Opinion

För att kunna leva

Foto: Johan Kvarnström
Foto: Johan Kvarnström
Foto: Johan Kvarnström

Medan jag tittar på strösändningar från olympiska spelen i Sydkorea, i PyeongChang undrar jag… Vadå? Jo, jag undrar hur grannlandet Nordkorea uppfattar det hela?

Enligt nordkoreanska resonemang är Sydkorea en kloak, en utfattig koloni till de amerikanska svinen. Amerikaner omtalas aldrig bara som amerikaner, det är för respektfullt. Amerikanska svin är den korrekta benämningen.

Jag läser detta i en bok av Yeonmi Park, In Order to Live, från 2015. Den svenska utgåvan är från 2016 och heter För att kunna leva – en nordkoreansk flickas resa till frihet. Boken är en grym vittnesbörd, en brutal historia om svält, sjukdom, okunskap, avgudadyrkan av ledarna och grova förvrängningar av hur världen utanför landet ser ut och fungerar.

Ett ord som KÄRLEK existerar inte, om du undantar den dyrkan som ägnas tre generationer av diktatorer, Kim Il Sung, Kim Jong Il och Kim Jong Un.

År 2007 lyckas Yeonmi fly över Yalufloden tillsamman med sin mamma. Hon är då 13 år gammal. Hennes två år äldre syster Eunmi har försvunnit tidigare under flykt till Kina. Flickornas pappa har dött i cancer, kremerats och samlats ihop medan askan ännu var varm och begravts på en bergssluttning. Ingen urna används, ben och aska samlas i en papplåda med faderns fotografi.

 

Flickorna drömde om att få äta sig mätta. En hink med bröd, tyckte Yeonmi. Tio hinkar med bröd, tyckte Eunmi. Nej, hundra hinkar med bröd, tyckte Yeonmi. Deras barndom var en ständig kamp mot svält, kyla, brist på elektricitet och rent vatten. De kunde stå i timmar i kö med ett ämbar för att få det fyllt.

De lärde sig leva med ett dubbelseende, på morgonen kritik av kapitalismen, på eftermiddagen köande för att kanske skaffa illegalt insmugglad sydkoreansk kosmetik.

När deras pappa fängslas och torteras för smuggling reser deras mamma för att hjälpa honom. Hon lämnar flickorna en månad ensamma, 8 och 10 år gamla med en säck ris och lite matolja. Och hoppas att de skall klara sig. Riset tog förstås slut. Och utan hjälp av grannar som delade med sig av det lilla de hade så hade flickorna svultit ihjäl. På den här tiden låg döda spädbarn i gränderna. Och bakom sjukhusen staplades liken upp som en vedtrave medan råttorna tuggade på dem. De började med ögonen, för de var mjuka.

 

Yeonmis resa mot friheten innebär så många fasor att det är ofattbart att flickan, senare kvinnan, klarat sig med förståndet i behåll. Hon såldes som slav, utsattes för våldtäkter av människosmugglare, arbetade med trafficking (hennes egen mamma såldes), var själv offer för trafficking, arbetade med en sexchat på nätet. Och tar sig slutligen genom Gobiöknen i 40 minusgrader vidare.

 

Fem år senare är hon toppstuderande vid ett universitet i Seoul med polisadministration som huvudämne. Och har förenats med både sin mamma och sina storasyster.

Hon behövde inte mera drömma om en hink med bröd.

Vid 21 års ålder är hon en kämpande människorättsaktivist. Men Nordkoreas propaganda har stämplat henne som “En giftig svamp som växte ur en sophög”!

Bokens titel För att kunna leva är ett citat av författaren Joan Didion: För att kunna leva berättar vi historier för oss själva.

Yeonmis bok tillägnas henne familj och alla i världen som kämpar för frihet.

 

Följ oss:
Mer om ämnet:

Kommentarer

Mest lästa