Huvudnyheter

Arbetslösa fick sin röst hörd – med högt och tydligt budskap

Foto: Johan Kvarnström
Foto: Johan Kvarnström
Foto: Johan Kvarnström

Över 10 000 demonstrerade mot ”aktiveringsmodellen” och försvarade rätten till politiska strejker. Facket visade med kraft att man står upp för de arbetslösa.

 

 

Det märks från arla morgonstund att denna dag, fredag 2 februari 2018, är politiskt laddad. Morgonradion utreder hur kollektivtrafiken löper och inte löper. Den politiska strejken debatteras på tidningarnas insändarsidor. En löpsedel ropar ut att majoriteten godkänner strejken.

 

FFC har initierat demonstrationen som ska börja klockan 11 på Senatstorget i Helsingfors. Tågen går som vanligt. Fler människor än vanligt promenerar. Trottoarerna i Helsingfors är fyllda som i en stad av större storleksklass, men man kan inte ens tala om trängsel.

 

Jag lämnar redaktionen i Runda huset i god tid för att gå till demonstrationen och slår följe med en grupp från Socialdemokratisk ungdom. Ordförande Mikkel Näkkäläjärvi berättar att han ser det som en självklarhet att protestera mot “den orättvisa aktiveringsmodellen”.

 

Vi diskuterar den hätska kritik som den politiska strejken gett upphov till i vissa politiska kretsar, även utanför regeringspartierna, samtidigt som bland annat medborgarinitiativet mot aktiveringsmodellen visar att motståndet mot regeringens politik är brett och starkt.

 

– Nog måste det finnas strejkrätt i ett demokratiskt samhälle och jag måste nog säga att jag har förundrat mig över kritiken mot strejken. Helt som om demokrati fungerade så att man vart fjärde år röstar och däremellan ska sitta tyst och stilla. Nog måste medborgarna ha rätt och möjlighet att påverka och det sker inte så mycket mellan valen, men det här är ett sätt, säger Näkkäläjärvi.

 

Demonstrationens slagord är Ääni työttömille (röst åt de arbetslösa) och Näkkäläjärvi tror att manifestationen kan leva upp till detta.

– Förhoppningsvis kommer mycket folk och en hel del debatt har redan uppstått. I den meningen har den redan haft betydelse.

 

Så det påverkar trots att regeringen inte tänker ändra sig?

– Regeringen och riksdagens majoritet har röstat igenom förslaget, men vi tror det här kan påverka så att man inte gör ytterligare nedskärningar. Regeringen har uppenbarligen haft planer på fler försvagningar av arbetslöshetsskyddet.

 

Stor uppslutning

Vid Långa bron har ett fackförbund paus i väntan på fler kamrater innan marschen till torget ska fortsätta. Vi går i förväg och möts på torget av tusentals människor.

 

Fler strömmar till hela tiden och kommer att bli över 10 000 enligt polisens uppskattningar. Fackförbundens banderoller har varierande stil och är mer och mindre radikala. En del påpekar att aktiveringsmodellen är orättvis, andra vill fälla hela regeringen. Någon går ännu längre, men stämningen är varm och glad i samlingen.

 

I folkvimlet träffar jag Anette Karlsson, FSD:s vice ordförande, som tillskriver manifestationen en stor betydelse.

 

– Det är mycket folk på plats och det berättar att folk känner att det regeringen nu har gjort är jätte orättvist.

 

– Den här modellen är ju en straffmodell och emot det så kallade kikiy-avtalet (konkurrenskraftsavtalet). Det stora är att man först gör tvångslagar och hotar fackförbunden med det och sen efter det kommer man till ett avtal som är viktigt för att hålla kvar avtalssamhället. Sen växer ekonomin, men man vill inte rätta till de största problemen som där framkom, till exempel nedskärningar i semesterpengar. Och då lovade man också att man inte kommer röra arbetslöshetsprinciperna och sedan gjorde man det här. Nog är det klart att folk är ledsna, besvikna och arga, säger Karlsson.

 

Demonstrationen är väl också ett slutligt bevis på att facket faktiskt bryr sig också om arbetslösa och inte bara om sina arbetande medlemmar som felaktigt påstås ibland?


– Absolut. Och fackförbunden vill bygga en bra arbetsmarknad. Det betyder att man också hittar jobb till folk och fokuserar på att arbetslösa ska komma tillbaka till arbetslivet och få det stöd man behöver. Det gynnar ju alla i det här samhället.

 

Sånger, ramsor och burop

Manifestationen tar vid på allvar på Reijo Paananen, generalsekreterare för Nordic IN, stiger upp på scenen och greppar micken. Som konferencier från facket skapar han stämning och river ner applåder från domkyrkan till första raden framför scenen.

 

Det blir mer av denna vara då FFC:s Jarkko Eloranta håller brandtal för en mer solidarisk arbetspolitik och kritiserar regeringen i hårda ordalag.

 

De politiska representanterna får också komma till tals, en per parti och parvis enligt lottning.

 

Först ut blir dagens mest eldiga debatt, mellan Vänsterförbundets Li Andersson och Samlingspartiets Juhana Vartiainen som blivit en slags symbol för hela aktiveringsmodellen.

 

Någon dialog kan man ändå inte tala om. Demonstranternas burop dränker Vartiainens inlägg medan retoriskt skickliga Andersson har en lätt match på hemmaplan och bemöts med jubel och applåder.

 

Då turen kommer till SDP:s ordförande Antti Rinne tar han tillfälle i akt och skickar ut en tydlig hälsning:

 

– Det är bra att sysselsättningen ökar och det är bra att ekonomin växer. Men det är fel att Sipiläs regering skär från de arbetslösa. Att skära från de arbetslösa är fel och sysselsättningen förbättras inte genom att bestraffa arbetslösa. Därför kommer SDP att ta tillbaka den nedskärning som riktar sig mot arbetslösa.

 

Applåder följde förstås, högljutt från uppskattningsvis drygt 10 000 människor som inte går med på en “aktiveringsmodell” som inte går ihop med mångens rättsuppfattning i och med att den arbetslösa arbetssökande inte själv kan påverka alla de faktorer som krävs för att stödet inte ska minska med knappt fem procent.

 

– Vi är nöjda med antalet deltagare. Vi sparkade i gång manifestationen på kort varsel. Det är fint att så här många människor deltog runt om i Finland, säger FFC:s organisationschef Eija Harjula belåtet.

 

Förutom demonstranter på plats är uppskattningen att mer än 200 000 arbetstagare deltar i åsiktsyttringarna som varar i högst ett dygn.

Avslutningsvis kan konstateras att SFP:s ungdomsförbund Svensk Ungdom och Blå framtid har i varje fall en sak gemensamt. Bägge politiska organisationerna fördömer politiska strejker. SU:s representanter har uttalat sig till Yle och Hufvudstadsbladet i ytterst kritiska ordalag och i samma stil som Blå framtids Simon Elo som i ett pressmeddelande idag säger att demonstrationen i dag var vänsterns valkampanj och en alla tiders sådan som “bekostas av företag och arbetare”. Elo är precis som en stor del av mediebevakning mer orolig över att en del av kollektivtrafiken stod stilla än över att arbetslösa arbetssökande som redan har det svårt kan drabbas av den så kallade aktiveringsmodellen.

 

 

 

 

 

 

 

Delningar

Dela denna artikel

Viikon 41 Demokraatti
TIEDUSTELULAIN ABC - Mitä tavallisen ihmisen pitää tietää?
LÄHIÖELÄMÄÄ - Selma Vilhunen teki rosoisen nuoriselokuvan
TARJA HALONEN - YK:n tulisi toimia pienemmällä budjetilla
Följ oss:
Mer om ämnet:

Kommentarer

Mest lästa


Senast