Opinion

Debatt: Med stor makt kommer stort ansvar – vem ska utkräva ansvar?

Foto: Topi Lappalainen
Erica Helin efterlyser lösningsinriktad och rationell diskussion kring sociala mediers roll i samhället i sin insändare.

De senaste åren kan i det närmaste benämnas som en form av ett globalt stresstest för den västerländska demokratin, och stormningen av Capitolium som det senaste skalvet som testar demokratins grundvalar. De västerländska demokratiska samhällena upplever en allt djupare polarisering, desinformation sticker upp som det stora modeordet för 2020 och privata åsikter och känslor åtnjuter plötsligt samma status som yttrandefrihet och demokratiska beslut.

Erica Helin

 

Det är välbefogat att känna en strimma oro inför framtiden och vad dessa enorma polariserade känslosvall bär med sig för konsekvenser i världspolitiken. Personligen uppleder jag stängningen av bland annat Donald Trumps Twitter-konto som en internethistorisk milstolpe, tyvärr en milstolpe som gläntar på en Pandoras ask. Att Twitter stänger ner ett konto kan ta sig som rätt beslut just nu men vi måste våga ställa frågan vad det får för konsekvenser i framtiden.

 

Internet har fört med sig så många och så stora omändringar och omställningar i världen de senaste tjugo åren att det får den industriella revolutionen att blekna i jämförelse, och ännu har vi bara sett skymten av vad teknologin är kapabel till. Det här innebär också en helt ny värld för yttrandefriheten, demokratin och jämlikheten i vårt samhälle och i världen, en ny värld att anpassa sig till.

 

Personligen ser jag de stora globala plattformarna som någonting unikt i mänsklighetens historia och någonting som öppnar upp nya dörrar och för oss människor närmare varandra på ett globalt plan, det här är plattformar vi bör värna om. Att Kina känner sig tvungna att exkludera sin befolkning ur den globala gemenskapen på internet ger oss en fingervisning om hur stor demokratisk potential dessa plattformar ruvar på. Det är inte teknologin som hotar demokratin, det är vår egen oförmåga att hantera den som är det verkliga hotet. I den bästa av världar kan man stänga ute det obekväma, det fula och det onda, på Facebook kan man blockera det man inte vill se, men som det ofta är med enkla lösningar så är de inte nödvändigtvis de mest hållbara. Vad händer med vårt samhälle i en framtid där också internet är polariserat.

 

I den pågående samhällsdebatten glöms det ofta bort att våra flöden är formade av algoritmer och de algoritmerna är formade specifikt för att tillfredsställa oss och för att få oss att tillbringa så mycket tid som möjligt på de olika plattformarna. Varje sekund vi surfar runt på Facebook, Instagram och Google ger vi bort information om oss själva och även om vårt samhälle, varje gång du skrollar långsammare, varje gång du klickar på en bild, varje bokstav du skriver, allt analyseras. Det heter att kunskap är makt och det har aldrig varit så sant som nu. Men med stor makt kommer också stort ansvar och det är vad vi måste våga utkräva nu.

 

Att censurera och stänga ner oönskade konton riskerar värma bara för stunden, i det långa loppet hotar det att polarisera hela internet och göra de ökända SOME-bubblorna ännu mer ogenomträngliga. Vi måste våga kräva ansvar, och ansvar i detta fall är att låta algoritmerna jobba för en mer nyanserad verklighet. Algoritmer kan vara källkritiska, de kan värdesätta forskning och etablerad fakta, algoritmer kan jobba för att ena istället för att polarisera. Vi måste våga kräva algoritmer som är ansvarsfulla och inte bara serverar ”hamburgare och glass” varje dag.

 

De största internetföretagen har nått en helt unik position i världen och kan inte längre fråntas samhällsansvar, mänskligheten behöver stanna upp och reflektera över internet och dess framtid. Globala tider kräver gemensamma, globala spelregler, speciellt för internet och dess jättar.

 

I internets ungdom skapade fildelningen kaos och delade in internetanvändarna i för och emot, pirater och musikbranschens försvarare. Vi som var unga vid millennieskiftet minns säkerligen bl.a. Napster och DC++ med nostalgisk värme och euforin i att vara del i en rörelse som förändrade samhället, frågar man musikbolagen om deras syn så anser de att det var fildelarna som nästan tog livet av musikindustrin. Det var nästan tjugo år sedan och det produceras fortsättningsvis musik men branschen och marknaden har ändrat.

 

Historien lär oss att ingenting är statiskt, världen förändras och vi med den, därför efterlyser jag en betydligt mer lösningsinriktad och rationell diskussion kring sociala mediers roll i samhället präglad av lugn och sans med fokus på att stärka gemenskapen, jämlikheten och demokratin också på internet.

 

Erica Helin, Skärgårdens Socialdemokrater

Dela denna artikel

Kommentarer

Artiklar kan kommenteras i ett dygn efter publicering. Använd ett sakligt och respektfullt språk: administratörerna förbehåller sig rätten att vid behov radera opassande kommentarer och förhindra skribenten från att kommentera vidare.

Sähköpostiosoitteesi

Mest lästa

Senast

Demokraatti

va. päätoimittaja: Rane Aunimo
Lähetä juttuvinkki →

Toimitus: PL 338, 00531 Helsinki, puh. 09 701 041

Arbetarbladet

Tf. chefredaktör: Topi Lappalainen
Kontakt →

Redaktion: Broholmsgatan 18-20 C, 00531 Helsingfors

Tietosuoja-asetukset

2018 DEMOKRAATTI
TIETOSUOJA- ja REKISTERISELOSTE