MENY

FSD-styrelsen: Mer och tidigare språkundervisning

Kuva: Foto: Pixabay
Undervisningen i det andra inhemska språket borde inledas tidigare, enligt FSD.

Vi måste bygga broar och på det sättet skapa en större förståelse mellan språkgrupperna, enligt Styrelsen för Finlands svenska socialdemokrater (FSD).

 

DEBATT


På tisdagen (26.9) debatterade riksdagen det omstridda förslaget om regionala språkförsök. Försöket berör elever i årskurserna 5 och 6 som inte tagit del av undervisning i det andra inhemska språket tidigare. Finlands Svenska Socialdemokrater (FSD) beklagar att de här försöken genomförs och anser att de äventyrar jämlikheten mellan språken på sikt.
 

SDP:s partiordförande Antti Rinne betonade under tisdagen svenskans viktiga ställning i Finland. Rinne påpekade att vi ska vara stolta över att Finland är ett tvåspråkigt land.

Tvåspråkigheten gynnar oss och därför är det viktigt att främja svenskan i Finland. Istället för regeringens språkexperiment borde vi enligt Rinne utveckla språkundervisningen, se över när språkstudierna inleds och utvidga språkutbildningen.

 

Tidigarelägg språkundervisningen!

Enligt FSD är det viktigt att svenskan finner ett brett stöd hos så många partier som möjligt, speciellt hos landets största partier, detta för att vi ska kunna bevara svenskans status. Likaså är ett starkt FSD inom det socialdemokratiska partiet i alla finlandssvenskars intresse.

Istället för dylika språkexperiment anser SDP att undervisningen i det andra inhemska språket borde inledas tidigare. Tillgängligheten till språkbad och språkduschar borde också bli bättre. Då SDP var i regeringen 2011–2015 beslutade den socialdemokratiska undervisningsministern Jukka Gustafsson om att tidigarelägga undervisningen i svenska med ett år och satsade på utbildningen av språkbadslärare.

Genom att redan i förskolan och daghem ta in undervisning i det andra inhemska språket skapas grunden för en bättre förståelse mellan de båda språkgrupperna. Vi måste bygga broar och på det sättet skapa en större förståelse mellan språkgrupperna.

 

 

Styrelsen för Finlands svenska socialdemokrater FSD
Viktor Kock, ordförande
Anette Karlsson, vice ordförande

Ledare: Världen 100 år senare

Kuva: Jukka-Pekka Flander
Folke Sundman, styrelseordförande för Arbetarförlaget.

Det 100-åriga Finland står inför samma vägval som resten av Europa och världen. Vi vill till allt pris undvika den typen av världsbränder staten Finland uppstod i och upplevt under sin självständiga historia.

Lue lisää

Diskussion

Viktor Kock: Dickpics är inte att flirta

Kuva: Foto: Johan Kvarnström

Problemet är inte dagens barn utan vilka attityder vi som vuxna för vidare till dem, skriver FSD:s ordförande Viktor Kock.

Lue lisää

Ledare: #dammenbrister och det angår oss alla

ABL:s chefredaktör Johan Kvarnström.

Den våg som nu sveper fram för med sig hemska vittnesmål och en kulturell blindhet för sexuella trakasserier, men också ett starkt hopp om förändring och ett bevis på kraften i att tala ut tillsammans.

Lue lisää

Ledare: Gör aldrig vår himmel grå!

ABL:s chefredaktör Johan Kvarnström.

Klimatmanipulering är en farlig väg som försöker åtgärda symptomen istället för orsakerna. En bieffekt kan vara att vår blå himmel blir grå.

 

LEDARE

 

”Experter rädda för att ingen bryr sig om världens största experiment – konstgjorda moln runt jorden”.

 

Så lyder en av månadens viktigaste rubriker. Yle-artikeln handlar om att 250 experter samlats i Berlin för att diskutera olika sätt att manipulera jordens klimat, någonting som med fog väcker oro. Den brittiska forskaren Rob Bellamy ber folk öppna ögonen för riskerna med dylika projekt och säger att han ”är rädd att de som bestämmer kommer att ta dåliga beslut om planetens framtid.”

 

Journalisten och författaren Naomi Klein slog redan för ett par år sedan larm om seriösa planer på klimatmanipulering i sin klimatbibel Det här förändrar allt. Hon skildrar en tidigare konferens i ämnet där forskare diskuterade olika möjligheter att stävja globala uppvärmningens följder med hjälp av ny teknik. I ett av fallen, som alltså diskuterades seriöst, vore en bieffekt att atmosfären skulle påverkas så att vi aldrig mer skulle se blå himmel utan endast grå.

Vem har rätt att ta till sådana åtgärder, ens om det kan rädda liv? Klimatmanipulering väcker en uppsjö av frågor om forskningsetik och är även ett komplicerat fall för juridiken. Den övergripande frågan gäller ändå människans övertro på teknik och vetenskap, en övertro som blandas med förhoppningen om att vi ska få fortsätta leva som om naturresurserna vore obegränsade.

 

Att handgripligen stoppa den globala uppvärmningen genom att manipulera klimatet har hittills viftats bort som ett orealistiskt och oseriöst alternativ. För var dag som klimatförändringen framskrider justeras denna bild. De räddningsåtgärder som de stora energibolagen sponsrar forskning kring blir allt mer utvecklade och accepterade som en möjlighet. Det motsägelsefulla i att samma bransch sponsrar både klimatförnekare och forskning i klimatmanipulering passerar skrämmande obemärkt förbi.

 

Världen mjukas upp inför ett scenario där energijättarnas forskare erbjuder en lösning som sägs kunna rädda miljontals liv. Liv, som annars förstörs i klimatförändringarnas följder. De största nedsmutsarna försöker den dagen eventuellt framträda som räddande änglar, trots att de tillsammans med politiker bär ansvar för roten till problemet. Då mänskligheten tutat och kört över gränsen för planetens hållbarhet riktigt ordentligt kommer deras argument ändå att väga tungt. Tyvärr, får man säga. För klimatmanipulering är en farlig väg, med följder som vi inte kan kontrollera eller klarlägga i förväg. Det vore vettigare att åtgärda problemen istället för symptomen.

 

Så är inte fallet i dag. Det omvända är ändå symptomatiskt för vår tid. Parisavtalet gör klimatmanipuleringen mer rumsren och är inte alltför ambitiöst i förhållande till sakens natur och framskrider därtill i motvind. Världen bromsar ytterst lätt då det skulle gälla att dra i handbromsen. I måndagens Helsingin Sanomat listar forskningsprofessor Martin Forsius vid Finlands miljöcentral viktiga punkter för en lyckad klimatpolitik. Bland dessa finns politiska beslut om minskade utsläpp, rika länders stöd till utvecklingsländer, samt ett par punkter med den gemensamma nämnaren kostnadseffektivitet. Det är talande för dagens värld: Visst ska vi värna om miljön, men det får inte kosta. Utifrån detta tankesätt har professorn helt rätt. Även vid FN:s klimatmöte i Bonn betraktade ländernas förhandlare klimatfinansiering som en avgörande fråga.

 

Att planetens räddning behandlas som en kostnadsfråga är i sig absurt. Lika kortsiktigt är det att äventyra planetens stabilitet och beboelighet av rädsla att förlora arbetstillfällen. Så är fallet till och med i Tyskland som många hoppats skulle vara en central drivkraft i övergången till hållbar energiförsörjning, men där kolkraftverk med brunkol får fortsätta nedsmutsningen. I veckan kunde man också här på ABL läsa att nya kolkraftverk planeras i Latinamerika. Det är fel väg, världen behöver färre, inte fler kolkraftverk. Debatten utmynnar nu främst i gammal skåpmat om kärnkraftens för- och nackdelar och sol- och vindenergins begränsningar. Den totala energikonsumtionen ifrågasätts däremot inte på allvar.

 

Vad som behövs är förstås verkligt hållbar utveckling, en hållbarare livsstil världen över. Och det är, eller borde vara, en central politisk fråga i en globaliserad värld där storföretag vinner allt starkare inflytande.

 

Underrubriken på Naomi Kleins nämnda och ständigt högaktuella storverk lyder “kapitalism kontra klimatet”. Detta ger en fingervisning om var problemet ligger, och var lösningen ska sökas. Huruvida problemen eller symptomen ska åtgärdas är en politisk snarare än en vetenskaplig fråga.

Dagens politik är blå och riskerar göra himmelen grå. Nu behövs en rödgrön väg om världen tar klimatförändringarna på allvar.

 

Det verkar inte så.

Diskussion