MENY

FN-rapportör kräver att människorättsråd belyser övergrepp mot rohingya

Kuva: Foto: IPS

Övergreppen mot den muslimska minoritetsgruppen rohingya i Burma och den efterföljande flyktingströmmen till Bangladesh har utlöst en stor humanitär kris. Samtidigt växer frustrationen över det internationella samfundets agerande. FN-rapportören Idriss Jazairy är mycket kritisk till att världsorganisationens människorättsråd inte kallat till ett särskilt möte om krisen.

Över 600 000 rohingyer beräknas nu ha flytt över gränsen till grannlandet Bangladesh, efter att våldet på nytt blossade upp i Burma i slutet av augusti, och flyktingkrisen är därmed den snabbast växande i världen.

FN varnar för att uppemot en miljon rohingyer, motsvarande alla muslimska invånare i den våldsdrabbade regionen Rakhine, kan ha drivits på flykt framåt slutet av året, om krisen fortsätter.

De flyktingar som nått fram till Bangladesh har vittnat om burmesiska armésoldaters fruktansvärda övergrepp. Byar har bränts ned, människor dödats och kvinnor blivit våldtagna.

”Jag vaknade klockan tre på morgonen av att mitt hus stod i brand. Det rådde kaos, människor sprang åt alla håll, de sköt för att döda oss och drog kvinnor åt sidan för att våldta dem. Ingen undkom, till och med barnen blev slagna och torterade”. Det berättar en 26-årig muslimsk kvinna för OHCHR, Kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter.

FN:s människorättskommissionär Zeid Ra’ad al-Hussein har beskrivit den burmesiska arméns kampanj mot minoritetsgruppen för ”ett skolboksexempel på etnisk rensning”, medan andra bedömare menar att övergreppen kan klassas som brott mot mänskligheten.

De flyktingar som når fram till det hårt ansatta Bangladesh hamnar ofta på platser där det varken finns mat eller skydd och där de löper stor risk för att drabbas av sjukdomar.

Trots omfattningen av det våld och lidande som drabbat rohingyerna har FN:s människorättsråd, UNHRC, till stora delar förblivit tyst i förhållande till krisen samtidigt som motsättningar inom FN:s säkerhetsråd förhindrat att några avgörande beslut kunnat tas.

Idriss Jazairy är FN:s särskilda rapportör om ensidiga tvångsåtgärders negativa inverkan på åtnjutandet av mänskliga rättigheter, och har en lång erfarenhet av höga positioner, bland annat inom FN-systemet. Han är även chef för tankesmedjan Geneva Centre for Human Rights Advancement and Global Dialogue.

IPS: Hur ser du på krisen i Burma och vad gör ni vid Geneva Centre för att få ett slut på den?

Idriss Jazairy: Jag har skickat ett brev till alla medlemmar av FN:s människorättsråd med en vädjan om att de sammankallar till en särskild session om situationen för de rohingyer som tvingats bort från Burma till Bangladesh. Jag har inte fått ett enda svar.

Närmare 650 000 människor har utan nåd tvingats bort, alla deras egendomar har bränts upp eller blivit förstörda, ett stort antal människor är försvunna, kvinnor har blivit våldtagna, barn har dödats – och ingenting händer.

Jag är medveten om att många olika saker måste beaktas inom politiken, men det finns situationer när människorättsbrotten blir så omfattande att vi bör protestera, oavsett politiska avväganden. Annars betyder det att politik går före värderingar i FN:s människorättsråd, vilket skulle vara början på slutet för UNHRC.

Det skulle krävas att 16 länder (av rådets sammanlagt 47 medlemmar, reds anmärkning) tar initiativ till att sammankalla till en särskild session. År 2007 sammankallades till en särskild session om Burma inom människorättsrådet eftersom fredliga demonstrationer hade bemötts med våld av militären. Situationen i dag är hundra gånger värre, så jag har svårt att förstå varför inte reaktionen är densamma.

IPS: Kan övergreppen i Burma utgöra brott mot mänskligheten, eller till och med folkmord?

Idriss Jazairy: Det har jag inte kompetens för att kunna uttala mig om, men de som har det har åtminstone talat om etnisk rensning. Det handlar om etnisk rensning, men ingen har svarat på min vädjan om att inkalla till en särskild session, som skulle ha två syften. För det första, att genom FN se till att människor som blivit brutalt utkastade från det land där de fötts och bott i generationer kan återvända. För det andra – att hjälpa Bangladesh, som är ett av de allra fattigaste länderna, och som har svårt att hantera de ekonomiska konsekvenser som den massiva ankomsten av flyktingar innebär. Det betyder att vi har dubbla moraliska plikter. Livssituationen för alla dessa 650 000 människor som har förlorat sina hem – motiverar inte det en dagslång särskild session, när vi har sådana för alla andra länder och kriser i världen? Jag förstår inte detta. Min multilaterala tro på mänskliga rättigheter undermineras.

IPS: Om en sådan särskild session skulle hållas, vad är din förhoppning att den skulle resultera i?

Idriss Jazairy: Ett erkännande av rohingyernas rättighet att återvända till sina marker, inklusive ett erkännande av deras rättigheter som medborgare. Jag är medveten om att denna kris till stor del är en konsekvens av att brittiska kolonisatörer förde över arbetskraft från det dåvarande Indien till Burma för att arbeta.

Grunden till problemen går hundratals år tillbaka, men historia kan inte skrivas om. Dessa människor har bott där i generationer, i vissa fall i hundratals år. Det måste till en riktig lagstiftning som ger dem rätten till medborgarskap – något som inte ska vara baserat på etnicitet.

Bangladesh bör också kompenseras, liksom offren, för vad de har tvingats gå igenom. Det är sant att det har funnits en grupp våldsamma personer som genomfört oacceptabla våldsdåd, som attacker mot polisstationer, handlingar som inte ska tolereras. Skapa därför en undersökningskommission som granskar alla dessa frågor och lägger fram en officiell rapport, även om de brott som har begåtts i denna fruktansvärda situation.

IPS: Om krisen fortsätter, bör det internationella samfundet genomföra mer drastiska åtgärder? Vissa vill införa ett vapenembargo eller riktade ekonomiska sanktioner. Vad tycker du om detta?

Idriss Jazairy: Jag har alltid varit tveksam till sanktioner. Burma var tidigare belagt med sanktioner som senare lyftes. Deras uppförande förbättrades inte när sanktionerna gällde och uppenbarligen inte heller efter att de lyftes, och nu har det blivit ännu värre.

Så enligt mig handlar detta inte om enbart sanktioner.

Frågan är allvarlig. Jag förstår varför generalsekreteraren tog upp den vid fyra tillfällen i säkerhetsrådet och jag hoppas att det internationella samfundet och FN-systemet kan gå samman för att hantera situationens alla aspekter. Men att människorättsrådet inte kallar in till en särskild session om detta nu är en skandal.

IPS: Hur ser du på motsättningarna inom säkerhetsrådet kring krisen, med tanke på att både Ryssland och Kina hänvisar till frågor om suveränitet och ber om ”tålamod”?

Idriss Jazairy: Det är skälet till att jag säger att jag förstår politiken bakom dessa frågor, men att jag anser att situationen har gått så långt att det nu krävs handling. Säkerhetsrådet står för politiken medan människorättsrådet står för etiken. Men var är etiken nu?

Diskussion

Större ansträngningar krävs för att få bort barnarbetet

Kuva: Foto: Daniel Gutman/IPS
Förra veckan samlades runt 2 000 deltagare från 190 länder i den argentinska huvudstaden för en konferens om det globala målet att avskaffa barnarbetet i världen.

FN-organet ILO varnar för att målet om att utrota barnarbetet till 2030 inte kommer att nås om inte ansträngningarna trappas upp dramatiskt.

 

Drygt 152 miljoner barn mellan 5 och 17 år arbetar i världen.

– Medan antalet barn som arbetar har minskat från 162 miljoner till 152 miljoner sedan 2013 har antalet barn som arbetar i landsbygdsområden ökat från 98 miljoner till 108 miljoner, förklarar Bernd Seiffert från FAO.

Ett av FN:s mål i Agenda 2030 är att utrota barnarbete till 2025.

Kampen mot barnarbete stod i fokus vid en internationell konferens som hölls i Buenos Aires 14 till 16 november. Konferensen organiserades av det argentinska arbetsdepartementet i samarbete med ILO och syftet var att bedöma vilka framsteg som har gjorts sedan ett tidigare möte i Brasiliens huvudstad Brasilia 2013.

Bernd Seiffert påpekar att barnarbetet främst är koncentrerat inom jordbruket och att det där blir allt vanligare.

Omkring 71 procent av barnarbetet finns inom jordbrukssektorn och 42 procent av arbetet räknas som farligt och utförs inom informell sektor och i små familjejordbruk där barnen inte får någon lön, enligt ILO.

– Vi har hört mycket om barnarbetet inom globala leverantörskedjor men de flesta pojkar och flickor arbetar lokalt inom matproduktionen, säger Bernd Seiffert.

Världens ledare, internationella organisationer, fackförbund och företagare som fanns på plats vid konferensen var eniga om att barnarbetet minskar i alltför långsam takt.

– Vi vet att barn används eftersom de utgör den billigaste arbetskraften. Men jag frågar mig hur länge vi ska fortsätta att komma till dessa konferenser och upprepa samma saker. Nästa möte bör hållas enbart om det finns framgångar att fira, sade hedersgästen Kailash Satyarthi som ihärdigt kämpat mot barnslaveri i Indien och som fick Nobels fredspris 2014.

Inga barn fanns på plats vid konferensen. Barn kom endast till tals genom en undersökning som presenterades med titeln ”It’s Time to Talk”. Civilsamhällets organisationer har i studien intervjuat över 1 800 barn mellan 5 och 18 år som arbetar. Studien omfattar barn i 26 länder och visar att barn i huvudsak arbetar för att hjälpa till med familjeförsörjningen och att de största problemen handlar om under vilka förhållanden som de arbetar.

– Barn som arbetar har inte något alternativ och vi bör inte kriminalisera utan skydda dem och se till att de förhållanden under vilka de utför arbete inte innebär att de utsätts för risker eller hindrar dem från att gå i skolan, säger Anne Jacob från den tyska organisationen Kindernothilfe som medverkat i undersökningen.

Hon påpekar att det är skandalöst att problemen med barnarbete tas upp på en konferens där det inte erbjuds någon möjlighet att lyssna på barnen.

– Efter att ha pratat med barnen förstod vi att det inte finns någon global lösning på det här problemet, utan att det endast är möjligt att ta itu med de strukturella orsakerna lokalt, säger hon till IPS.

Diskussion

Över 100 miljoner barn arbetar inom jordbruket

Kuva: Foto: Pixabay

Det beräknas finnas 152 miljoner barn i världen som arbetar. En majoritet av barnarbetarna återfinns inom jordbruket – där många dessutom utför farliga arbetsuppgifter. Kampen mot barnarbete står denna vecka i fokus vid ett internationellt möte i Buenos Aires.

 

I veckan samlas runt 1 500 deltagare från en lång rad länder i den argentinska huvudstaden för en konferens som syftar till att stärka det globala målet om att avskaffa barnarbetet i världen.

Det är en ambition som ännu har långt kvar till att förverkligas.

Närmare 108 miljoner barn i åldern mellan 5 och 17 år arbetar med odlingar, inom fiske, skogsvård eller med att ta hand om boskap, enligt FN:s jordbruksorgan FAO. Detta samtidigt som jordbruksarbete anses vara en av de farligaste sektorerna i fråga om arbetsrelaterade olyckor och sjukdomar.

En majoritet av de barn i världen som arbetar gör det inom familjen och får ingen lön. Den andelen är ännu högre inom jordbruket, där det dessutom är vanligare att barnens arbetsliv börjar ännu tidigare, ibland redan innan de hunnit fylla sju år.

FN:s arbetsorganisation, ILO, slår fast att fattigdom är den främsta anledningen till att barn börjar arbeta inom jordbruket. I många fall tvingas barnen dessutom till långa arbetsdagar.

FAO understryker att barnarbete innebär ett brott mot barnens rättigheter, som dessutom både utgör ett hot mot barnens hälsa och möjligheter att utbilda sig. Det innebär i sin tur ett hinder för utvecklingen av landsbygden och för den framtida matsäkerheten.

Jordbruksorganet definierar barnarbete som något som utförs trots att individen egentligen är för ung, och som påverkar barnens möjligheter att gå i skolan, eller något som innebär en risk för deras hälsa eller säkerhet.

Allt arbete som barn utför ingår dock inte enligt FAO, utan det finns även sysslor som ger barn viktiga kunskaper och som kan bidra till att säkra tillgången till mat.

Mycket arbete som barn utför inom jordbruket kan dock klassas som barnarbete. Det kan gälla barn som får ta hand om boskap, arbeta med bekämpningsmedel eller jobbar långa nätter på fiskebåtar och därmed inte orkar gå till skolan dagen därpå.

Barnarbete har även en tendens att leda till en cykel av fattigdom, både för barnen och deras familjer. De barn som inte får en möjlighet att gå i skolan löper en större risk att förbli fattiga.

Deltagarna vid konferensen i Buenos Aires ska bland annat diskutera vilka politiska och juridiska åtgärder som kan användas för att motverka barnarbete, samt vilka verktyg som kan användas för att nå ut med information om dess konsekvenser.

ÄMNESORD

Diskussion

Miljontals människor berövade sin rätt till nationalitet

Kuva: Foto: Parvez Ahmad Faysal/IPS
Kvinnor och barn som lyckats fly undan det brutala våldet i Burma väntar i ett flyktingläger på biståndshjälp.

Många miljoner människor i världen förnekas rätten till en nationalitet – och därmed till en rad andra grundläggande rättigheter. Nu uppmärksammas deras situation i en ny FN-rapport.

 

Exakt hur många som lever som statslösa är okänt, men den vanligaste orsaken till att människor nekas medborgarskap är känd – de tillhör en etnisk, religiös eller språklig minoritet i ett land där de ofta har bott i flera generationer.

Det handlar om miljontals människor som utsätts för diskriminering, exkludering och förföljelse, enligt en ny rapport från FN-organet UNHCR.

– Statslösa människor vill ha samma grundläggande rättigheter som alla andra medborgare. Men statslösa minoriteter, som rohingya, drabbas ofta av systematisk diskriminering och förvägras sina rättigheter, sade UNHCR:s chef Filippo Grandi i samband med att den nya rapporten lanserades.

Rapportförfattarna har intervjuat 120 personer från olika statslösa minoritetsgrupper, och studien understryker hur avgörande det är att människors rätt till medborgarskap tillgodoses.

Arbetet med rapporten genomfördes innan den senaste krisen i Burma, vilken lett till att många hundratusentals rohingyer har tvingats på flykt till grannlandet Bangladesh. Men enligt FN-organet är den mycket svåra situation som rohingyerna – som tillhör världens största statslösa minoritetsgrupp – utsätts för ett exempel på vad många år av diskriminering och exkludering kan leda till.

En vanlig orsak till att minoritetsgrupper förnekas sin nationalitet hänger samman med att de skiljer ut sig – genom sin historia, sitt utseende, sitt språk eller sin religiösa hemvist.

Samtidigt innebär statslösheten ofta att exkluderingen förvärras ytterligare – genom att människor förnekas möjligheten att få en utbildning, tillgång till sjukvård, riktiga anställningar, möjligheten att resa fritt och rätten att rösta.

UNHCR understryker att diskrimineringen även lyser igenom i många länders lagstiftning, då minst 20 länder har diskriminerande lagar som innebär att människor kan förnekas medborgarskap.

Ett av de tydligaste exemplen på hur statslösa minoriteter förnekas sina rättigheter gäller de svårigheter de ofta har att få fram födelseattester eller identitetshandlingar. Att sakna sådana dokument leder i sin tur till en ond cirkel där myndigheterna även förnekar personerna andra grundläggande rättigheter.

Diskussion

Dammbyggen i Mekongfloden kan förorsaka katastrof

Kuva: Foto: Pixabay

Miljontals människors uppehälle och tillgång till mat hotas enligt kritiker av de vattenkraftsdammar som Laos planerar att bygga längs den mäktiga Mekongfloden.

En gigantisk betongmur är långsamt på väg att resa sig över den frodiga skogen vid Mekongfloden i Laos. Vattenkraftdammen Don Sahong ses som en viktig symbol för det stora energibehov som finns i denna del av Asien. Men kritiker menar att dammen också förebådar en kommande katastrof.

Laos satsar på att bli en sydostasiatisk energijätte. Det bergiga landets geografi anses vara idealisk för vattenkraft och Don Sahong är bara en av nio vattenkraftsdammar som Laos ledning vill uppföra längs Mekongfloden. Laos hävdar att detta är det enda sättet att få igång den ekonomiska utvecklingen i landet.

Men kritiken är hård mot uppbyggnaden av Don Sahong, som anses genomföras utan att någon hänsyn tas till dess inverkan på vare sig ekosystemen eller alla de människor som lever längs Mekongfloden.

Enligt FN-organet FAO är Mekong den näst mest värdefulla floden i världen i fråga om biologisk mångfald. I de nedre delarna av floden lever 1 300 fiskarter, men dessa fiskars vandringsrutter hotas nu enligt kritiker av dammarna.

I flodområden längs de nedre delarna av Mekong är mängder av människor beroende av floden för sitt uppehälle och sin tillgång till mat. Miljontals människor tillgång till fisk som föda hotas nu i Laos, Kambodja, Thailand och Vietnam, enligt kritiker.

 

”Kan drabba 60 miljoner”

Chhith Sam Ath är chef för den kambodjanska avdelningen av Världsnaturfonden, WWF, och han säger till det internationella nyhetsmagasinet The Diplomat att Don Sahong Dam kan beskrivas som ”en tidsinställd ekologisk bomb”.

– Den utgör ett hot mot matsäkerheten för 60 miljoner människor som lever vid Mekongdeltat. Dammen kommer att få katastrofala effekter på ekosystemet hela vägen ner till floddeltat i Vietnam, enligt Chhith Sam Ath.

Särskilt hårt skulle en sådan utveckling slå mot Kambodja, ett land som ligger nedströms och där 70 procent av människor proteinbehov kommer från fisk.

Dammbygget utgör även ett allvarligt hot mot irrawaddydelfinen, som är beroende av floden, och som är viktig för ekoturismen i Kambodja. Enligt Världsnaturfonden finns det för närvarande bara ett 80-tal individer av dessa delfiner kvar, varav några lever nära den plats där Don Sahong uppförs. Världsnaturfonden uppger att kraftverksbygget kan leda till att arten utrotas.

Laos regering har dock inte tagit några intryck av kritiken, utan hävdar att de inte kan sätta stopp för landets möjligheter att utvecklas. I stället har man talat om att genomföra vissa åtgärder för att skydda fisk, men kritiker anser att dessa inte kommer att vara tillräckliga.

Längre ned längs floden, i Kambodja, pågår en liknande satsning på kraftverksbyggen. I september kunde landets premiärminister Hun Sen inviga ett vattenkraftverk vid floden Sesan, nära den plats där den flyter samman med Mekong. Kraftverket har byggts med kinesisk teknik och finansiering.

Vid invigningen hyllade Hun Sen de kinesiska investerarna och underströk att efterfrågan på elektricitet ökar snabbt.

Längre upp längs floden Sesan i Kbal Romeas har befolkningen flyttat för att undkomma de stigande vattenmassorna och den tilltagande fattigdomen. Det enda som påminner om den en gång livliga orten Kbal Romeas är det tak till en pagod som ser ut att flyta ovanpå vattnet.

Fiskarter hotas

Maureen Harris vid organisationen International Rivers understryker i en studie att floden Sesan nu har blockerats av dammbygget, vilket drabbar de många fiskarter som brukar ta sig från Mekong till Sesanfloden när de leker.

Samtidigt planeras ytterligare vattenkraftsbyggen längs Mekongfloden. Nyligen släppte det mellanstatliga organet Mekongkommissionen, MRC, en preliminär rapport vars resultat väcker oro. Enligt rapporten kommer de två kraftverksdammar som redan står klara tillsammans med ytterligare elva planerade kraftverksbyggen att leda till att fiskpopulationen i de nedre delarna av Mekongdeltat halveras.

Kraftverken bedöms även drabba närmare 20 miljoner människor i Vietnams Mekongdelta, vars åkermarker riskerar att bli mindre bördiga på grund av dammarna.

Kambodjas premiärminister Hun Sen har dock tillbakavisat kritiken.

– Hur skulle vi annars kunna utvecklas? Det finns ingen utveckling som inte påverkar miljön, har premiärministern sagt.

MRC menar samtidigt att flodens potential för att generera elektricitet överskattas av de bolag som driver på för fler vattenkraftanläggningar och har föreslagit att det införs ett tio år långt tillfälligt stopp för nya kraftverksbyggen. Hittills har dock få regeringar lyssnat på uppmaningen.

Diskussion