– Problemet är utbrett.

Feldt-Ranta har kritiserat modellen hårt under den senaste tidens debatt. Den bygger på att arbetslöshetsunderstödet skärs ned med 4,65 procent om den arbetslösa inte under de föregående 65 dagarna arbetat 18 timmar, tjänat in en motsvarande summa som företagare eller deltagit fem dagar i sysselsättningsfrämjande service. Det principiella problemet är att yttre faktorer kan göra det omöjligt att uppfylla kraven, vilket utmanar vår rättsuppfattning.

Man ska inte bestraffas för sådant man inte kan påverka, anser bland annat över 114 000 finländare som undertecknat ett medborgarinitiativ om saken.

Feldt-Ranta säger att det talats mindre om att aktiveringsmodellen inte endast berör arbetslösa.

– Aktiveringsmodellen hotar sista handens socialskydd för vem som helst som blir sjuk. Till exempel en ingenjör eller en närvårdare i arbetslivet kan få minskat stöd om hen insjuknar långvarit i exempelvis reumatism, säger Feldt-Ranta och vidareutvecklar:

– Problemet är omfattande. Arbetslöshetsförmåner är den sista stödformen för tusentals eller till och med tiotusentals långtidssjuka. De insjuknade får sjukdagpenning 300 dagar; efter detta faller en del från de stöd som är avsedda för arbetsoförmögna till arbetslöshetsförmånerna.

Enligt Feldt-Ranta är det klart att aktiveringsmodellen drabbar minst tusentals långtidssjuka. Samtidigt beskriver hon regeringens uppskattade sysselsättningsefekter (5 000 – 12 000 arbetstillfällen) som ytterst osäkra.

– Aktiveringsmodellen gör alltså mer skada än nytta, säger Feldt-Ranta.

Problemen har lyfts fram även av föreningen Finlands social och hälsa rf (Soste) och Reumaförbundet i Finland. Lagförslaget mötte motstånd även i grundlagsutskottet som bland annat anser att man bör kunna beakta människors livssituationer innan stödet skärs ned.

Feldt-Ranta beklagar att regeringen inte brytt sig om de oskäligheter som lagen medför. Inte heller ville man ta itu med de problem som grundlagsutskottet lyfte fram.

– Problemen kunde lösas utifrån de förslag som grundlagsutskottet gav. Då kunde man försäkra att nedskärningar i stödet inte berör sjuka och andra som inte har möjlighet att delta i aktvieringsverksamheter.

– Nu tvingar regeringen sjuka att stressa för en helt onödig byråkratirumba. Eventuella aktiveringsverksamheter tar tid från rehabilitering. Det är uppenbart att det här fördröjer en återkomst till arbetslivet, vilket är emot aktiveringsmodellens syfte, säger Maarit Feldt-Ranta.

Hon anser att man tvärtom borde befria sjuka från onödig byråkrati och öka de tjänster som förbättrar deras tillstånd.

– Därtill kunde man utveckla mellanarbetsmarknader för de som är delvis arbetsförmögna, för vilka passande arbete annars inte erbjuds.