan och vet. Det är vardagen som borde vara kvinnodag, säger Anette Karlsson.