MENY
tyovaenkirjallisuuspaiva
kaisaniemi

Kolumni

Britta Lindblom

Britta Lindblom: Richter 6,7 en natt klockan två

Britta Lindblom skriver om jordbävningarna på Kos: “Samtidigt hörde jag hur andra invånare i huset vrålade och grät. Bilarnas tjuvlarm satte igång och på avstånd hördes ambulanstjut.”

När du köper en charterbiljett till en grekisk solö så vet du vad som väntar dej. Sol, sol, sol. Badstränder och blått egeiskt hav. Lata dagar på stranden och skuggan på tavernorna, billiga drycker, doften av solkräm och för den energiska historieintresserade utgrävda marmorgolv och tempel från förkristen tid. På kvällen bouzoukimusik eller diskodunk, eller en stilla drink i skymningen på hotellbalkongen.

Så kan det vara för det mesta och för de flesta. Idyllen fick ett abrupt slut den 21 juli när ett våldsamt starkt jordskalv skakade ön Kos i den dodekanesiska ögruppen, nära Turkiet. Skalvet skadade äldre byggnader, kyrkor, skolor några hotell och framför allt den så kallade ”bargatan”, nära hamnen.

Skalvet skedde vid tvåtiden på natten vilket var tur eftersom personskador under till exempel en eftermiddag hade blivit mycket stora. Jag låg i min säng och kände att hela huset skälvde, elektriciteten bröts och i mörkret växte min panik. I hettan låg jag utan kläder i sängen och tankarna rusade. Jag blev arg över att jag inte tagit en ficklampa med intill sängen. Elavbrott kan vara vanliga. Samtidigt hörde jag hur andra invånare i huset vrålade och grät. Bilarnas tjuvlarm satte igång och på avstånd hördes ambulanstjut.

Oljuden ökade min panik och jag trevade efter vad som helst för att vara påklädd. Det blev en solklänning. När strömmen äntligen kom tillbaka märkte jag att varje vägg i bostaden hade stora sprickor i rappningen. Väggen ovanför sängen var helt sprucken från golv till tak! Jag satt på sängkanten i min solklänning helt apatisk.

 

Följande morgon började nyhetsmedierna rulla upp bilder av omfattningen av skalvet. Jo, två dödsoffer på bargatan, 120 övriga skadade. Sjukhuset var ett slakthus i kaos. Hamnen

förstörd, hamnkajerna i centrum spruckna, inget vatten i hushållen och på hotellen. Det första stora skalvet noterades till 6,7 på Richterskalan, den andra följande dag 4,7. Och hundratals efterskalv efter de två första dagarna. Ännu idag över två veckor efter katastrofen är det kännbara efterskalv.

Min telefon ringde, jo, jag är chockad men oskadd, värre är det med bostaden!

Långsamt återvänder livet till normaltillstånd. På 1930-talet skakades ön av ett mycket stort skalv och stora delar av staden Kos förstördes. På 1950-talet kom ett annat mindre skalv och nu detta. Myndigheterna har agerat snabbt, många gator är avstängda med plastband; skolor och kyrkor likaså. Hittills har 600 fastigheter granskats och 144 har utdömts som obeboeliga. Men på det personliga planet finns en oro, blicken går till husfasader och konstaterar sprickor. Bäst att inte stå så nära de husen. Varje liten darrning i marken får oron att vakna.

Jag väntar på myndighetsgranskning av fastigheten. Grönt kors betyder att huset är beboeligt, svart att det inte är det.

 

Britta Lindblom

AVAINSANAT

Keskustelua aiheesta

Kolumni

Pierre Gilly

Pierre Gilly: Kannibalismens ansikten

Rasismen – den politiska kannibalismen – är på tillbakagång. Det vi som vi identifierar oss med tycks bli allt större och mångfacetterat, skriver Pierre Gilly.

 

Min farmors syster var gift med en kannibal som hette Jean. Jag såg honom aldrig äta människokött men jag har mina misstankar. Folk omkring honom brukade magra. Värst drabbade var hans anställda som dessutom fick väldigt små pensioner eftersom han slarvade med att betala in deras pensionsavgifter. Hans fru, som aldrig jobbat en dag i sitt liv, har däremot en hög pension. Familjen var viktig för honom men andra människor såg ofta han som förbrukningsvaror.

Jag tänker på Jean när jag läser om hur statsvetare försöker förklara drivkraften bakom politiska och sociala handlingar. Enligt en modell styrs vi av passion, intresse, och förnuft. Passionen (hat och kärlek, osv) är det som gör att vi stödjer (eller är emot) olika typer av kollektiv som familjen, trossamfund och nationen. Marknaden är arenan för intresset. Den är i sina bättre stunder mer av ett köpslående.

För den tredje drivkraften, förnuftet, är förståelsen och argumentation den förändrande kraften. Här är arenan demokratins institutioner och det avgörande är argumentens tyngd. En förnuftig debatt leder till kompromisser eller i bästa fall, konsensus.

Passionen kan vara mer absolut och oförsonligt än intresset. För intresset är målen ofta mer flytande och förhandlingsbara. En nyliberal ekonom skulle kanske säga att Jeans anställda valt att arbeta utan pensionspoäng i stället för att inte arbeta alls. Passion kan vara svårare att motstå än intresset eller förnuftet. Det är lättare att byta jobb, bilmärke eller parti än att byta familj eller nationalitet.   

Brexit och Trump visar att det finns mycket passion i världen. Macrons seger visar att intresset kan segra över passionen. Men den franska valutgången var en kompromiss som många med rätta är missnöjda med. Man har gett marknadsliberalismen makten för att förhindra att de som hyser en överdriven kärlek den egna etniska gruppen tar makten.  

Den tyske statsvetaren Claus Offe menar att EU projektet lider av för mycket passion och intresse och för lite förnuft. Lösningarna på EU:s problem är välkända. EU behöver egen beskattningsrätt, rätt att utfärda EU-obligationer som garanteras av alla medlemsstater, och kontroll över sin egen budget, skriver han i sin nya bok, Europe Entraped (Polity Press). EU måste kunna förfoga över en större budget som kan motverka lokala konjunkturcykler i de enskilda medlemsländerna. Det behövs gemensamma sociala rättigheter, som är kopplade till de enskilda EU-medborgarna. Tyskland, och andra länder som tjänar mest på EU och euron måste också ta ett större ansvar.

Men det lär bli knepigt att förverkliga dem, tror Offe. Väljare och beslutsfattare har ofta svårt att se att problemen är orsakade av systemet. De är mer benägna att tro att problemen orsakats av en felaktig nationell politik som i sin tur beror på kulturen i det drabbade landet. Och omvänt: Tysklands framgångar beror inte på att euron gynnar Tyskland, utan på att det tyska folket är flitigt och frugalt.

Offe tror att de reformer som krävs är så impopulära att det knappast går att genomföra i demokratisk ordning. Det politiska motståndet har också en tendens att öka i takt med att de ekonomiska problemen förvärras. Kriser göder rädslor som ger passionerna övertaget. Även om resonemanget är logiskt så tror och hoppas jag att han har fel.

Mycket av den passion som Jeans samtid hade tycks ha dött bort med honom. 1931, samma år som Jean började skolan, öppnade en stor kolonialutställningen i Paris. Ett missöde gjorde att alla krokodiler dog men man lyckades byta till sig några från en tysk cirkus i utbyte mot svarta människor, kanaker, från Nya Kaledonien som ingick i utställningen. Kanakerna presenterades som ”äkta kannibaler” och fick tugga rått kött inför en nyfiken publik.  

De riktiga kannibalerna var naturligtvis de som exploaterade och förnedrade de koloniserade folken för egen vinning. Idag ställer vi inte ut människor – hur exotiska de än verkar – tillsammans med djur. Det finns knappast någon som hatar tyskar så mycket som Jeans generation gjorde. Rasismen – den politiska kannibalismen – är på tillbakagång. Det vi som vi identifierar oss med tycks bli allt större och mångfacetterat. Vissa försöker ta ett steg tillbaka nu och då men tendensen är tydlig.

 

Pierre Gilly

Aktuell med boken Konsten att sälja krig – Propaganda från Cato till Nato (Verbal förlag)

Pierre Gilly
AVAINSANAT

Keskustelua aiheesta

Kolumni

Gunnar Lassinantti

Gunnar Lassinantti: Finland 100 år – ur ett svenskt perspektiv

Bara 12 procent av ett representativt urval svenskar kunde svara på frågan när Finland blev självständigt i en undersökning som Finlandsinstitutet beställt.

Lue lisää

Gunnar Lassinantti
AVAINSANAT

Keskustelua aiheesta

Kolumni

Viktor Kock

Viktor Kock: Feldt-Ranta har alla egenskaper som behövs, viktigt att alla röstar!

När medlemsomröstningen nu startar är det viktigt att alla medlemmar utnyttjar sin rösträtt, skriver FSD:s ordförande Viktor Kock.

Lue lisää

Viktor Kock
AVAINSANAT

Keskustelua aiheesta

Kolumni

Backman 600 miljoonasta eurosta: "SDP:n linjan mukainen, tästä on hyvä jatkaa"

Lukas Lundin: Det fula ordet socialism

Jag hoppas att de finska socialdemokraterna låter sig inspireras av Jeremy Corbyn, Bernie Sanders och de andra. Det är verkligen inte populistiskt och det finns ingen skam i att vara radikal och ärlig i sina åsikter och uttalanden, skriver Lukas Lundin.

Lue lisää

Backman 600 miljoonasta eurosta: "SDP:n linjan mukainen, tästä on hyvä jatkaa"
AVAINSANAT

Kolumni

Britanniassa nimivallankumous: Muhammad nousi ykköseksi, kuninkaalliset laskussa

Britta Lindblom: Flyktingförändringar

Trots att ytan ser bra ut just nu så är framtiden oviss, skriver Britta Lindblom på Kos om flyktingkrisens förändringar.

Lue lisää

Britanniassa nimivallankumous: Muhammad nousi ykköseksi, kuninkaalliset laskussa
AVAINSANAT