Opinion

Britta Lindblom: Filia och tack!

Johan Kvarnström
Johan Kvarnström
Johan Kvarnström

Ibland gör livet en helomvändning utan att det är du som vänder hjulet – med dina personliga val. För mig och Jaana Trakossa skedde denna vändning i september 2015.

 

Då svallade flyktingvågen från Syrien och andra konfliktområden över Europa via Turkiet.

Praktiskt taget över en natt ökade migranternas antal från en handfull till 2 000 per dygn på ön Kos där jag vistas.

En handfull, tio, tolv gick att hantera för ett litet ösamhälle som Kos i den Dodekanesiska övärlden. Men 2 000 per dygn?

Varje park, strand, gräsplätt och trottoar blev ett lägerområde med förtvivlade familjer, gråtande småbarn och hungriga… skadade och döende.

När du möter döda drunknade småbarn och sörjande farmödrar som förlorat hela sin familj (en del av offren hittades aldrig) blir livet inte mera sig likt.

 

I blygsam skala satte Jaana Trakossa och jag igång ett hjälpprojekt genom att dela ut mat och blöjor, andra hygienprodukter som behövdes – i första hand till barnfamiljer eftersom nöden verkade att vara störst hos dem. Vi visste inte vad vi gav oss in på.

 

Omedelbar respons på vårt projekt som vi kallar Direkt Hjälp kom från de kamrater som deltar i FSD-kongressen i Borgå detta veckoslut.

Och också av andra människor som kände för att hjälpa. Politiska kontakter, släktingar, vänner och vänners vänner ställde upp.

Vi arbetade enligt namnets princip, Direkt Hjälp, bara vi två finländska kvinnor, inga mellanhänder och omedelbar hjälp.

 

Till dags dato räknar vi med att ha hjälp cirka 10 000 människor.

Till vad? Frågar vi oss ibland. Till att vänta i norra Europa i nya läger? Till en retur till Turkiet?

Men från mathjälpen utvidgades vårt arbete till barnvagnar, rullstolar, kryckor, kläder, skor, båtbiljetter, värmande strumpor, tält osv. You name it! Allt som behövdes för att hålla sig lite mätt, torr och få sova under ett provisoriskt tak.

Vi var inte ensamma om arbetet. Många frivilliga organisationer ställde upp. Men – det var enkelt för oss två utan administration att omedelbart ställa upp.

 

Idag har läget delvis stabiliserats. Det finns 1 500 personer i ett så kallat hotspot-läger och utanför det många människor. Jag vet inte hur många exakt. Ute i staden Kos bor också en del barnfamiljer och dagligen kommer nya flyktingar och asylsökande.

 

Varför skriver jag det här idag? Jo, för att förmedla mitt stora TACK. Ni har alla låtit bli att vända bort blicken, eller blunda. För det är det farligaste av allt.

Besluten om migranternas framtid och öde fattas på andra nivåer. Jag hoppas att EU kan komma till en överenskommelse som gäller lika villkor för alla länder inom unionen. Det sker stora övertramp inom några länder. Också inom Grekland!

 

Men är viktigt att sträcka ut en hand genast när du ser nöden och behovet. Så därför TACK! Och filia – PUSS!

 

Britta Lindblom

 

Delningar

Dela denna artikel

Viikon 46 Demokraatti
NYT LOPPUI JUOMINEN - Aiemmin nuoret ryyppäsivät Islannin kansallispäivänäkin
PÄÄTOIMITTAJALTA - Kun idoli paljastuu petturiksi
ANTTI HEIKKINEN - Menestyskirjailijalla on monta rautaa tulessa
Följ oss:
Mer om ämnet:

Kommentarer

Mest lästa


Senast