Opinion

Grindsamhällets skapare

Under de senaste åren har välfärdssamhället nedmonterats i en allt snabbare och mer arrogant takt från flera olika dimensioner. Det handlar om småbarnspedagogik, äldreomsorg, utbildning men också social- och hälsovårdsområdet. Regeringen, som består av den värdekonservativa nyliberala trion, vill privatisera en stor del av den nationella egendomen som upprustats i ett århundrade i en takt som saknar historiskt motstycke. Har någon frågat vad den mänskliga och samhälleliga kostnaden kommer att vara om de får vad de vill?

De samhälleliga klyftorna ökar i samhället mellan de rika och de fattiga. Samtidigt som de fattigas chanser att utveckla som människor fråntas. Att utbilda sig har blivit mer kostsamt för dem som inte har rika föräldrar som är villiga att sponsorera sina barn. Nuförtiden måste studerande ta mera lån än tidigare för att få sitt socialbidrag. Medan deras läroanstalters budgetar och därmed utbildningskvalitet har nedskurits signifikant. Tillika har regeringen utpressat arbetarparten på arbetsmarknaden till en intern devalvering med hotelser om tvångslagar. Allt detta medan finanserna för äldreomsorgen har nedskurits och självriskandelen för mediciner höjts. Även den subjektiva rätten att sätta sitt barn i daghem har fråntagits. Dörr för dörr stängs för de fattiga och svaga i samhället medan de rika bär allt mindre ansvar över den samhälleliga freden.

I det senaste utspelet har regeringen som består av Samlingspartiet, Centern och Blå framtid genomdrivit den så kallade sanktionsmekanismen som går under rubriken aktiveringsmodell. Modellen förvandlar TE-byråernas arbetare till Stasi-tjänstemän som ska strikt övervaka sina medmänniskor. Kanske Finland får en egen filmversion av Das leben der anderen om den empatiska tjänstemannen som vill rädda dem som hen övervakar. Har inte regeringen någon form av skamkänsla eller samvete för alla sina orimliga beslut som skuffar mer och mer människor ner i desperationens mörker? Om deras solidaritetskänsla existerar inte mot utsatta människor som måste fly för sina liv från krig och misär, så finns inte känslan ens gentemot landets egna medborgare.

Arrogansen är nästan obegriplig. Värsta av allt är att regeringen har planerat eller har planer att privatisera landets väg- och rälsnätverk. Inte ens våra social- och hälsovårdstjänster är ohotade när regeringen ska öppna den lilla finska hälsovårdsmarknaden till globala vårdbolagsjättar. Om vi inte ens klarar av att ha en hälsosam och effektiv livsmedelsmarknad i Finland så hur ska vi klara av med effektiv hälsovårdsmarknad? I princip handlar deras så kallade reform om en radikal nedmontering av välfärdssamhället och staten som upprustats under så många, många generationer. Om reformen blir genomförd i dess nuvarande form kommer de rikas hälsovård och globala vårdjättarna att ha kalas eftersom skattebetalarnas medel kommer att gå direkt i deras fickor. Tillika som de fattiga tvingas överleva med den billigaste och sämsta möjliga hälsovården. Allt detta sker under enbart en mandatperiod i riksdagen.

I samband med den massiva nedmonteringen av samhällets hälsovårdskapacitet har regeringen planer att skapa en ytterst kostsam landskapsförvaltning som kommer att kosta flera miljarder utöver den kommunala och statliga förvaltningen. Kunde inte även dessa resurser användas bättre?

Allt denna regering har sysslat med, allt från den politiska sommarteatern vi upplevde i somras till aktivitetsmodellen, är som från en dystopisk miserabel mardröm. Världen känns mer och mer upp och ner som en kall plats utan solidaritet och medmänsklighet. I USA ropar dåren i Vita huset om den gröna kolen (som enbart existerar i hans huvud) tillika som han gett de rika historiens största skattelättnader. Här hos oss nedmonteras välfärdssamhället medan raketmannen i Nordkorea hotar världen.

Om regeringen fortsätter och får sin vilja igenom kommer de att lyckas med att totalt nedmontera Finlands välfärdssamhälle. Något som i längden leder till skapandet av ett segregerat grindsamhälle där de rika och fattiga bor skilt från varandra. Lite som på medeltiden när städerna omringades av skyddande ringmurar. Egentligen är grindsamhällen fortfarande normen ute i den stora världen och Norden har enbart varit det udda undantagen som väcker förundran. Men den rådande freden kommer knappast att hålla så mycket längre om nedmonteringstakten fortsätter i sin nuvarande form. Om förstörelsens dogmer fortsätter att regera kommer de rika snart att få bo i sina grindsamhällen. Men i så fall kommer de sociala och ekologiska problemen, som borde egentligen lösas, att bli enbart värre. Istället får de rika slösa resurser i att lösa ett dumt självskapat säkerhetsdilemma när desperationen och problemen växer i den omgivande världen. Kalaset kan kanske fortsätta en viss tid men hur länge?

Grindsamhällets skapare och deras idéer är välkända och dokumenterade i den sittande regeringen. I deras värld ska friheten enbart existera för de rika tillika som både medmänniskorna och planeten finns till för kortsiktig exploatering. De lever som mänskligheten skulle vara sommarens fluga som dör när sommaren är slut. I deras värld är samhället är enbart för dem som klarar av att vara kontinuerligt starka utan sjukdom eller motgång. De som hamnar i problem får klara sig på egen hand bäst de vill. I deras värld kommer det att bli ett liv med kniven mot halsen för de flesta, misär för de andra medan enbart bråkdelens bråkdel kommer att kortsiktigt vinna.

Demokratin och våra politiska fri- och rättigheter är det sista hoppet att hitta ett politiskt alternativ som är tillräckligt starkt att förändra den miserabla verklighet som vi befinner oss i. Paradigmet måste ändras och människor borde senast nu börja kämpa för en hållbar framtid. En framtid som innebär social, ekologisk och demokratisk hållbarhet. Därför borde människor se mer mot den rödgröna oppositionen ledd av socialdemokraterna som ett ideologiskt och moraliskt alternativ mot de kortsiktiga och destruktiva värderingar som makthavarna företräder.

Jag avslutar denna kolumn genom att uppmana alla dem som är oroade över den nuvarande samhällsutvecklingen att använda sin demokratiska rättighet och protestunderteckna medborgarinitiativet som motsätter aktiveringsmodellen. Nu måste vi kämpa för vårt samhälles bästa!

 

Tomi Kontkanen

FSD styrelsemedlem

Politices magister

 

 

Delningar

Dela denna artikel

Viikon 38 Demokraatti
ANI SUORASUU - Ann Selinille ei ryppyillä
VARAA PAREMPAAN - Eveliina Heinäluoma haluaa herättää puolueet Helsingissä
KUIN ERI PLANEELTA - SDP:n ja hallituksen sote-linjat eivät kohtaa
Följ oss:
Mer om ämnet:

Kommentarer

Mest lästa