Huvudnyheter

Fem frågor till Britta Lindblom – ”Beklämd över flyktingsituationen”

Foto: Johan Kvarnström
Britta Lindblom.
Foto: Johan Kvarnström
Britta Lindblom.
Foto: Johan Kvarnström
Britta Lindblom.

ABL-kolumnisten Britta Lindblom lever som med ena foten i Ingå och ena på grekiska Kos. Det ger ett speciellt politiskt perspektiv på till exempel flyktingkrisen.

 

ABL-medarbetaren och tidigare FSD-profilen Britta Lindblom har – som bekant för våra läsare –  vistats till och från på Kos sedan några år tillbaka. Pensionärstillvaron på den grekiska ön förändrades radikalt 2015 då allt fler människor som tagit till flykten anlände till ön i hopp om en bättre framtid i Europa, vilket Lindblom skrivit om i bland annat sina kolumner här på Arbetarbladet.fi.

Då hon är hemma i Ingå passar jag passa på att träffa henne och ställa några frågor. Vi möts en solig septemberdag på biblioteket vid havet.

 

Ingå och Kos, Finland och Grekland, vad väcker den här kontrasten för tankar då du nu är hemma i Ingå?

– Det finns stora skillnader. Finland är lugnt och tryggt. Människor här är vana vid att allting är välordnat och att man får svar av myndigheter relativt snabbt. Där finns mer byråkrati. Det krävdes till exempel stort pappersarbete för att reda ut möjlighet till ersättning efter jordbävningen som nyligen drabbade ön. Däremot är jag imponerad att staden ganska skred till åtgärder för att åtgärda skadorna i centrum och riskerna för ras.

 

Hur upplever du dagens politik i Finland då du följer med den på distans?

– Jag är mest beklämd över flyktingsituationen. Många som kommer med inlägg i debatten har ingen aning om vilket helvete dessa människor gått igenom, vilka faror de utsatt sig för och hur många av dem som mist familjemedlemmar bland annat för att de drunknat på vägen. Det hölls en berörande internationell flyktingdag på Kos i somras. En text löd i stil med “allt vi vill är att leva ett vanligt liv i lugn och ro”. Min vän visade bilder på sin mobiltelefon, bilder av teckningar som en syrisk sexårig pojke ritat. Motiven var genomgående desamma: Helikoptrar, pansarvagnar, krig. Det var det enda han ritat, det var hans uppväxt.

– En annan beklämmande sak här hemma i Finland är vardagsrasismen. Det är lika beklämmande som att nazisterna (AfP) fick tretton procent av rösterna i tyska förbundsdagsvalet.

 

Saknar du själv politiken, eller partipolitiken får man väl säga?

– Ja och nej. Politiken är så långsam, det tar lång tid att nå beslut. Arbetet med flyktingar är sorgligt och tungt, men bra på det sättet att där ser du resultat genast.

– Ingå är en så liten kommun att små frågor kunde bli upphöjda till orimliga proportioner för att det fanns så mycket bindningar.

 

Kos är ett populärt turistmål, blev det inte en konstig kontrast mellan discoturister som bara festade upp en del av sitt överskott och flyktingar som mist allt?

– Det var som värst då flyktingarna strömmade till som mest. Då fanns det turister som såg på flyktingar och fotograferade dem som om de varit på Högholmen. Det var osmakligt. Fjolåret var ett sämre turistår för ön, men i år har det varit ett lyckat sådant.

– Det är ganska få flyktingar där just nu, totalt cirka tusen. Av dem bor cirka 400 i så kallade hotspot-lägret, en del familjer på andra håll och en del håller sig gömda.

 

Greklands kris var på allas läppar för några år sedan, för att sedan hamna lite i skuggan i flyktingkrisen. Men inte bara flyktingarna utan även gemene grek har det väl ganska tufft i dessa tider?

– Ja, pensionerna har sjunkit kraftigt. Även pensionärerna jobbar som galningar. Ungdomsarbetslösheten är stor och arbetslöshetsersättningen på cirka 300 euro i månaden räcker inte långt.

Följ oss:
Mer om ämnet:

Kommentarer

Mest lästa