Däremot har det i nyhetsartiklar och intervjuer beskrivits som att utan den senaste uppgörelsen skulle köptjänster av privata och tredje sektorns aktörer inte varit möjligt. Det stämmer inte.

Även om alla de paragrafer i lagförslaget som varit ute på remiss gällande utläggning, köpta tjänster, anlitande av hyrd arbetskraft jämte organiseringsansvar hade lämnats oförändrade, så skulle det ändå inte ha inneburit att mångproducentmodellen hade försvunnit. Mångproducentmodellen innebär att det offentliga ansvarar för vården och att olika privata aktörer kompletterar.

Det enda som stod stadgat var att det offentliga måste ha ett tillräckligt organiseringsansvar. Det betyder att den offentliga sektorn måste ha tillräckligt med personal, kompetens och resurser för att trygga tillräckliga social-, hälsovårds- och sjukvårdstjänster enligt 19§ i grundlagen. Kontrasten är här stor till Sipiläs vårdreform med riskfyllda bolagiseringskrav och plan att överlåta stora delar av vårdsektorn till de vinstdrivna vårdjättarna.

Även om en del preciseringar nu har gjorts, så kvarstår det mesta från det ursprungliga lagförslaget. Likaså rätten att omförhandla eller säga upp avtal som inte överensstämmer med lag, t.ex. helhetsutläggningar av joursjukhus, vilket hindrar fullgörandet av organiseringsansvaret. Det här var den sak som SDP-gruppen betonade som viktigt på stadsfullmäktigemötet i Jakobstad den 21 september. Det här är något helt annat än att köpa tjänster av tredje sektorn och en rad andra aktörer inom vård och omsorg.

Jag är mycket stolt över att vår regering värnar om det viktiga arbetet som görs i den offentliga vården. Därtill erkänner regeringen den privata sektorns och tredje sektorns kompletterande roll.

Vår nuvarande regering tar ansvar för helheten. Ett bra förslag till vårdreform gjordes nu ännu bättre genom ett bra lagspel i regeringen.

Jacob Storbjörk

FSD:s vice ordförande