Huvudnyheter

“En av de bortglömda stora männen inom SDP”

Karl Harald Wiik (1883-1946)  var en framgångsrik politiker i socialdemokraternas led. Helsingfors Svenska arbetarförening kom ihåg  sin medlem med ett seminarium. Föreningen fyller 120 år i år.

Rolf Johansson

Arbetarbladet

 

– Vi kom tidigt överens att inte ordna någon stor bang-bang-fest utan koncentrera oss på två framträdande medlemmar, K.H Wiik och K-A  Fagerholm, berättar arbetarföreningens ordförande Folke Sundman.

 

På arbetarföreningens K.H Wiik-seminarium föreläste tvenne experter, riksdagsledamot Erkki Tuomioja och forskaren vid Åbo Akademi, fil.dr Matias Kaihovirta. Tuomioja har skrivit en prisad biografi i två delar över Wiik och Kaihovirta har forskat i Wiiks betydelse för finlandssvenskheten.

 

Tuomioja analyserade Wiik som riksdagsman, partisekreterare och oppositionsman. Wiik anslöt sig till SDP i den första studentvågen. Han kom från medelklass, var akademiskt skolad och talade flera språk. Han var särskilt aktiv internationellt och deltog i flera av Socialistiska Internationalens kongresser. Han träffade bl.a. Lenin och Alexandra Kollontay. Wiik anammade den förhärskande kautskyistiska klasskampsläran, men var smidig och samarbetsvillig.

– Inom SDP  stod han dock närmare Yrjö Mäkelins reformism än Edvard Valpas rigorösa klasspolitik, konstaterade Tuomioja.

 

Enligt Tuomioja kunde socialister väl samarbeta med borgerliga liberaler, separatister och jägare. Han nämnde som exempel den Londonbaserade Aino Malmberg, medlem av Independent Labour Party, men också mor till två jägare.

 

Inbördeskriget förändrade allt. Wiik ogillade revolutionen, men antog av solidaritetsskäl en lägre post i den röda administrationen. Han klarade sig lindrigt undan den vita vedergällningen, han fick sitta en kort tid i häkte.

 

Under mellankrigstiden verkade  Wiik som parlamentariker och partisekreterare. Med tiden kom han och partiets starke man, Väinö Tanner, på en allt större kollisionskurs, främst gällde det utrikes- och säkerhetspolitik. Efter vinterkriget uteslöts Wiik som en medlem av oppositionsgruppen “sexlingarna” ur SDP. Under fortsättningskriget satt han som suspekt fiende i fängelser. Han frikändes 1944 och blev ordförande för det nya vänsterförbundet DFFF.

– Men han anslöt sig aldrig till Finlands Kommunistiska parti. Den nya given blev kortvarig, Wiik dog 1946. Han var en av de bortglömda stora männen inom SDP, konkluderade Tuomioja.

 

Från bortglömd till hemkommen

Matias Kaihovirta delade upp sitt anförande i fyra delar.

Den första perioden var 1901-10 då den unga marxisten förde socialistisk propaganda och manade till kamp mot SFP. Den andra fasen, 1914-20, skedde under första världskriget och det finländska upproret. Han tog avstånd från våldet och hävdade bl.a. för den svenska socialdemokratiska politikern Gustav Möller att de röda försvarade demokratin i Finland under 1918.

– Wiik var den bortglömda finlandssvenska politikern, sammanfattade Kaihovirta.

 

Under mellankrigstiden blev Wiik partisekreterare, det var en befattning med stor betydelse också för finlandssvenskarna. Med organisationsansvaret kunde Wiik försvara det svenska språkets ställning både inom SDP och nationen. Han måste även arbeta för humanism, språklig förståelse, pacifism och tolerans.

Enligt Kaihovirta blir Wiiks sista fas en kamp i opposition, mot partiets engagemang för upprustning och krig samt isolation från gamla partikamrater. Han orkade inte länge utan avled 1946, ett tjugotal år före sin främsta vän och politiska kamrat, hustrun Anna Wiik (född Forsström).

 

Även om relationerna mellan paret Wiik och arbetarföreningen var inflammerade, så fanns det en olust över att man varit tvungen att utesluta Wiik, vilket skedde 21.4.1940. Försoningen skedde långt senare? Arbetarföreningens ordförande Folke Sundman citerade  föreningens historik från 1988:

 

“Inom HSAF kände man länge olust, t.o.m.skuldkänsla i fallet Wiik. Den 21 april 1969 “återupprättades ” K.H Wiik. Anna Bondestam föreläste om hans livsverk och efter det avtäcktes ett porträtt av honom i rum 22 i Folkets hus. Karl Harald Wiik hade kommit hem.”

 

Dela denna artikel

Kommentarer

Artiklar kan kommenteras i ett dygn efter publicering. Använd ett sakligt och respektfullt språk: administratörerna förbehåller sig rätten att vid behov radera opassande kommentarer och förhindra skribenten från att kommentera vidare.

Sähköpostiosoitteesi

Demokraatti

päätoimittaja: Petri Korhonen
Lähetä juttuvinkki →

Toimitus: PL 338, 00531 Helsinki, puh. 09 701 041

Arbetarbladet

chefredaktör: Topi Lappalainen
Kontakt →

Redaktion: Broholmsgatan 18-20 C, 00531 Helsingfors

Tietosuoja-asetukset

2018 DEMOKRAATTI
TIETOSUOJA- ja REKISTERISELOSTE