MENY
Turva – Hymy

Bok om Åbolands skärgård 1918 fyller historisk lucka

Gustav Wickström har skrivit en bok om 1918 i Åbo skärgård och är rätt man för verket, skriver Henrik Helenius i recensionen av En storm är lös – Åbolands skärgård vårvintern 1918.

 

Bokrecension: Gustav Wickström: En storm är lös – Åbolands skärgård vårvintern 1918. Litorale. Helsingfors 2017, 241 s.

 

Inbördeskriget 1918 är Finlands kollektiva trauma konstaterade redan professor Heikki Ylikangas i sin klassiska bok ”Vägen till Tammerfors” som utkom i mitten av 1990-talet. Inte ens de naturfagra svenskspråkiga skärgårdskommunerna i Åboland skonades från krigets fasor.

 

Gustav Wickström har skrivit en bok om 1918 i Åbo skärgård. Wickström som är läkare och mångårig ordförande för den svenska socialdemokratiska partiavdelningen i Åbo är rätt man för verket. I förordet berättas hur han för några år sedan lyssnade på ljudband som han tillsammans med sin far inspelat i Korpo under 1970-talet. Då noterade han händelser från 1918 som han inte förut fäst sig vid. Det gällde en matros vid namn Selim Lindström som ombord på isbrytaren Sampo med tyska marinsoldater på Gullkrona fjärd bröt upp is för den tyska kryssaren Kolberg och som plötsligt stötte på isbrytaren Murtaja och ångfartyget Dragsfjärd, vilka var fulla med rödgardister på väg mot Åbo. En häftig beskjutning följde. Striden innebar slutet på den röda tiden i Åbo skärgård.

 

Erövringen av Murtaja är noga dokumenterad i ett kapitel. Det visade sig att händelsen inte ens nämns i det enda verk som hittills berört inbördeskriget i Åbo skärgård, nämligen  ”Skärgårdens frikår” av Ludvig Lindström. En bok med strikt traditionell vit vinkling.

 

Fyller ett tomrum

I årtionde efter årtionde har skärgårdsborna i Åboland undvikit att diskutera 1918. Alla vilka själva var med är för länge sedan borta. Genom dagböcker, personliga brev och berättelser har Gustav Wickström lyckats täcka denna historiska lucka.

 

Texten löper geografiskt och kronologiskt börjande från den tyska uppladdningen i Houtskär i väst. Ganska självklart eftersom de finländska vitgardisterna tillsammans med tyskarna från väster steg för steg trängde undan de röda i riktning österut. I Iniö gick det lugnast till. Däremot uppstod blodiga strider både i Korpo och Nagu. I synnerhet kampen om ön Lohm i Korpo skärgård var ovanligt häftig. Som så många historiker tidigare konstaterat: de otränade rödgardisterna hade inte en chans mot den med preussisk disciplin väldrillade tyska armén.

 

Wickström skriver: ”…uppe på de höga Lohmbergen, låg de röda och sköt alldeles vansinnigt. De slösade oerhört med ammunition”. Inget under att de tyska kanonerna snart skulle meja ner de röda på isen – ”som säd under lien”.

Åter exempel på krigets oerhörda vansinne. Finland igår, Syrien idag…

 

Rött och lugnt i Dalsbruk

Ett heroiskt kapitel berättar om arbetarnas kamp i det röda Dalsbruk, industriorten i Dragsfjärds kommun (i dag Kimitoön), som än idag hundra år senare är ett av den finlandssvenska arbetarrörelsens starkaste fästen.

 

Väljarbeteendet framgår tydligt av den bifogade valstatistiken. I Dalsbruk fick socialisterna vid 1917 års lantdagsval 742 röster. De borgerliga bara 134 röster.

 

Eller som författaren lakoniskt konstaterar: ”I Dragsfjärd behövde de röda inte ens tillsätta någon revolutionskommitté, eftersom socialdemokraterna innehade majoritet i kommunens fullmäktige”. Det är iögonenfallande hur lugnt det faktiskt var i Dalsbruk under den tid de röda hade makten. Här förekom inga strider.

 

Varje sommar invaderas Åbo skärgård av tusentals semesterfirare och båtmänniskor. De flesta har knappast haft en aning om vilket krig här en gång fördes. En liten kritisk anmärkning må därför tillåtas. Bokens kartor är minst sagt ålderdomliga. Redan 1918 fanns betydligt modernare kartor, vilka hade gjort det lättare för dem som idag vill återupptäcka de dramatiska platserna.

 

Gustav Wickström. Foto: ABL-arkiv

 

 

Diskussion

”Höckerstedt har räddat livet på otaliga finländare”

Kuva: Foto: Pixabay
Allmän bild på kirurgiskt ingrepp, föreställer inte kirurgen Höckerstedt som bokrecensionen handlar om.

Krister Höckerstedt är en berömd finländsk leverkirurg som verkat vid Kirurgiska sjukhuset eller ”Kirran” i Helsingfors. Som pensionär har han fått sitt liv dokumenterat av Mardy Lindqvist som är likaså pensionerad som tidigare reporter från Hufvudstadsbladet.

Lue lisää

Diskussion

En rar liten bok om Macron

Kuva: flickr public-domain thierryleclercq

Av allt fattar man att Macron är en begåvad och äregirig person, som klättrat upp i det franska samhället via elitskolor och jobb på institutioner av första klass, skriver Jacob Söderman i en recension av Anne Fuldas biografi om Frankrikes banbrytande president.

 

Anne Fulda.

Bokrecension: Anne Fulda – Emmanuel Macron, Historiska Media 2017, 182 s.

 

Författaren är född 1963 och har jobbat på den traditionella högertidningen Le Figaro sedan 1972. Hon har tidigare publicerat böcker om fransk politik.

Boken, en översättning av Anna Säflund-Orstadius och Pär Svensson, baserar sig på intervjuer med Macron och färre med människor omkring honom samt texter han skrivit eller som skrivits om honom.

 

Det är en rar bok. Nästan halva boken ägnas hans barndom och skolgång. Hans relation till sin mormor och relationen till sin betydligt äldre lärare, som han nu är gift med.

Av allt fattar man att Macron är en begåvad och äregirig person, som klättrat upp i det franska samhället via elitskolor och jobb på institutioner av första klass.

 

Han var en nyliberal bankir på Rothschild-banken, när han plockades till president François Hollandes medarbetare.

 

Boken vimlar av framgångsrika personer som han blivit bekant med och insupit lärdom av när han klättrat vidare.

 

Som ekonomiminister i Hollandes regering driver han igenom nyliberala ekonomiska reformer som det franska näringslivets mår bra av.

 

År 2016 lämnar han socialistpartiets hägn och startar rörelsen En Marche! (“På väg!”) för att kandidera i presidentvalet.

Rörelsens titel leker med hans förnamn Emmanuel och efternamn MAcron. Det är hans rörelse.

 

Han är en god talare, har en vidunderlig charm och räds inte att gå nya vägar. Han river upp det gamla stelbenta partisystemet.

 

Som en följd av hans rörelses framgångar går Gaulistpartiet och Socialispartiet närmast i kras. Konservativerna går bakåt. De gröna och kommunisterna blir små.

 

Hans nya parti får majoritet i parlamentet och bildar en regering bland annat genom att ta med viktiga politiker från partier som förlorat i valet.

 

”Frankrike drabbades av en Macron hysteri”, skriver författaren och tillägger:

”Man förbluffas av hans förmåga att föra sig. Att röra sig. Att axla presidentrollen.”

 

Starkt stöd trots kritik

De första reformerna av arbetslivet och ekonomin möter mycket kritik och strejker, men de godkänns.

 

På sommaren 2017 ligger presidentens understöd vid 30 procent, men nu har det stigit. I december 2017 är det över 50 procent.

 

På det internationella planet går det också vägen. Macron gör en del lyckade internationella framträdanden.

 

Med hänvisning till Trump och hans beslut att lösgöra sig från avtalen för att stoppa klimatförändring, utropar Macron:

 

Make the Planet Great again!

 

Iakttagare påstår ibland att han har tagit modell av Napoleon Bonaparte eller Charles De Gaulle, några har pekat på François Mitterrand.

 

Macron fick väljarna att göra sig av med den gamla politiska klassen.

 

Han har mycket av Tony Blair och Gerhard Schröder som förnyade sina länders ekonomi med nyliberala förtecken, Blair med charm därtill. Det gick en tid.

 

Är Kanadas statsminister Trudeau samma andas barn?

 

Partisystemet utmanas

Macron har vissa drag av vår Alexander Stubb, då han kom in på den finska politiska scenen ung, modern och charmig. Honom tog Samlingspartiets traditionella partielit dock kål på. Stubb var främmande på den inhemska politiska scenen.

 

Troligen är Macron dock sin egen typ. Han insåg att det franska politiska livet kräver förändring och har lyckats med det. Tillsvidare.

 

Boken bubblar av känslor och tankar och namn.

 

Frankrike och Finland är olika politiska miljöer. Gemensamt har de dock haft en gammalmodig partiindelning, som Macron lyckats rasera i Frankrike.

 

Hos oss har Sannfinländarna och De gröna lite lyckats nagga den i kanterna, men den stora smällen låter vänta på sig.

 

Se upp Samlingspartiet, se upp Socialdemokraterna, Vänsterförbundet och De gröna!

 

Förnya er eller bered er på det värsta.

 

Diskussion

Starkt berörande pjäs om unga kvinnors liv i inbördeskriget 1918

Kuva: Foto: Chris Senn
Emilia Ekström gör en strong insats som socialisten Ebba.

Musikteatern 18 lyckas levandegöra inbördeskriget 1918 genom två människoöden. Pjäsen lyckas lyfta fram människor som mer än röda eller vita i sammanhanget. De får utrymme som individer med särdrag och människovärde som historiska omständigheter har ifrågasatt med tragiska följder.

Lue lisää

Diskussion

Kjell Westö: Vi måste lyssna på varandras berättelser

Kuva: Foto: Marica Rosengård. (Bilden beskuren).
Kjell Westö 2017.

Finlands historia präglas av å ena sidan tur, å andra sidan skicklighet och mod.
– Det ger oss paradoxalt nog också ett stort ansvar, sade Kjell Westö i sitt tal på självständighetsdagen.

Lue lisää

Diskussion

Thåström – en rockpoet i motljus

Kuva: Foto: Johan Kvarnström
Thåström på Circus i Helsingfors den 15 november 2017.

Lukas Lundin om Thåströms konsert i Helsingfors: Han erbjuder oss ett alternativ, en kväll då vi, som han själv sjunger i Aldrig nånsin komma ner, kan blunda och flyta långt iväg från allt som är fel.

Lue lisää

Diskussion