MENY

Då kampen enade och delade – Guillous romanserie fortsätter fånga både historia och tidsanda

Kuva: Foto: Peter Knutson

Kampen var intensiv då västvärldens unga orienterade sig i nya ideologiska riktningar under det historiska året 1968. I Jan Guillous romanserie får året en egen bok som lyckas väva ihop de centrala händelserna och tidsandan med släkten Lauritzens stridigheter och nya vänskapsband.

 

Bokrecension: Jan Guillou – 1968, Piratförlaget, 2017, 390 sidor.

 

Sjunde delen i romanserien Det stora århundradet, som skildrar ett sekels världshistoria utifrån en nordisk släkt, fortsätter med Eric Letang som huvudperson. Överklassgrabben som i föregående del, Äkta amerikanska jeans, trots sin släktbakgrund fått smaka på fattigdom och annat från livets hårda skola under sin uppväxt är nu ung vuxen studerande i juridik. En lika framgångsrik som socialistisk sådan.

 

Den utgångspunkten ger goda förutsättningar för en mångfasetterad bild av det historiska året med Vietnamrörelsen, majrevolten i Paris, Pragvåren, Sovjets invasion av Tjeckoslovakien och OS i Mexiko. Eric Letangs släkt, den splittrade släkten Lauritzen, bjuder på karaktärer som symboliskt fungerar som det som serien inleddes med helt konkret: brobyggare.

 

Olika politiska ståndpunkter personifieras och karaktärerna bidrar med olika aspekter av seklets historia; från ekonomi till konst; från juridik till sex och samlevnad.

 

Vad gäller verket fristående roll eller bundenhet till helheten är det samma visa som med de tidigare. 1968 kan läsas i sin egen rätt, men läsare av hela serien belönas hundrafalt.

 

Lätt att vara efterklok

Guillou skildrar en sökande värld, där en ung vuxen är perfekt subjekt i jakten på det rätta som allt för ofta verkar förbundet med galenskap. Riktningen är vänster, men varningsklockorna ringer mot vansinne, exempelvis i form av formationssimning till ordförande Maos ära.

 

Guillous huvudkaraktär är som vanligt en vinnare och går inte på de värsta minorna. I stället leder en examen honom ut på viktiga uppdrag i Europa, till rättsprocesser mot läkemedelsbolag som döljt biverkningar som missbildade barn.

 

Eric Letang är en socialt överintelligent socialist med en kluven inställning till sin klassbakgrund. Han har dåligt samvete för sin tidsbrist för Vietnamrörelsen, men bär FNL-märket med en självklarhet, precis som var och varannan person i Stockholms stadsbild.


Boken rör sig bland “trottar”, stalinister, maoister, socialister, kommunister i ett historiskt sökande där vänner av “socialism med mänskligt ansikte” möter motgångar på flera plan.

 

I nutid är det lätt att avfärda radikala tokigheter, men utan efterklokhetens sken och kunskap om vad som skedde under till exempel kulturrevolutionen i Kina var det inte lika lätt att se katastroferna för de som drömde om en rättvisare värld.

 

Juridik och sex

Genom Letangs yrkesval för boken in i juridikens värld. En aspekt av yrkesvärlden handlar om de politiska grupperingarnas avsikt att infiltrera viktiga yrkeskårer. Många tiger om politik under arbetstid och lever ett slags dubbelliv med politiskt laddad fritid.

 

Under fritiden skildras även den sexuella frigjordheten. Den introduceras smidigt och är närvarande i verket även om de erotiska äventyrens detaljer lämnas till läsarens fantasi.

 

Samtidigt som boken fokuserar på en ung man får stora delar av världshistorien och tidstypiska element och nyheter plats, precis som tanken är med serien. Det är en balansgång som Guillou bemästrar utan att vingla till det minsta. Dessutom placerar han stilistiskt skickligt ut en ordentlig överraskningsbomb.

 

Detta är inte den stora boken om det givna historiska året, snarare ett lysande verk i raden av en mäktig helhet som närmar sig fullbordan med stormsteg.

 

Det enda negativa med 1968 är att de yngsta inte får plats som individer, vilket är typsikt i Guillous böcker, även om en ung Eric Letang fått vara huvudperson en gång. Detta får mig osökt att tänka på hans tankar i självbiografiska Ordets makt och vanmakt som går i stil med “skönt att sitta i fängelse så man slipper hämta barn på dagis och får skriva i fred”. Stilistiskt kan denna inställning i 1968 ändå delvis med rätta sättas på huvudkaraktärens konto, men minst en stark scen skriker efter större fokus på barnet, babyn, i fråga. Därtill är det inget som säger att berättaren inte kunde vara mognare än ungtuppen till huvudkaraktär.

 

Mångfacetterat

Verket är allt annat än spretigt trots att Guillou lyckas få med så många aspekter av tiden i fråga. Litteraturhistorian får sin beskärda del genom Erics diskussioner med tant Johanne (huvudkaraktären i Blå stjärnan). Konsten är med i bilden genom onkel Sverre, den enda av Brobyggarna (seriens första och mest episka del) som är still going strong vid 90 år och försöker ena en släkt som splittrats av arvstvister.

Karaktären Erik Ponti, bekant från mängder av Guillou-böcker och bland annat huvudpersonen i Ondskan, dyker upp för andra gången i romanserien. För den som plöjt igenom större delar av författarens biografi är det givetvis något av ett kärt återseende. Romanserien dyker snart in i den tidsperiod som Guillou redan skildrat i Hamilton-deckarna och en del kriminalromaner därefter. Spänningen stiger i väntan på hur han ska skildra de mer närliggande tidsrummen där hans författarskap redan satt sina tydliga fotspår.

 

1968 är starkt rekommenderad läsning. Årets stiligaste omslag är också ett plus.

 

 

Diskussion

Thåström – en rockpoet i motljus

Kuva: Foto: Johan Kvarnström
Thåström på Circus i Helsingfors den 15 november 2017.

Lukas Lundin om Thåströms konsert i Helsingfors: Han erbjuder oss ett alternativ, en kväll då vi, som han själv sjunger i Aldrig nånsin komma ner, kan blunda och flyta långt iväg från allt som är fel.

Lue lisää

Diskussion

Även hemmafronten får plats i nya Okänd soldat – en utmärkt krigsfilm

Kuva: Foto: Juuli Aschan © Elokuvaosakeyhtiö Suomi 2017
Okänd soldat - Rokka & Koskela (Eero Aho & Jussi Vatanen).

Det finns en vinnare inom årets finländska filmkonst, och det är den tredje filmversionen av Okänd soldat, regisserad av Aki Louhimies. Filmen hade premiär 28 oktober och sågs på en dryg vecka av  360 000 personer.

Lue lisää

Diskussion

Vad är Das Kapital värt i dag?

Kuva: Foto: Joachim Kasten

Det har gått 150 år sedan Karl Marx storverk Das Kapital publicerades. Till frågan om vad verket är värt idag finns både ett banalt och ett intellektuellt svar, skriver ABL-medarbetaren Joachim Kasten som besökt en utställning om verket i Hamburg.

Lue lisää

Diskussion

Historia möter nutid i nya FSD-historiken

Kuva: Foto: Johan Kvarnström
Alf-Erik Helsing med nya FSD-historiken.

Alf-Erik Helsings storverk dokumenterar 40 år med ”SDP:s samvete och nordiska länk” på ett livfullt sätt med journalistiskt grepp.

 

Bokrecension: Alf-Erik Helsing – Med djärva tankar, Finlandssvensk socialdemokrati 1974-2014, utgiven av Finlands svenska socialdemokrater rf, 411 sidor.

 

Med djärva tankar tar vid där den föregående förbundshistoriken Som en stubbe i en stubbåker avrundade. Därmed sluts också en slags cirkel för författaren Helsing som debuterade med Stubben tillsammans med Anna Bondestam och som sedan dess gett ut ett tiotal föreningshistoriker.

 

Den aktuella perioden, stilistiskt avgränsad till 1974-2014, gäller sent 60-tal eller tidigt 70-tal fram till 2017. Det är en storhetstid för finlandssvensk socialdemokrati. Som Kaj Bärlund konstaterar i förordet har FSD (tidigare FSA) haft “ett inflytande som överskridit dess organisatoriska styrka”.

 

Historiken kör igång på allvar med ”60-talsgenerationens intåg” som personifierades av bland andra Ulf Sundqvist, Ralf Friberg, Jacob Söderman, Lars D. Eriksson, Marianne Laxén, Kaj Laxén, Kaj Bärlund och Yrsa Stenius. Helsing skildrar skickligt de ideologiska strömmar som förde med sig framför allt nytt syre till den socialdemokratiska, men också en del utmaningar. Hela nationen var mitt i ett accelererande reformarbete och de finlandssvenska socialdemokraterna sökte sin väg i en ny tid där de politiska konkurrenterna fanns på bägge sidor, varpå det gällde att parera både mot SFP på högerflanken och den yttre vänstern som växte sig starkare bland unga.

 

Eftersom Finlands svenska arbetarförbund som mest hade hela fem riksdagsledamöter samtidigt är det givet att historiken till stor del handlar om rikspolitik. FSA spelade en viktig roll för såväl grundlagsreformen som för exempelvis inrättandet av ett miljöministerium.

 

Historiken fokuserar också på förbundets roll inom det socialdemokratiska partiet. Den diplomatiska vägen och vägran att välja sida vid partisplittringen gav på sikt förstärkt politiskt förtroende och goda kontakter till partiledningen. Därtill kommer den nordiska länken som också haft betydelse för förbundets speciella inflytande.

 

Skillnaden från storhetstiden till i dag är slående. Det fanns en tid då en plats i riksdagen inte var merit nog för att leda förbundet, som då i och för sig hade mer än dubbelt så många medlemmar som i nuläget. Nostalgi blandas med vemod i historiken som samtidigt ingjuter ett visst hopp.

 

Djärva tankar, modiga människor

De flesta centrala aktörer har intervjuats för verket, vilket tveklöst är dess största styrka och behållning. Förutom att ge personliga kommentarer om viktiga händelser presenteras profilerna i persongallerier. Detta ger boken variation och levandegör historien genom påminnelser om det som i dag används som partiets slogan: Det går att förändra världen, det behövs bara modiga människor.

 

Att fler högutbildade sätter sin prägel på partiet under den aktuella tidsperioden beror i första hand på att utbildningen blivit tillgängligare för allt fler. Som läsare slås man av gemensamma nämnare hos många av profilerna. Det är inte alls ovanligt att ha mist sin pappa på sätt eller annat eller av andra skäl genom egen erfarenhet insett behovet av en samhällelig grundtrygghet.

 

I min intervju med Helsing beklagar han att så många viktiga människor på fältet inte fått det rum de skulle förtjäna i sammanhanget. Boken är dock rättvis i uppmärksamhet och visar tydligt hur saker rört på sig tack vare att människor repat mod i svåra stunder eller tagit det där avgörande steget för att bryta mönstret. Det kan handla om Maarit Feldt-Rantas nervositet då hon första gången blir vald till FSD:s ordförande, eller att Marianne Laxén säger “nej fan” och klär av sig och sätter stopp för traditionen med karlarnas bastumöten.


Det mänskliga och oförskönade är ständigt närvarande i denna omfattande historik.

 

Små och stora frågor

I och med att perspektivet är förbundets växlar Helsing mellan stora frågor på riksnivå (som EEC-avtalet och presidentämbetet) och frågor som främst skapat rubriker i Svenskfinland. En del interna frågor tar också plats, från styrelsens sammansättning till namnbytet.

 

Tv-grälet, frågan om “kustkanalen”, en svenskspråkig tv-kanal, skildras detaljerat. Svängarna var många och för en som inte var med då det begav sig och som vuxit upp med andra tekniska omständigheter är frågans intensitet anmärkningsvärd, vilket har flera historiska förklaringar som väl kommer fram. Då Yle Fem nyligen slogs ihop med Yle Teema var det betydligt lugnare, på gott och ont.

 

I stort kan man konstatera att enigheten med Svenska folkpartiet i genuina språkfrågor har ökat med åren medan man förut stred trots enighet om ändamålen. Strider fanns i olika grader lite varstans utifrån historikens skildring. Ordet falang kommer ofta till användning.

 

Stilen som boken är skriven med är snudd på journalistisk; koncis men lätt på ett bra sätt. Författaren gör inga vetenskapliga anspråk och sådana saknas inte heller. Det enda jag sätter frågetecken kring är den inkonsekventa notapparaten som uppges vara ett medvetet val.

 

Språkligt lyckas Helsing få in mycket på sidorna tack vare flera summerande metaforiska formuleringar.

 

Boken går kronologiskt fram med personporträtten som fördjupande pauser. I stället avslutas den med några ämnesvisa kapitel som täcker luckor som uppstått på vägen. Ett gäller det nordiska samarbetet, ett fackföreningsrörelsen, två gäller kvinnornas ställning och det sista är ur ett historiskt perspektiv pinfärskt och består av samtal med dagens unga aktiva inom FSD:s ledning från början av året. Därmed möter historien nutid och kampen så här långt är förevigad.

 

Bokens enda svaghet är de tekniska missarna. Mängderna tryckfel och kvarlämnade formuleringar från tidigare versioner och så vidare går inte att blunda för. De är helt enkelt alltför många.

 

I övrigt finns endast gott att säga om historiken som säljs i SDP:s webbshop. Det handlar om ett stycke finlandssvensk historia och ett stycke unik socialdemokratisk historia. Läsningen lockar förstås som sällan då det kryllar av bekanta namn och än i dag högaktuella, djärva tankar. Det är obligatorisk läsning för alla med intresse för Finlands, Svenskfinlands och socialdemokratins historia. Frågan som sedan vill ha uppmärksamhet är förstås vad vi lärt oss av historien.

 

Står stabiliteten på spel?

Kuva: Jukka-Pekka Flander
Folke Sundman.

Nästan gång jag hör påståendet att Nato-motståndarna inte engagerar sig i den säkerhetspolitiska debatten viftar jag med denna pamflett och ber om kommentarer, skriver Folke Sundman om den nya antologin om stabilitet och säkerhetspolitik.

Lue lisää