På tisdag morgon denna vecka var det meningen att SPD:s ordförande Martin Schulz skulle tala på SAMAK:s arbetarkongress på Arlanda. I och med de täta förhandlingarna om regeringsmedverkan med de tyska kristdemokraterna måste han lämna återbud. Dagen bjöd detta till trots på givande tankar och debatter om socialdemokratins framtid, utmaningar och möjligheter.

Kongressdagen inleddes med en videohälsning av Sharan Burrow som är generalsekreterare för ITUC (International Trade Union Confederation). Hon talade med emfas om fackföreningsrörelsen stora roll globalt, om hur liten andel det sett till hela världen är som har ett fast jobb, för att inte tala om en lön som går att leva på.

Hon tog också upp klimatförändringarna och betonade arbetarrörelsens roll för den övergripande frågan innan hon avslutningsvis tog upp problemet med demokratikriser i Central- och Östeuropa. Hon talade som från en krigszon med formuleringar som “vi behöver er hjälp för att…” och “vi hoppas ni…”. Dessa ord i hennes givna tonfall ingöt en känsla av allvarets ögonblick och bäddade för en seriös debatt mellan fackförbundens och de socialdemokratiska partiernas unga ledare.

Utveckling och känslor

Mikkel Näkkäläjärvi, ordförande för Socialdemokratisk Ungdom (“Demarinuoret”), konstaterade allmänt att tidens komplexa problem inte kan ha någon enkel lösning. Bland det viktigaste för den socialdemokratiska rörelsen nämnde han den tekniska utvecklingen och hur vi kan göra den rättvis, för att inte tala om dess följder.

– Vi ser ofta den teknologiska utvecklingen som något vi inte kan styra i rätt riktning, men den kan påverkas, sade Näkkäläjärvi.

Svenska LO:s ungdomssekreterare Josefin Johansson gav medhåll och adderade vikten av att samtidigt gå tillbaka till rötterna, att tala aktivare om varför det behövs skatter, varför det är viktigt med kollektivavtal och verkligen göra någonting åt alla osäkra arbetsförhållanden.

– Vi måste tala till folks hjärtan. Vi är rädda att tala om känslor, rädda att bli som de utan fakta. Jag tror det är viktigt att visa att vi har känslor och göra det vi gör med känsla, sade Johansson.

Den största frågan

Genom Nasra Ali som leder S-studenter i Sverige gick debatten in på frågan om klimatförändringarna. Frågan hade ditintills främst tagits upp på kongressen genom Antti Rinnes tal på måndagen.

Nu fortsatte de unga med att understryka frågans allvar. Nasra Ali påtalade behovet av att ha lösningar på klimatkrisen.

– Det är den antagligen viktigaste frågan att ha en lösning på och den är viktig för unga. Om vi inte har svar på den viktigaste frågan, hur ska vi då vara ett alternativ för de unga?

På den här punkten måste arbetarrörelsen leverera som den alltid har gjort då vi stått inför stora utmaningar, enligt norska AuF:s ordförande Mani Hussaini. Han sade att rörelsen alltid haft de bästa svaren på de största utmaningarna och nu gäller det klimatförändringarna.

– Det spelar ingen roll om du har bra politik på alla andra sektorer om du misslyckas med klimatförändringen. För då har du ingen planet att leva på.

– Vårt jobb måste vara att vara den starkaste rösten i grön politik, att minska klimatförändringarna och skapa nya jobb. Den enda kraften som kan hitta en lösning på den här komplexa situationen är arbetarrörelsen, sade Hussaini och drog en parallell till Stefan Löfvens och Jonas Gahrs Støres ofta upprepade mantran om att vi måste anpassa oss för framtiden.

– Det här är ett historiskt uppdrag.

Här och nu

Josefin Johansson höll med och påminde om att frågan inte gäller nästa generation utan är akut här och nu.

– Jag är lite provocerad av talet att unga är framtiden, som om man kunde lämna det till oss. Snälla slopa uttrycket att unga är framtiden. Vi är här och nu, ska vara inkluderade nu och behöver jobb och trygghet nu, sade Johansson och underströk att varje generation är sin egen expert och bör inkluderas.

Mikkel Näkkäläjärvi hakade på och efterlyste radikalism – “ett för mig positivt ord”. Frågor som hur exempelvis klimatförändringar och migrationens utmaningar ska lösas är svåra och gör ofta politiken försiktig.

– Vi ska inte undvika ämnen som delar folk då de är viktiga, till exempel konkreta åtgärder i trafiken mot klimatförändring eller EU:s integration. Man måste göra även förslag som man vet att stöter på motstånd och vara modigare. Vi kompromissar också i frågor där vi inte borde.

Detta kan förstås gå andra vägen, som de danska socialemokraternas program för invandring, flyktingar och asyl, som både Näkkäläjärvi och Nasra Ali var kritiska mot.

– Kvotflyktingsystemet är bra, men att ställa det mot asylrätt är problematiskt. Asylrätten måste finnas. Folk blir rädda då integrationen inte fungerar inte för att det kommer folk, sade Ali som kom till Sverige från Somalia som 6-åring och tack vare välfärdssystemet idag har en universitetsexamen och en stark samhällelig plattform att stå på.

Näkkäläjärvi sade att invandringen ska vara både human och kontrollerad. De danska förslagen är dock inte imponerad av även om det står klart att någonting måste göras då flyktingarna antagligen blir fler på grund av klimatkrisen – den övergripande frågan som påverkar alla andra.