MENY
Turva – Hymy

Då kampen enade och delade – Guillous romanserie fortsätter fånga både historia och tidsanda

Kuva: Foto: Peter Knutson

Kampen var intensiv då västvärldens unga orienterade sig i nya ideologiska riktningar under det historiska året 1968. I Jan Guillous romanserie får året en egen bok som lyckas väva ihop de centrala händelserna och tidsandan med släkten Lauritzens stridigheter och nya vänskapsband.

 

Bokrecension: Jan Guillou – 1968, Piratförlaget, 2017, 390 sidor.

 

Sjunde delen i romanserien Det stora århundradet, som skildrar ett sekels världshistoria utifrån en nordisk släkt, fortsätter med Eric Letang som huvudperson. Överklassgrabben som i föregående del, Äkta amerikanska jeans, trots sin släktbakgrund fått smaka på fattigdom och annat från livets hårda skola under sin uppväxt är nu ung vuxen studerande i juridik. En lika framgångsrik som socialistisk sådan.

 

Den utgångspunkten ger goda förutsättningar för en mångfasetterad bild av det historiska året med Vietnamrörelsen, majrevolten i Paris, Pragvåren, Sovjets invasion av Tjeckoslovakien och OS i Mexiko. Eric Letangs släkt, den splittrade släkten Lauritzen, bjuder på karaktärer som symboliskt fungerar som det som serien inleddes med helt konkret: brobyggare.

 

Olika politiska ståndpunkter personifieras och karaktärerna bidrar med olika aspekter av seklets historia; från ekonomi till konst; från juridik till sex och samlevnad.

 

Vad gäller verket fristående roll eller bundenhet till helheten är det samma visa som med de tidigare. 1968 kan läsas i sin egen rätt, men läsare av hela serien belönas hundrafalt.

 

Lätt att vara efterklok

Guillou skildrar en sökande värld, där en ung vuxen är perfekt subjekt i jakten på det rätta som allt för ofta verkar förbundet med galenskap. Riktningen är vänster, men varningsklockorna ringer mot vansinne, exempelvis i form av formationssimning till ordförande Maos ära.

 

Guillous huvudkaraktär är som vanligt en vinnare och går inte på de värsta minorna. I stället leder en examen honom ut på viktiga uppdrag i Europa, till rättsprocesser mot läkemedelsbolag som döljt biverkningar som missbildade barn.

 

Eric Letang är en socialt överintelligent socialist med en kluven inställning till sin klassbakgrund. Han har dåligt samvete för sin tidsbrist för Vietnamrörelsen, men bär FNL-märket med en självklarhet, precis som var och varannan person i Stockholms stadsbild.


Boken rör sig bland “trottar”, stalinister, maoister, socialister, kommunister i ett historiskt sökande där vänner av “socialism med mänskligt ansikte” möter motgångar på flera plan.

 

I nutid är det lätt att avfärda radikala tokigheter, men utan efterklokhetens sken och kunskap om vad som skedde under till exempel kulturrevolutionen i Kina var det inte lika lätt att se katastroferna för de som drömde om en rättvisare värld.

 

Juridik och sex

Genom Letangs yrkesval för boken in i juridikens värld. En aspekt av yrkesvärlden handlar om de politiska grupperingarnas avsikt att infiltrera viktiga yrkeskårer. Många tiger om politik under arbetstid och lever ett slags dubbelliv med politiskt laddad fritid.

 

Under fritiden skildras även den sexuella frigjordheten. Den introduceras smidigt och är närvarande i verket även om de erotiska äventyrens detaljer lämnas till läsarens fantasi.

 

Samtidigt som boken fokuserar på en ung man får stora delar av världshistorien och tidstypiska element och nyheter plats, precis som tanken är med serien. Det är en balansgång som Guillou bemästrar utan att vingla till det minsta. Dessutom placerar han stilistiskt skickligt ut en ordentlig överraskningsbomb.

 

Detta är inte den stora boken om det givna historiska året, snarare ett lysande verk i raden av en mäktig helhet som närmar sig fullbordan med stormsteg.

 

Det enda negativa med 1968 är att de yngsta inte får plats som individer, vilket är typsikt i Guillous böcker, även om en ung Eric Letang fått vara huvudperson en gång. Detta får mig osökt att tänka på hans tankar i självbiografiska Ordets makt och vanmakt som går i stil med “skönt att sitta i fängelse så man slipper hämta barn på dagis och får skriva i fred”. Stilistiskt kan denna inställning i 1968 ändå delvis med rätta sättas på huvudkaraktärens konto, men minst en stark scen skriker efter större fokus på barnet, babyn, i fråga. Därtill är det inget som säger att berättaren inte kunde vara mognare än ungtuppen till huvudkaraktär.

 

Mångfacetterat

Verket är allt annat än spretigt trots att Guillou lyckas få med så många aspekter av tiden i fråga. Litteraturhistorian får sin beskärda del genom Erics diskussioner med tant Johanne (huvudkaraktären i Blå stjärnan). Konsten är med i bilden genom onkel Sverre, den enda av Brobyggarna (seriens första och mest episka del) som är still going strong vid 90 år och försöker ena en släkt som splittrats av arvstvister.

Karaktären Erik Ponti, bekant från mängder av Guillou-böcker och bland annat huvudpersonen i Ondskan, dyker upp för andra gången i romanserien. För den som plöjt igenom större delar av författarens biografi är det givetvis något av ett kärt återseende. Romanserien dyker snart in i den tidsperiod som Guillou redan skildrat i Hamilton-deckarna och en del kriminalromaner därefter. Spänningen stiger i väntan på hur han ska skildra de mer närliggande tidsrummen där hans författarskap redan satt sina tydliga fotspår.

 

1968 är starkt rekommenderad läsning. Årets stiligaste omslag är också ett plus.

 

 

Diskussion

”Höckerstedt har räddat livet på otaliga finländare”

Kuva: Foto: Pixabay
Allmän bild på kirurgiskt ingrepp, föreställer inte kirurgen Höckerstedt som bokrecensionen handlar om.

Krister Höckerstedt är en berömd finländsk leverkirurg som verkat vid Kirurgiska sjukhuset eller ”Kirran” i Helsingfors. Som pensionär har han fått sitt liv dokumenterat av Mardy Lindqvist som är likaså pensionerad som tidigare reporter från Hufvudstadsbladet.

Lue lisää

Diskussion

Bok om Åbolands skärgård 1918 fyller historisk lucka

Gustav Wickström har skrivit en bok om 1918 i Åbo skärgård och är rätt man för verket, skriver Henrik Helenius i recensionen av En storm är lös – Åbolands skärgård vårvintern 1918.

Lue lisää

Diskussion

En rar liten bok om Macron

Kuva: flickr public-domain thierryleclercq

Av allt fattar man att Macron är en begåvad och äregirig person, som klättrat upp i det franska samhället via elitskolor och jobb på institutioner av första klass, skriver Jacob Söderman i en recension av Anne Fuldas biografi om Frankrikes banbrytande president.

 

Anne Fulda.

Bokrecension: Anne Fulda – Emmanuel Macron, Historiska Media 2017, 182 s.

 

Författaren är född 1963 och har jobbat på den traditionella högertidningen Le Figaro sedan 1972. Hon har tidigare publicerat böcker om fransk politik.

Boken, en översättning av Anna Säflund-Orstadius och Pär Svensson, baserar sig på intervjuer med Macron och färre med människor omkring honom samt texter han skrivit eller som skrivits om honom.

 

Det är en rar bok. Nästan halva boken ägnas hans barndom och skolgång. Hans relation till sin mormor och relationen till sin betydligt äldre lärare, som han nu är gift med.

Av allt fattar man att Macron är en begåvad och äregirig person, som klättrat upp i det franska samhället via elitskolor och jobb på institutioner av första klass.

 

Han var en nyliberal bankir på Rothschild-banken, när han plockades till president François Hollandes medarbetare.

 

Boken vimlar av framgångsrika personer som han blivit bekant med och insupit lärdom av när han klättrat vidare.

 

Som ekonomiminister i Hollandes regering driver han igenom nyliberala ekonomiska reformer som det franska näringslivets mår bra av.

 

År 2016 lämnar han socialistpartiets hägn och startar rörelsen En Marche! (“På väg!”) för att kandidera i presidentvalet.

Rörelsens titel leker med hans förnamn Emmanuel och efternamn MAcron. Det är hans rörelse.

 

Han är en god talare, har en vidunderlig charm och räds inte att gå nya vägar. Han river upp det gamla stelbenta partisystemet.

 

Som en följd av hans rörelses framgångar går Gaulistpartiet och Socialispartiet närmast i kras. Konservativerna går bakåt. De gröna och kommunisterna blir små.

 

Hans nya parti får majoritet i parlamentet och bildar en regering bland annat genom att ta med viktiga politiker från partier som förlorat i valet.

 

”Frankrike drabbades av en Macron hysteri”, skriver författaren och tillägger:

”Man förbluffas av hans förmåga att föra sig. Att röra sig. Att axla presidentrollen.”

 

Starkt stöd trots kritik

De första reformerna av arbetslivet och ekonomin möter mycket kritik och strejker, men de godkänns.

 

På sommaren 2017 ligger presidentens understöd vid 30 procent, men nu har det stigit. I december 2017 är det över 50 procent.

 

På det internationella planet går det också vägen. Macron gör en del lyckade internationella framträdanden.

 

Med hänvisning till Trump och hans beslut att lösgöra sig från avtalen för att stoppa klimatförändring, utropar Macron:

 

Make the Planet Great again!

 

Iakttagare påstår ibland att han har tagit modell av Napoleon Bonaparte eller Charles De Gaulle, några har pekat på François Mitterrand.

 

Macron fick väljarna att göra sig av med den gamla politiska klassen.

 

Han har mycket av Tony Blair och Gerhard Schröder som förnyade sina länders ekonomi med nyliberala förtecken, Blair med charm därtill. Det gick en tid.

 

Är Kanadas statsminister Trudeau samma andas barn?

 

Partisystemet utmanas

Macron har vissa drag av vår Alexander Stubb, då han kom in på den finska politiska scenen ung, modern och charmig. Honom tog Samlingspartiets traditionella partielit dock kål på. Stubb var främmande på den inhemska politiska scenen.

 

Troligen är Macron dock sin egen typ. Han insåg att det franska politiska livet kräver förändring och har lyckats med det. Tillsvidare.

 

Boken bubblar av känslor och tankar och namn.

 

Frankrike och Finland är olika politiska miljöer. Gemensamt har de dock haft en gammalmodig partiindelning, som Macron lyckats rasera i Frankrike.

 

Hos oss har Sannfinländarna och De gröna lite lyckats nagga den i kanterna, men den stora smällen låter vänta på sig.

 

Se upp Samlingspartiet, se upp Socialdemokraterna, Vänsterförbundet och De gröna!

 

Förnya er eller bered er på det värsta.

 

Diskussion

Starkt berörande pjäs om unga kvinnors liv i inbördeskriget 1918

Kuva: Foto: Chris Senn
Emilia Ekström gör en strong insats som socialisten Ebba.

Musikteatern 18 lyckas levandegöra inbördeskriget 1918 genom två människoöden. Pjäsen lyckas lyfta fram människor som mer än röda eller vita i sammanhanget. De får utrymme som individer med särdrag och människovärde som historiska omständigheter har ifrågasatt med tragiska följder.

Lue lisää

Diskussion

Kjell Westö: Vi måste lyssna på varandras berättelser

Kuva: Foto: Marica Rosengård. (Bilden beskuren).
Kjell Westö 2017.

Finlands historia präglas av å ena sidan tur, å andra sidan skicklighet och mod.
– Det ger oss paradoxalt nog också ett stort ansvar, sade Kjell Westö i sitt tal på självständighetsdagen.

Lue lisää

Diskussion