Opinion

Debatt: Är vi hysteriska i Tyskland och annorstädes?

Sverige har valt en annan väg än omvärlden i sin hantering av coronaviruset.

Något skämtsamt framställs Sverige ibland som landet där barn födds med cykelhjälm. Lagstiftningen om att alla under 15 år måste bära den när de cyklar tas då som exempel på en slags överbeskyddande förmyndarmentalitet. 

Joachim Kasten

Arbetarbladet

 

Andra exempel kunde vara regleringar i samband med Systembolaget eller maxhastigheter på vägnätet. Staten blandar sig in eftersom den enskilde svenske förmodligen inte skulle bete sig på ett socialt adekvat sätt utan dessa ”tvångsregler”. Själv har jag alltid försvarat detta mönster eftersom jag håller med att det gynnar individens hälsa och en bättre social trygghet i samhället.

 

Under den rådande coronakrisen tycks denna försiktighetstanke däremot inte
längre vara vägledande. Självfallet är det förnuftigt att inte köra 180 knyck på en motorväg eftersom man äventyrar den egna och andras hälsa. Men nu verkar det vara förnuftigt att tillåta restaurangbesök om antalet gäster inte överstiger 50 eller att handla på varuhus och butiker där man möter ett större antal andra konsumenter.

 

“Var stolt – du bor i Sverige. Här litar vi på förnuftet och slipper militärer och böter”, skriver kolumnisten Lena Mellin i Aftonbladet (31.3). Senare i texten hävdar hon att ”det finns en ömsedigt tillit” i Sverige och att ”människor litar på och lyder råd och uppmaningar som verkar förnuftiga”. Bara den svenska folkmentaliteten lär då vara ett gott skydd mot pandemins smittorisker.

 

I andra länder som Spanien, Italien eller Tyskland reagerar man i det läget med utegångsförbud och diverse andra restriktiva åtgärder. Är det då den bristande mentaliteten som medför att människorna inte frivilligt lyder på respektive regeringens eller chefsepidemiologernas goda råd? Något tillspetsat undrar jag om man då kan anse att länderna söder om Öresund reagerar hysteriska eller panikslagna inför virusets spridningsfara?

 

Till faktaläget hör dock att coronavirusets utbredning följer hårda naturvetenskapliga lagar och inte mjuka faktorer som en nationell mentalitet. Om jag förstått virologerna rätt så är smittorisken större när människor mer eller mindre får mötas fritt. Detsamma gäller nog även för olycksrisken på en motorväg. Den är betydligt större när föraren ges ett eget omdöme för val av hastighet.

 

Förlåt, men jag förstår inte Lena Mellins resonemang när hon skriver att hon är stolt att vara svensk just nu. ”Och exempelvis inte dansk. Eller fransman. Vi tillåts tänka själva”, anser hon något självgott i sin krönika. Och nej Lena, här står inte militärer och pekar på folk med automatgevär. Jag hoppas självfallet att jag har fel med min kritik och önskar att svenskarna inte behöver uppleva en liknande backlash som var fallet i Storbritannien eller Nederländerna, där man som bekant fick ändra strategin.

 

I en söndagskrönika av en annan välkänd svensk skribent finner jag mina farhågor i viss mån bekräftade. I Sveriges största dagstidning Dagens Nyheter inleder chefredaktören Peter
Wolodarski en artikel med rubriken: ”Vi räddar människoliv genom att agera snabbt”.

 

Han undrar då även om Sverige går i samma fälla som till exempel Italien, Spanien och Frankrike. Enligt honom påminner debatten om ”restriktioner kontra frivillighet” om den gamla diskussionen om svartarbete. ”Svenskar är normalt laglydiga och skötsamma”, skriver han och fortsätter med att de tillämpar ”folkvett”. Faran ser Wolodarski i att när många bryter mot reglerna, då riskerar även den ”kollektiva moralen” att rämna. I coronatider innebär det att ”om kompisarna sitter på uteserveringen i vårsolen, då kan även jag”.

 

En annan artikel i samma tidning tar upp räddslan på landsbyggdens semesterorter. Journalisten Adam Svensson redovisar då en stämningsbild under rubriceringen: ”Vädjan till stockholmarna: Sprid inte smittan hos oss”.

 

Att lita på ”sunt förnuft” är självfallet seriöst menat, men frågan är om det räcker.

 

Dela denna artikel

Kommentarer

Artiklar kan kommenteras i ett dygn efter publicering. Använd ett sakligt och respektfullt språk: administratörerna förbehåller sig rätten att vid behov radera opassande kommentarer och förhindra skribenten från att kommentera vidare.

Sähköpostiosoitteesi

Demokraatti

päätoimittaja: Petri Korhonen
Lähetä juttuvinkki →

Toimitus: PL 338, 00531 Helsinki, puh. 09 701 041

Arbetarbladet

chefredaktör: Topi Lappalainen
Kontakt →

Redaktion: Broholmsgatan 18-20 C, 00531 Helsingfors

Tietosuoja-asetukset

2018 DEMOKRAATTI
TIETOSUOJA- ja REKISTERISELOSTE