MENY

Kolumn

Britta Lindblom

Britta Lindblom: Richter 6,7 en natt klockan två

Britta Lindblom skriver om jordbävningarna på Kos: “Samtidigt hörde jag hur andra invånare i huset vrålade och grät. Bilarnas tjuvlarm satte igång och på avstånd hördes ambulanstjut.”

När du köper en charterbiljett till en grekisk solö så vet du vad som väntar dej. Sol, sol, sol. Badstränder och blått egeiskt hav. Lata dagar på stranden och skuggan på tavernorna, billiga drycker, doften av solkräm och för den energiska historieintresserade utgrävda marmorgolv och tempel från förkristen tid. På kvällen bouzoukimusik eller diskodunk, eller en stilla drink i skymningen på hotellbalkongen.

Så kan det vara för det mesta och för de flesta. Idyllen fick ett abrupt slut den 21 juli när ett våldsamt starkt jordskalv skakade ön Kos i den dodekanesiska ögruppen, nära Turkiet. Skalvet skadade äldre byggnader, kyrkor, skolor några hotell och framför allt den så kallade ”bargatan”, nära hamnen.

Skalvet skedde vid tvåtiden på natten vilket var tur eftersom personskador under till exempel en eftermiddag hade blivit mycket stora. Jag låg i min säng och kände att hela huset skälvde, elektriciteten bröts och i mörkret växte min panik. I hettan låg jag utan kläder i sängen och tankarna rusade. Jag blev arg över att jag inte tagit en ficklampa med intill sängen. Elavbrott kan vara vanliga. Samtidigt hörde jag hur andra invånare i huset vrålade och grät. Bilarnas tjuvlarm satte igång och på avstånd hördes ambulanstjut.

Oljuden ökade min panik och jag trevade efter vad som helst för att vara påklädd. Det blev en solklänning. När strömmen äntligen kom tillbaka märkte jag att varje vägg i bostaden hade stora sprickor i rappningen. Väggen ovanför sängen var helt sprucken från golv till tak! Jag satt på sängkanten i min solklänning helt apatisk.

 

Följande morgon började nyhetsmedierna rulla upp bilder av omfattningen av skalvet. Jo, två dödsoffer på bargatan, 120 övriga skadade. Sjukhuset var ett slakthus i kaos. Hamnen

förstörd, hamnkajerna i centrum spruckna, inget vatten i hushållen och på hotellen. Det första stora skalvet noterades till 6,7 på Richterskalan, den andra följande dag 4,7. Och hundratals efterskalv efter de två första dagarna. Ännu idag över två veckor efter katastrofen är det kännbara efterskalv.

Min telefon ringde, jo, jag är chockad men oskadd, värre är det med bostaden!

Långsamt återvänder livet till normaltillstånd. På 1930-talet skakades ön av ett mycket stort skalv och stora delar av staden Kos förstördes. På 1950-talet kom ett annat mindre skalv och nu detta. Myndigheterna har agerat snabbt, många gator är avstängda med plastband; skolor och kyrkor likaså. Hittills har 600 fastigheter granskats och 144 har utdömts som obeboeliga. Men på det personliga planet finns en oro, blicken går till husfasader och konstaterar sprickor. Bäst att inte stå så nära de husen. Varje liten darrning i marken får oron att vakna.

Jag väntar på myndighetsgranskning av fastigheten. Grönt kors betyder att huset är beboeligt, svart att det inte är det.

 

Britta Lindblom

ÄMNESORD

Diskussion

Kolumn

Folke Sundman

Ledare: Världen 100 år senare

Det 100-åriga Finland står inför samma vägval som resten av Europa och världen. Vi vill till allt pris undvika den typen av världsbränder staten Finland uppstod i och upplevt under sin självständiga historia.

Lue lisää

Folke Sundman

Folke Sundman Erikoistutkija Folke Sundmanin listauksella nuoreksi radikaaliksi ei pääse kuka vaan. -Isänisällä oli varmasti eniten vaikutusta siihen, että kiinnostuin nuoresta pitäen rauhanliikkeestä, erikoistutkija folke Sundman sanoo.

Kolumn

ABL

Kolumn

Johan Kvarnström

ABL:s chefredaktör Johan Kvarnström.

Ledare: #dammenbrister och det angår oss alla

Den våg som nu sveper fram för med sig hemska vittnesmål och en kulturell blindhet för sexuella trakasserier, men också ett starkt hopp om förändring och ett bevis på kraften i att tala ut tillsammans.

Lue lisää

Johan Kvarnström

ABL:s chefredaktör Johan Kvarnström.

Kolumn

Johan Kvarnström

ABL:s chefredaktör Johan Kvarnström.

Ledare: Gör aldrig vår himmel grå!

Klimatmanipulering är en farlig väg som försöker åtgärda symptomen istället för orsakerna. En bieffekt kan vara att vår blå himmel blir grå.

 

LEDARE

 

”Experter rädda för att ingen bryr sig om världens största experiment – konstgjorda moln runt jorden”.

 

Så lyder en av månadens viktigaste rubriker. Yle-artikeln handlar om att 250 experter samlats i Berlin för att diskutera olika sätt att manipulera jordens klimat, någonting som med fog väcker oro. Den brittiska forskaren Rob Bellamy ber folk öppna ögonen för riskerna med dylika projekt och säger att han ”är rädd att de som bestämmer kommer att ta dåliga beslut om planetens framtid.”

 

Journalisten och författaren Naomi Klein slog redan för ett par år sedan larm om seriösa planer på klimatmanipulering i sin klimatbibel Det här förändrar allt. Hon skildrar en tidigare konferens i ämnet där forskare diskuterade olika möjligheter att stävja globala uppvärmningens följder med hjälp av ny teknik. I ett av fallen, som alltså diskuterades seriöst, vore en bieffekt att atmosfären skulle påverkas så att vi aldrig mer skulle se blå himmel utan endast grå.

Vem har rätt att ta till sådana åtgärder, ens om det kan rädda liv? Klimatmanipulering väcker en uppsjö av frågor om forskningsetik och är även ett komplicerat fall för juridiken. Den övergripande frågan gäller ändå människans övertro på teknik och vetenskap, en övertro som blandas med förhoppningen om att vi ska få fortsätta leva som om naturresurserna vore obegränsade.

 

Att handgripligen stoppa den globala uppvärmningen genom att manipulera klimatet har hittills viftats bort som ett orealistiskt och oseriöst alternativ. För var dag som klimatförändringen framskrider justeras denna bild. De räddningsåtgärder som de stora energibolagen sponsrar forskning kring blir allt mer utvecklade och accepterade som en möjlighet. Det motsägelsefulla i att samma bransch sponsrar både klimatförnekare och forskning i klimatmanipulering passerar skrämmande obemärkt förbi.

 

Världen mjukas upp inför ett scenario där energijättarnas forskare erbjuder en lösning som sägs kunna rädda miljontals liv. Liv, som annars förstörs i klimatförändringarnas följder. De största nedsmutsarna försöker den dagen eventuellt framträda som räddande änglar, trots att de tillsammans med politiker bär ansvar för roten till problemet. Då mänskligheten tutat och kört över gränsen för planetens hållbarhet riktigt ordentligt kommer deras argument ändå att väga tungt. Tyvärr, får man säga. För klimatmanipulering är en farlig väg, med följder som vi inte kan kontrollera eller klarlägga i förväg. Det vore vettigare att åtgärda problemen istället för symptomen.

 

Så är inte fallet i dag. Det omvända är ändå symptomatiskt för vår tid. Parisavtalet gör klimatmanipuleringen mer rumsren och är inte alltför ambitiöst i förhållande till sakens natur och framskrider därtill i motvind. Världen bromsar ytterst lätt då det skulle gälla att dra i handbromsen. I måndagens Helsingin Sanomat listar forskningsprofessor Martin Forsius vid Finlands miljöcentral viktiga punkter för en lyckad klimatpolitik. Bland dessa finns politiska beslut om minskade utsläpp, rika länders stöd till utvecklingsländer, samt ett par punkter med den gemensamma nämnaren kostnadseffektivitet. Det är talande för dagens värld: Visst ska vi värna om miljön, men det får inte kosta. Utifrån detta tankesätt har professorn helt rätt. Även vid FN:s klimatmöte i Bonn betraktade ländernas förhandlare klimatfinansiering som en avgörande fråga.

 

Att planetens räddning behandlas som en kostnadsfråga är i sig absurt. Lika kortsiktigt är det att äventyra planetens stabilitet och beboelighet av rädsla att förlora arbetstillfällen. Så är fallet till och med i Tyskland som många hoppats skulle vara en central drivkraft i övergången till hållbar energiförsörjning, men där kolkraftverk med brunkol får fortsätta nedsmutsningen. I veckan kunde man också här på ABL läsa att nya kolkraftverk planeras i Latinamerika. Det är fel väg, världen behöver färre, inte fler kolkraftverk. Debatten utmynnar nu främst i gammal skåpmat om kärnkraftens för- och nackdelar och sol- och vindenergins begränsningar. Den totala energikonsumtionen ifrågasätts däremot inte på allvar.

 

Vad som behövs är förstås verkligt hållbar utveckling, en hållbarare livsstil världen över. Och det är, eller borde vara, en central politisk fråga i en globaliserad värld där storföretag vinner allt starkare inflytande.

 

Underrubriken på Naomi Kleins nämnda och ständigt högaktuella storverk lyder “kapitalism kontra klimatet”. Detta ger en fingervisning om var problemet ligger, och var lösningen ska sökas. Huruvida problemen eller symptomen ska åtgärdas är en politisk snarare än en vetenskaplig fråga.

Dagens politik är blå och riskerar göra himmelen grå. Nu behövs en rödgrön väg om världen tar klimatförändringarna på allvar.

 

Det verkar inte så.

Johan Kvarnström

ABL:s chefredaktör Johan Kvarnström.

Kolumn

Eeva-Johanna Eloranta

Valfrihet riskerar göra specialistvården ineffektiv och dyrare

Valfrihet inom vårdreformen riskerar effektiviteten i specialiserad sjukvård och ökar kostnaderna, skriver riksdagsledamot Eeva-Johanna Eloranta (SDP).

Lue lisää

Eeva-Johanna Eloranta