UPC genomför våldtäkter, plundringar, mord och tvångsförflyttningar i regionen Basse-Kotto i Centralafrikanska republiken, enligt Amnesty. Detta samtidigt som FN:s fredsbevarande styrka Minusca, som har till uppgift att skydda civila, inte lyckas förhindra de många övergrepp som begås.

– Civila har inte råkat falla offer i denna konflikt, utan de är direkta måltavlor. Om FN:s mandat i Centralafrikanska republiken ska betyda någonting så måste skyddet av civila förstärkas, säger Joanne Mariner, som är senior rådgivare i krisfrågor vid Amnesty.

Hon säger att många invånare i landet blivit allt mer tveksamma till Minuscas förmåga att ens på en begränsad nivå kunna erbjuda civila ett skydd. Joanne Mariner säger till IPS att FN måste se över fredsstyrkans resurser och förmåga att kunna agera snabbt i samband med krissituationer över hela landet.

Samtidigt uppger Amnesty att Minusca har lyckats rädda livet på många människor. Dock är styrkan för svag och allmänhetens förtroende för den på upphällningen.

– Minuscas misslyckanden försätter tusentals människor i fara, säger Joanne Mariner.

Hon säger att omvärlden måste agera snabbt för att få ett slut på illdåden mot civila.

Övergreppen i prefekturen Basse-Kotto har pågått sedan i början av maj i år då UPC genomförde en brutal attack mot civila i staden Alindao där minst 130 människor dödades. Sedan dess har dödstalen stigit och uppgår nu till flera hundratals, enligt Amnesty.

Tiotusentals människor i regionen har tvingats på flykt undan våldet och Basse-Kotto uppges nu vara en region präglad av spökstäder och nästan tömda byar.

Fram till attackerna inleddes i maj var denna prefektur relativ opåverkad av det instabila säkerhetsläget i landet. Nu är alltså läget allt annat än lugnt.

– Regeringen har liten eller ingen kontroll över de flesta områden utanför huvudstaden Bangui, vilket ger väpnade grupper spelrum att utöka sina territorier, säger Joanne Mariner.

I mars 2013 drabbades Centralafrikanska republiken av ett inbördeskrig i samband med att den muslimska rebellgruppen Séléka störtade landets tidigare president François Bozizé. Konflikten utvecklades till en strid mellan Séléka och den främst kristna extremistmilisen anti-Balaka. Efter att den tidigare presidenten hade störtats intogs ämbetet under ett år av Michel Djotodia, den första muslimen som innehaft presidentmakten i Centralafrikanska republiken.

Med tiden har rebellalliansen Séléka splittrats i olika delar, varav UPC är en. Varje ny fraktion har inlett terrorkampanjer i olika delar av landet genom attacker mot civila.

Trots flera vapenstillestånd har inte situationen i landet kunnat stabiliseras. Enligt Amnesty attackerar den muslimska rebellgruppen UPC kristna civila som anklagas för att stötta andra väpnade grupper, medan den kristna milisgruppen anti-Balaka gör detsamma mot civila muslimer under förevändningen att det görs “i självförsvar”.

Joanne Mariner säger till IPS att både kristna och muslimer skyller de övergrepp som begås av båda sidor på den andra gruppen.

– De väpnade grupperna attackerar civila eftersom de anser att de är anhängare till rivaliserande väpnade grupper. Det handlar inte om religiösa doktriner eller ideologier, religionen är endast en skiljelinje mellan de olika grupperna.

Att våldet allt mer får en sekteristisk prägel är mycket oroande, understryker Balkissa Ide Siddo, som är expert på Centralafrika vid Amnesty.

Våldet och hatet har nått nya hemska nivåer, enligt Balkissa Ide Siddo, som menar att de systematiska våldtäkter som UPC gör sig skyldiga till är ett exempel på detta.

Av landets knappa 5 miljoner invånare befinner sig minst 600 000 på flykt inom landet enligt Amnesty, medan ytterligare 438 000 människor har flytt över gränsen till Kamerun, Tchad eller Kongo-Kinshasa.