MENY

Kolumn

Britta Lindblom

Britta Lindblom: Rapport från huset med gul triangel

”Det är lite mañana som gäller, säger många. Då har de inte sett de grekiska pensionärerna som arbetar i sina barns företag.”

 

Det är en väldig massa byråkrati för att utreda reparationer i bostaden efter jordskalvet den 22 juli. Min gårdskarl, eller egentligen gårdskvinna Kaarina cyklar mellan olika myndigheter, byggnadskontor, notarie, planläggning för att få klarhet i när reparationerna kan börja, vilka ersättningar det går att få, och vem som blir ansvarig byggmästare.

Systemet fungerar så att det utses en ”mekaniko” som är ansvarig, som gör upp en budget och bedömer reparationsbehovet. Mekanikon är anställd av staden Kos och alla reparationer görs officiellt med kvitton över åtgärderna.

Däremot har jag hört en massa bankande på olika håll i huset så några invånare har satt igång reparationer på egen hand. De kommer inte att få ersättningar för sådant som görs innan mekanikon har gjort sina uppskattningar.

På ön Mytilini skedde en jordbävning ungefär en månad innan jordbävningen på Kos och nu har staten börjat betala ut ersättningar till dem som bor på Mytilini. Livet återgår så småningom till en lunk i vanliga cirklar.

Turistsäsongen börjar lida mot sitt slut. I början av oktober kommer de sista charterplanen. Efter det kan Kosborna pusta ut, räkna sina inkomster och leva vanligt familjeliv igen.

 

Det finns en myt om de lata människorna i Medelhavsländerna. Det är lite mañana som gäller, säger många. Då har de inte sett de grekiska pensionärerna som arbetar i sina barns företag. Eftersom pensionerna under finanskrisens järngrepp sänkts med 40-50 procent så är behovet av extra inkomster stor. Över 80-åriga farföräldrar fyller hyllorna i barnens företag, i affärerna. Över 70-åriga mormödrar diskar på barnbarnens tavernor och så vidare. Detta håller de äldre igång med dagliga rutiner. Jaja, det vill säga farmor eller mormor passar ofta barnbarnen medan barnens föräldrar arbetar.

 

En internationell jämförelse mellan olika länder visar att Finland ligger etta när det gäller demokrati, brist på korruption, medborgardeltagande i politik och beslutsfattande och kvinnors delaktighet och jämställdhet. Efter blir både Sverige, Norge och Danmark i jämförelsen. De flesta länder som platsar i ledningen är europeiska. Av utomeuropeiska länder finns till exempel Japan och Kanada med. Det får mig förstås att undra hur det egentligen är i andra delar av världen? Vilken plats skulle Grekland få?

Många turister gör jämförelser mellan hemlandet och turistorten. Och olikheterna finns. Skolsystemet är ganska vacklande. De flesta familjer som har råd betalar extra undervisning, i frontistirio, kvällsundervisning i språk, matematik, fysik, i praktiskt taget alla skolämnen för att lappa på skolans (ibland) skrala undervisning.

Sjukhuset är nedslitet och får en vanlig hälsocentralsbesökare att rysa!

Men ändå kommer turisterna och söker efter något i Grekland, solen, stränderna, maten, vänligheten, lägre priser… så? Sluta jämföra!

Britta Lindblom

Kolumn

Folke Sundman

Ledare: Världen 100 år senare

Det 100-åriga Finland står inför samma vägval som resten av Europa och världen. Vi vill till allt pris undvika den typen av världsbränder staten Finland uppstod i och upplevt under sin självständiga historia.

Lue lisää

Folke Sundman

Folke Sundman Erikoistutkija Folke Sundmanin listauksella nuoreksi radikaaliksi ei pääse kuka vaan. -Isänisällä oli varmasti eniten vaikutusta siihen, että kiinnostuin nuoresta pitäen rauhanliikkeestä, erikoistutkija folke Sundman sanoo.

Kolumn

ABL

Kolumn

Johan Kvarnström

ABL:s chefredaktör Johan Kvarnström.

Ledare: #dammenbrister och det angår oss alla

Den våg som nu sveper fram för med sig hemska vittnesmål och en kulturell blindhet för sexuella trakasserier, men också ett starkt hopp om förändring och ett bevis på kraften i att tala ut tillsammans.

Lue lisää

Johan Kvarnström

ABL:s chefredaktör Johan Kvarnström.

Kolumn

Johan Kvarnström

ABL:s chefredaktör Johan Kvarnström.

Ledare: Gör aldrig vår himmel grå!

Klimatmanipulering är en farlig väg som försöker åtgärda symptomen istället för orsakerna. En bieffekt kan vara att vår blå himmel blir grå.

 

LEDARE

 

”Experter rädda för att ingen bryr sig om världens största experiment – konstgjorda moln runt jorden”.

 

Så lyder en av månadens viktigaste rubriker. Yle-artikeln handlar om att 250 experter samlats i Berlin för att diskutera olika sätt att manipulera jordens klimat, någonting som med fog väcker oro. Den brittiska forskaren Rob Bellamy ber folk öppna ögonen för riskerna med dylika projekt och säger att han ”är rädd att de som bestämmer kommer att ta dåliga beslut om planetens framtid.”

 

Journalisten och författaren Naomi Klein slog redan för ett par år sedan larm om seriösa planer på klimatmanipulering i sin klimatbibel Det här förändrar allt. Hon skildrar en tidigare konferens i ämnet där forskare diskuterade olika möjligheter att stävja globala uppvärmningens följder med hjälp av ny teknik. I ett av fallen, som alltså diskuterades seriöst, vore en bieffekt att atmosfären skulle påverkas så att vi aldrig mer skulle se blå himmel utan endast grå.

Vem har rätt att ta till sådana åtgärder, ens om det kan rädda liv? Klimatmanipulering väcker en uppsjö av frågor om forskningsetik och är även ett komplicerat fall för juridiken. Den övergripande frågan gäller ändå människans övertro på teknik och vetenskap, en övertro som blandas med förhoppningen om att vi ska få fortsätta leva som om naturresurserna vore obegränsade.

 

Att handgripligen stoppa den globala uppvärmningen genom att manipulera klimatet har hittills viftats bort som ett orealistiskt och oseriöst alternativ. För var dag som klimatförändringen framskrider justeras denna bild. De räddningsåtgärder som de stora energibolagen sponsrar forskning kring blir allt mer utvecklade och accepterade som en möjlighet. Det motsägelsefulla i att samma bransch sponsrar både klimatförnekare och forskning i klimatmanipulering passerar skrämmande obemärkt förbi.

 

Världen mjukas upp inför ett scenario där energijättarnas forskare erbjuder en lösning som sägs kunna rädda miljontals liv. Liv, som annars förstörs i klimatförändringarnas följder. De största nedsmutsarna försöker den dagen eventuellt framträda som räddande änglar, trots att de tillsammans med politiker bär ansvar för roten till problemet. Då mänskligheten tutat och kört över gränsen för planetens hållbarhet riktigt ordentligt kommer deras argument ändå att väga tungt. Tyvärr, får man säga. För klimatmanipulering är en farlig väg, med följder som vi inte kan kontrollera eller klarlägga i förväg. Det vore vettigare att åtgärda problemen istället för symptomen.

 

Så är inte fallet i dag. Det omvända är ändå symptomatiskt för vår tid. Parisavtalet gör klimatmanipuleringen mer rumsren och är inte alltför ambitiöst i förhållande till sakens natur och framskrider därtill i motvind. Världen bromsar ytterst lätt då det skulle gälla att dra i handbromsen. I måndagens Helsingin Sanomat listar forskningsprofessor Martin Forsius vid Finlands miljöcentral viktiga punkter för en lyckad klimatpolitik. Bland dessa finns politiska beslut om minskade utsläpp, rika länders stöd till utvecklingsländer, samt ett par punkter med den gemensamma nämnaren kostnadseffektivitet. Det är talande för dagens värld: Visst ska vi värna om miljön, men det får inte kosta. Utifrån detta tankesätt har professorn helt rätt. Även vid FN:s klimatmöte i Bonn betraktade ländernas förhandlare klimatfinansiering som en avgörande fråga.

 

Att planetens räddning behandlas som en kostnadsfråga är i sig absurt. Lika kortsiktigt är det att äventyra planetens stabilitet och beboelighet av rädsla att förlora arbetstillfällen. Så är fallet till och med i Tyskland som många hoppats skulle vara en central drivkraft i övergången till hållbar energiförsörjning, men där kolkraftverk med brunkol får fortsätta nedsmutsningen. I veckan kunde man också här på ABL läsa att nya kolkraftverk planeras i Latinamerika. Det är fel väg, världen behöver färre, inte fler kolkraftverk. Debatten utmynnar nu främst i gammal skåpmat om kärnkraftens för- och nackdelar och sol- och vindenergins begränsningar. Den totala energikonsumtionen ifrågasätts däremot inte på allvar.

 

Vad som behövs är förstås verkligt hållbar utveckling, en hållbarare livsstil världen över. Och det är, eller borde vara, en central politisk fråga i en globaliserad värld där storföretag vinner allt starkare inflytande.

 

Underrubriken på Naomi Kleins nämnda och ständigt högaktuella storverk lyder “kapitalism kontra klimatet”. Detta ger en fingervisning om var problemet ligger, och var lösningen ska sökas. Huruvida problemen eller symptomen ska åtgärdas är en politisk snarare än en vetenskaplig fråga.

Dagens politik är blå och riskerar göra himmelen grå. Nu behövs en rödgrön väg om världen tar klimatförändringarna på allvar.

 

Det verkar inte så.

Johan Kvarnström

ABL:s chefredaktör Johan Kvarnström.

Kolumn

Eeva-Johanna Eloranta

Valfrihet riskerar göra specialistvården ineffektiv och dyrare

Valfrihet inom vårdreformen riskerar effektiviteten i specialiserad sjukvård och ökar kostnaderna, skriver riksdagsledamot Eeva-Johanna Eloranta (SDP).

Lue lisää

Eeva-Johanna Eloranta