Socialdemokraterna är fortsatt största parti med 28,3 procent i Sveriges nya riksdag. Valdeltagandet 87,2 procent så fortsatt högt. Bra spurt av S, men vissa ting kunde gjorts bättre tidigare och fallet från 31 till 28,3  beror bland annat på att S borde gjort mer 2017 och använt de “onödiga” 30 miljarder kronor i fjol till ny amortering av statsskulden (lägsta nu sedan 1977!) till välfärdsreformer i stället. Då hade S troligen kunnat nå närmare 30 procent i väljarstöd!

Men rätt att S-ledaren, statsminister Löfven, håller sig kall i regeringsfrågan och inte låter sig stressas fram av en borgerlig allians som är mindre men ändå kräver att Löfven ska avgå direkt och låta de fyra borgerliga partierna – M, C, KD och L – bilda regering med moderaten Kristersson som statsminister. Trots att de är ett mandat mindre än det rödgröna också i nya riksdagen! Hur det till slut går med det kan ta flera veckor – och ett extraval/nyval redan nästa år kan heller inte uteslutas.

Noterbart apropå socialdemokraternas valresultat är att det visserligen var mycket bra kampanjat i valarbetet slutskede. Men motlutet blev onödigt tufft för S-valarbetarna. SD tog många arbetarväljare (cirka 20 procent av LO-fackliga arbetare), arbetslösa och “förtidspensionärer”. Grupper som alla egentligen är S-väljare men nu tillhör gruppen protestväljare. Mera jämlikhetsprofil på S politik hade minskat det väljarflödet till populistiska SD. Nu back för S från 31 procent i valet 2014 till 28,3 procent i år.

Om S i regeringen år 2017 gett tusan i den där “onödiga” amorteringen av statsskulden på 30 miljarder kronor och istället investerat den i välfärden – bättre sjukförsäkring, mer satsningar på sjukvården etc – så hade nog tappet i dessa väljargrupper blivit mindre och läget för S och de rödgröna varit ett antal mandat större i den nya riksdagen.

Värt att notera – som framgår av Sveriges Televisions stora väljarundersökning, Valu – så rankades migration/invandring som åttonde viktigaste valfrågan av väljarna. Sjukvården var viktigast, enligt SVT:s vallokalsundersökning. 56 procent av väljarna sade att frågan hade mycket stor betydelse för hur de valde. Men alldeles därefter kom skola och utbildning på 54 procent. Därefter kom jämställdheten och social välfärd.

Valu-materialet kommer att spela en viktig roll när analysarbetet – med lite perspektiv – tar vid för att närmare redan ut varför S tappade i ännu ett val trots goda resultat vad gäller ekonomin, sysselsättningen och olika om än otillräckliga välfärdsförbättringar under Löfvens fyra år som statsminister.

Som framgår av den här svt-länken om hur S och de rödgröna tappar arbetarväljare så krävs nu en analys för att fler ska kunna förstå hur det ska vara möjligt att vända denna utveckling och öka stödet hos LO:s grupper.

Socialdemokratin håller på att förlora sina grupper av kärnväljare vars stöd behövs om det ska vara möjligt att göra ett bra val framgent. En annan lärdom är att dessa grupper inte på något sätt kan tas för givna för socialdemokratin som vissa så kallade strateger bara alltför länge tycks tro.

Det här är konsekvensen i mångt och mycket av bristande och otillräckligt genomförd fördelnings- och jämlikhetspolitik. Arbetarväljare överger S och röstat SD i protest och missnöje. Förvånar väl inte eftersom S inte brytt sig om och vårdat sina kärnväljare utan tagit dem för givna alltför länge. Valförlusten i stort väljartapp 2014 – men maktskifte då från den borgerliga alliansen – och nu ytterligare ett tapp på nästan tre procentenheter visar hur nödvändig det är att inte också denna gång slarva med sin eftervalsanalys.

Att t.ex. så många som 24 procent av LO-folket röstar på populistiska SD och bara 41-42 procent på S är sammanvävt med protest, ilska och delvis också med att man inte når ut med konsekvenserna av SD:s politik i praktiken.

Men faktum är nog oavsett orsak att S inte heller bra nog förmått förädla det missnöje som de facto finns där ute mot växande klassklyftor och ökande ojämlikhet och föra det missnöjet i mer konstruktiva banor.

Ett tydligt sådant problem är sjukförsäkringsfrågan och den turbomotorn som alliansen satte in i rehabkedjan som kommit att kasta ut många ur sjukförsäkringen och gjort den beroende av kommunernas försörjningsstöd. Det mesta av det här har S lämnat reformerat, undantaget borttagandet av stupstocken. Men i övrigt har man behållit samma regelverk som alliansens från 2008! Tänk om lite av de 30 miljarderna till statsskulden i fjol – en onödig amortering, säger även kända ekonomiprofessorer –  lagts på sjukförsäkringen och tandvården fått en rejäl reform på kanske 6-8 miljarder i stället!

Då hade S kunnat lyfta mer och fått 1-1,5 procentenheter mer i valet. Ting som dessa borde med i en eftervalsanlys nu; liksom att S måste våga använda skattepolitiken för ökad rättvisa och minskade klassklyftor.

Oavsett hur det nu går i regeringsfrågan – Löfven eller M-ledaren Kristersson eller någon annan som ny statsminister – om några veckor så har socialdemokraterna en hemläxa att göra inför nästa val. Ett val som eventuellt kan komma redan om ett till två år eller först om fyra år.

Robert Björkenwall

frilansjournalist, utredare