Opinion

Britta Lindblom: Richter 6,7 en natt klockan två

Britta Lindblom skriver om jordbävningarna på Kos: “Samtidigt hörde jag hur andra invånare i huset vrålade och grät. Bilarnas tjuvlarm satte igång och på avstånd hördes ambulanstjut.”

När du köper en charterbiljett till en grekisk solö så vet du vad som väntar dej. Sol, sol, sol. Badstränder och blått egeiskt hav. Lata dagar på stranden och skuggan på tavernorna, billiga drycker, doften av solkräm och för den energiska historieintresserade utgrävda marmorgolv och tempel från förkristen tid. På kvällen bouzoukimusik eller diskodunk, eller en stilla drink i skymningen på hotellbalkongen.

Så kan det vara för det mesta och för de flesta. Idyllen fick ett abrupt slut den 21 juli när ett våldsamt starkt jordskalv skakade ön Kos i den dodekanesiska ögruppen, nära Turkiet. Skalvet skadade äldre byggnader, kyrkor, skolor några hotell och framför allt den så kallade ”bargatan”, nära hamnen.

Skalvet skedde vid tvåtiden på natten vilket var tur eftersom personskador under till exempel en eftermiddag hade blivit mycket stora. Jag låg i min säng och kände att hela huset skälvde, elektriciteten bröts och i mörkret växte min panik. I hettan låg jag utan kläder i sängen och tankarna rusade. Jag blev arg över att jag inte tagit en ficklampa med intill sängen. Elavbrott kan vara vanliga. Samtidigt hörde jag hur andra invånare i huset vrålade och grät. Bilarnas tjuvlarm satte igång och på avstånd hördes ambulanstjut.

Oljuden ökade min panik och jag trevade efter vad som helst för att vara påklädd. Det blev en solklänning. När strömmen äntligen kom tillbaka märkte jag att varje vägg i bostaden hade stora sprickor i rappningen. Väggen ovanför sängen var helt sprucken från golv till tak! Jag satt på sängkanten i min solklänning helt apatisk.

 

Följande morgon började nyhetsmedierna rulla upp bilder av omfattningen av skalvet. Jo, två dödsoffer på bargatan, 120 övriga skadade. Sjukhuset var ett slakthus i kaos. Hamnen

förstörd, hamnkajerna i centrum spruckna, inget vatten i hushållen och på hotellen. Det första stora skalvet noterades till 6,7 på Richterskalan, den andra följande dag 4,7. Och hundratals efterskalv efter de två första dagarna. Ännu idag över två veckor efter katastrofen är det kännbara efterskalv.

Min telefon ringde, jo, jag är chockad men oskadd, värre är det med bostaden!

Långsamt återvänder livet till normaltillstånd. På 1930-talet skakades ön av ett mycket stort skalv och stora delar av staden Kos förstördes. På 1950-talet kom ett annat mindre skalv och nu detta. Myndigheterna har agerat snabbt, många gator är avstängda med plastband; skolor och kyrkor likaså. Hittills har 600 fastigheter granskats och 144 har utdömts som obeboeliga. Men på det personliga planet finns en oro, blicken går till husfasader och konstaterar sprickor. Bäst att inte stå så nära de husen. Varje liten darrning i marken får oron att vakna.

Jag väntar på myndighetsgranskning av fastigheten. Grönt kors betyder att huset är beboeligt, svart att det inte är det.

 

Britta Lindblom

Följ oss:
Mer om ämnet:

Kommentarer

Mest lästa