Huvudnyheter

Furstenborg: Facket behövs!

Foto: Henrik Helenius
Hagnäs torg med dess många fackförbundskontor är en mycket bekant plats för Jan Furstenborg.
Foto: Henrik Helenius
Hagnäs torg med dess många fackförbundskontor är en mycket bekant plats för Jan Furstenborg.
Foto: Henrik Helenius
Hagnäs torg med dess många fackförbundskontor är en mycket bekant plats för Jan Furstenborg.

Facket behövs nu och i framtiden. Fackföreningsrörelsen måste alltid också vara beredd att förnya sig. Man ska vara beredd att acceptera förnyelse men också själv skapa nytt. Det säger Jan Furstenborg, finlandssvensk facklig veteran och numera aktiv pensionär.

 

En av de då unga finlandssvenska socialdemokraterna som stod mitt uppe i kampen under det som benämnts sextiotalsradikalismen var Jan Furstenborg, allmänt kallad ”Jacki”, ibland även ”Janne”. Han är född år 1948 och i slutet av sextiotalet tillhörde han ledningen för Finlands svenska skolungdomsförbund (FSS). Ett år var han också ordförande för Socialdemokratiska studentföreningen (SF) innan han anslöt sig till Helsingfors svenska arbetarförening som han fortfarande tillhör.

På frågan om någonting återstår av den tidens radikalism svarar han utan tvekan: medvetenheten om internationella frågor.

Han påminner om de ensaksrörelser som då likt svampar efter ett regn växte upp överallt i Finland.

– Det var Novemberrörelsen som kämpade för de hemlösa alkoholisterna och det var tredjevärldsorganisationenTricont och många andra. Alla bidrog de på sitt sätt till att både förändra och förbättra världen, säger Furstenborg idag femtio år efteråt.

 

Själv upplevde han på nära håll den dåtida studentradikalismens höjdpunkt när Gamla studenthuset i Helsingfors ockuperades den 25 november 1968.

– Jag stod nämligen bredvid och såg på när någon krossade ett fönster i dörren och sedan öppnade den för att låta studenterna tränga in i byggnaden.

Furstenborg menar att man inte ska glömma skolungdomsrörelsens betydelse vid sidan av studentorganisationerna.

– Inom det finskspråkiga skolungdomsförbundet Teiniliiitto verkade då till exempel socialdemokrater som Erkki Tuomioja och Erkki Liikanen samt samlingspartisten Ilkka Kanerva vilka alla senare blev framstående politiker.

 

Jan Furstenborg var ordförande för arbetsutskottet inom Finlands svenska skolungdomsförbund. Ordförande var Ralf Friberg och generalsekreterare Marianne Laxén. Två kända finlandssvenska socialdemokrater som fortfarande är politiskt aktiva.

– Friberg var en bra ordförande och jag uppskattar honom än idag, säger Furstenborg.

Fagerholm kände farmor

Det socialdemokratiska engagemanget skulle leda honom in på en livslång bana inom fackföreningsrörelsen. År 1970 anställdes han som  redaktör vid Affärsarbetarförbundet, på finska Liikeliitto. I den egenskapen kom han han sköta både informationsverksamheten, utbildningsfrågorna samt internationella ärenden.

– Det hela hade startat med att Risto Laakkonen som då var svenskspråkig ombudsman vid Finlands fackförbunds centralorganisation (FFC) hade frågat mig om jag ville ha jobb vid Affärsarbetarförbundet, säger Furstenborg.

 

Till saken hör att de finlandssvenska socialdemokraternas stora ledare K-A Fagerholm, mångårig talman i riksdagen, tre gånger statsminister och år 1956 en hårsmån från att bli Finlands president i sin ungdom varit ordförande för Affärsarbetarförbundet.


Furstenborg minns att Aarre Happonen som då var ordförande för Affärsarbetarförbundet ringde upp K-A Fagerholm för att fråga om råd.

– Då svarade Fagerholm att han inte känner mig särskilt bra, men desto bättre min farmor Ruth Furstenborg. ”Så låt pojken försöka” löd Fagerholms uppmaning, berättar Jan Furstenborg.

Fagerholm är en person han värderar högt.

– K-A Fagerholm gjorde en enorm insats för att bevara Finland som  en del av Norden och västvärlden. När det för en tid sedan arrangerades en omröstning vem som skulle bli ”Århundradets finlandssvensk” röstade jag på Fagerholm, poängterar Furstenborg.

 

Lång facklig karriär

Inom den nordiska samarbetskommittén för Handels- och kontorsfacket valdes Furstenborg till sekreterare. Samtidigt blev han en av de nordiska medlemmarna av styrelsen för FIET, de handels- och privatanställdas internationella fackliga organisation med högkvarter i Genéve. Den organisationen heter idag UNI Global Union med över 20 miljoner medlemmar över hela jordklotet.

I december 1986 fick Furstenborg ansvaret för FIET:s utbildningsverksamhet i Latinamerika, Asien och Afrika. Ganska snart flyttades han över till ansvaret för handelssektorn.

– Det var den klart största sektorn både europeiskt och globalt, konstaterar Furstenborg.


Han påminner om att man i början hade problem med att få de europeiska handelsföretagen att erkänna de fackliga rättigheterna.

– Många företagsledare kände inte topparna för arbetstagarorganisationerna. Men från FIET:s sida hjälpte vi att få till stånd en social dialog i många av de här EU-länderna. Så efter några år blev det helt naturligt att arbetsgivarna godkände en facklig organisering inom handelsbranschen.

Furstenborg understryker att man också fick till stånd en dialog med de multinationella företagen.

– Vi lyckades bygga upp ett ömsesidigt förtroende med de multinationella företagen när vi fått dem att inse att facklig organisering inte enbart innebär skyldigheter utan även rättigheter för arbetsgivarparten.

Fortsätter vara aktiv

År 2009 blev Furstenborg pensionerad och 2015 återvände han till Finland från Schweiz. Han är numera bosatt i stadsdelen Sockenbacka i Helsingfors. Nyligen valdes han till ordförande för Sockenbacka-samfundet.


– Dessutom har jag flera andra uppdrag på det internationella planet. De handlar bland annat om sociala och miljöfrågor samt hållbar utveckling och globala leveranskedjor.

Jan Furstenborg och hans fru Eva Vikstedt har två fullvuxna döttrar, Karin och Sara. Den äldsta dottern Sara är gift, har två barn och bor i Schweiz, medan Karin också är gift och bosatt i Stockholm.

– Sara och hennes familj har en båtskola med båtuthyrning vid Geneévsjön. Dit brukar Eva och jag ibland åka för att tvätta båtar. Dessutom har jag tagit ett europeiskt båtkörkort som ger mig rätt att köra mindre passagerarbåtar på de europeiska insjöarna, säger Furstenborg med ett glatt leende.

 

 

 

 

Följ oss:
Mer om ämnet:

Kommentare

Mest lästa