MENY

Hemlösa och minoriteter hårdast drabbade av jordskalvet i Mexiko

Kuva: Foto: Emilio Godoy/IPS
Jordbävningen i Mexico City den 19 september har ytterligare försvårat situationen för stadens hemlösa, som för denna kvinna som sover på trottoaren i stadens södra delar. Satsningar för att hjälpa de hemlösa har avbrutits eftersom alla resurser går till att hjälpa jordbävningens offer.

Jordbävningen i Mexico City har slagit särskilt hårt mot redan marginaliserade grupper. Fattiga människor bor numera i tält utanför sina skadade hus och oroar sig för att bli utan bostad, medan de sociala insatserna för stadens hemlösa har avbrutits eftersom så många människor behöver hjälp efter katastrofen.

 

Maricela Fernández visar de skador som hennes hus drabbades av i samband med jordbävningen den 19 september. Hon har bott i det gamla huset tillsammans med tio andra familjer som tillhör ursprungsbefolkningen i tio års tid, trots att de saknar hyreskontrakt. Jordbävningen hade magnituden 7,1 och deras hus är nu ett av många som riskerar att falla samman på grund av skadorna.

– Vi har sovit utomhus eftersom byggnaden är så svårt skadad och riskerar att kollapsa. Vi vågar inte bege oss till ett härbärge eftersom vi då är rädda att bli av med vårt hus, berättar Maricela Fernández, som livnär sig som försäljare.

Byggnaden hade redan stora skador efter den ännu kraftigare jordbävning som drabbade staden 1985, en katastrof som krävde 10 000 människors liv.

Efter det senaste kraftiga skalvet uppgår nu den officiella dödssiffran till 361 personer. Minst 33 byggnader föll samman och ytterligare 3 800 byggnader beräknas ha blivit skadade i varierande omfattning.

De flesta skolor öppnade igen under förra veckan och många ekonomiska aktiviteter kom igång. Många elever och anställda vill dock inte återvända till sina skolor och kontor innan de blivit övertygade om att byggnaderna är säkra.

En annan grupp på 35 familjer som tillhör ursprungsbefolkningen bor också på gatan i tält utanför sitt skadade hus. Även de är rädda för att bli vräkta och bli av med sina ägodelar inne i huset.

– Myndigheterna ger oss ingen hjälp, de struntar alltid i ursprungsbefolkningarna, säger Telésforo Francisco Martínez, som är en av dem som nu bor i tält.

Familjerna försörjer sig på att sälja traditionella hantverksprodukter eller genom enkla småjobb.

– Nu har vi inte kunnat arbeta, så vi står utan inkomster, berättar Telésforo Francisco Martínez, som vanligtvis försörjer sig på att putsa bilfönster ute i trafiken.

Jättestaden Mexico City lockar hela tiden till sig nya invånare som söker sig hit i jakten på arbeten inom den informella sektorn. Många av de nya stadsborna tvingas bo i slumliknande förhållanden i stadens utkanter.

En dryg miljon av de minst 21 miljoner invånarna i huvudstadens storstadsområde beräknas tillhöra ursprungsbefolkningen, enligt organisationen Cides, som arbetar för minoriteternas rättigheter.

– Det handlar om familjer som sedan länge har tagit över byggnader som är i uselt skick, däribland byggnader som dömdes ut efter jordbävningen 1985. Den senaste jordbävningen gjorde att många sådana byggnader nu blivit obeboeliga, berättar Cides chef Alicia Vargas för IPS.

Hon säger att det handlar om en grupp som ofta lämnats på efterkälken och som drabbas särskilt hårt av katastrofer eftersom de redan innan varit utsatta för diskriminering. Nu riskerar många att bli av med sina bostäder.

– Myndigheternas svar är att komma och besiktiga byggnaderna och vräka människor. De blir då lämnade på gatan, utan några alternativ. Hittills har ingen myndighet kommit med några besked om hur deras situation ska bli löst, säger Alicia Vargas.

En annan redan utsatt grupp som drabbats särskilt hårt av jordskalvet är de hemlösa.

– De redan exkluderade drabbas alltid särskilt hårt. Katastrofen är så allvarlig att ingen kommer ihåg dessa grupper. De som lever på gatan får i ännu högre grad klara sig på egen hand nu, säger Luis Hernández till IPS.

Han är chef för organisationen El Caracol, som arbetar med att ge stöd till hemlösa. Efter jordbävningen begav sig organisationens medlemmar ut för att se vilket stöd de hemlösa fått. Det visade sig att de hade blivit erbjudna mat, men all annan service har upphört eftersom alla insatser nu riktas mot dem som blivit av med sina bostäder i jordbävningen.

– Detta förvärrar de hemlösas utsatthet. De finns kvar på gatan och har inte blivit evakuerade eller blivit erbjudna platser på härbärgen, berättar Luis Hernández.

Det beräknas finnas över 6 700 hemlösa i Mexico City, varav många har rest till staden i jakt på arbeten

MNESORD

Diskussion

Nageln i Erdogans öga

Kuva: Foto: Erik Larsson/Arbetet Global/IPS
Bülent Kenes var tvungen att lämna Turkiet på grund av anklagelser som riktats mot honom.

Han har startat flera tidningar och varit chef över utrikesavdelningar. Men journalisten Bülent Kenes var tvungen att fly från Turkiet och bor numera i Sverige.

– Det blev för mycket. Polisen kallade mig till förhör nästan varje dag. Hela min arbetstid gick åt till att försvara mig. Jag hann inte skriva några artiklar. Sen kom kuppförsöket och mitt namn fanns med på en av säkerhetstjänstens listor. Jag var tvungen att fly.

Den turkiska journalisten Bülent Kenes har satt sig vid ett bord på ABF-huset i Stockholm och berättar om sin väg till Sverige. Det är nu drygt ett år sedan han kom hit.

Den 15 juli förra året rullade stridsvagnar ut på gatorna i Ankara och Istanbul. Attackplan cirkulerade i luften och militärer posterade sig på broar. Men kuppförsöket misslyckades.

Turkiets president och hans regeringsparti AKP anklagade Gülenrörelsen, ett religiöst och politiskt nätverk som driver flera skolor, för att ha planerat kuppen.

Stora utrensningar inleddes. Tusentals fängslades, torterades och avskedades. Människorättsorganisationer som Amnesty hävdar att oskyldiga drabbats och att Erdogan använt kuppförsöket som täckmantel för att tysta sina kritiker.

– Strax efter kuppförsöket var jag tvungen att gå under jorden, säger Bülent Kenes.

I flera år hade han varit en nagel i ögat på den turkiska regimen. I oktober 2015 greps han av en insatsstyrka på grund av ett Twitter-inlägg som sågs som en förolämpning mot Erdogan.

–Presidentens jurister har stämt mig flera gånger, berättar Bülent Kenes.

I flera år hade han skrivit krönikor som varit kritiska mot att demokratin i Turkiet steg för steg inskränkts. I Turkiet är han en känd journalist som bland annat varit med och startat den engelskspråkiga tidningen Today’s Zaman.

– Vi var en farlig publikation för staten eftersom vi var en tidning som alla läste. Jag ville ge en röst till alla utom rasisterna. Vi hade 50 krönikörer med alla möjliga åsikter. Där fanns röster från religiösa, konservativa, liberaler, feminister och nationalister.

Många såg dock tidningen och Bülent Kenes som närstående till Gülenrörelsen, vilket var skälet till att myndigheterna sökte honom efter kuppförsöket.

Han har funderat länge över vad som hände. Varför pressfriheten inskränktes så snabbt. Bülent Kenes säger att han först själv var mycket positiv till Erdogans parti AKP.

– Jag röstade till och med på dem, säger han.

Det var det många som gjorde.

Under början av 2000-talet rensade Erdogan bort vad som i Turkiet kallats ”Den djupa staten”, ett antidemokratisk nätverk med militärer och poliser som styrt delar av statsapparaten, en sorts stat i staten.

Utrensningen fick många att börja hoppas på ett mer demokratiskt Turkiet. Men efter att AKP:s stöd ökade så började partiet föra en allt mer islamistisk politik och kväsa oppositionen.

– Erdogan fick ett så starkt stöd att han insåg att han inte behövde spela demokratispelet längre.

Maktutövningen ändrades också. I stället för att gå omvägen via parlamentet formulerades politiken allt mer av dekret samtidigt AKP- politiker gavs allt större inflytande i näringslivet.

– Vi såg den utvecklingen redan 2011 och började kritisera den.

Staten satte då hårdare press på landets journalister och medier. Många redaktörer och reportrar fängslades för att i spalterna ha ”förolämpat” Erdogan eller andra höga politiker.

– Jag har 30 åtal emot mig och flera fängelsedomar, förklarar Bülent Kenes. Han hoppas på att få stanna i Sverige. 

Diskussion

Varje dag blir 20 000 flickor bortgifta

Kuva: Foto: Naresh Newar/IPS
Rashmi Hamal är en lokal aktivist som kämpar mot barnäktenskap i sin hemregion i västra Nepal. Tack vare hennes insatser kunde en kamrat räddas från att bli bortgift alldeles för tidigt.

Varje dag blir fler än 20 000 flickor bortgifta som inte hunnit fylla 18 år. Det visar en ny studie som gjorts i samarbete mellan Rädda barnen och Världsbanken.

 


Rapportförfattarna har granskat lagar mot barnäktenskap i olika delar av världen och presenterar en dyster bild av situationen. Även i länder som har lagar mot barnäktenskap blir många flickor bortgifta för tidigt, något som varje år drabbar närmare åtta miljoner flickor i världen, enligt rapporten.

– Detta är ett mycket allvarligt problem för unga flickor i olika delar av världen, men även för flickornas framtida familjer och deras kommande barns hälsa, säger Rädda barnens chef Carolyn Miles till IPS.

Flickor som gifts bort för tidigt löper en högre risk att drabbas av hälsoproblem, fattigdom och avhopp från skolan. Samtidigt tycks bristande utbildning vara både orsak och konsekvens vid barnäktenskap. I hela världen finns det 61 miljoner flickor som inte går i skolan. Carolyn Miles påpekar att dessa barn löper en högre risk att bli bortgifta för tidigt.

– Skolan utgör en säkerhetsmekanism för flickor, säger hon.

Flickor som går i skolan när de blir bortgifta tvingas dock ofta att hoppa av sin utbildning. Bortgifta flickor utsätts bland annat för sociala påtryckningar. I vissa fall är det myndighetsregler som gör att de tvingas sluta sin utbildning. I exempelvis Tanzania har skolor rätten att stänga av elever som blivit bortgifta eller flickor som blivit gravida.

När flickor nekas sin grundläggande rätt till skolgång förnekas de också framtida valmöjligheter i sina liv, vilket på sikt även drabbar hela samhällen.

Vissa länder har samtidigt gjort stora framsteg, däribland Mexiko, Nepal och Zimbabwe, som antingen har höjt åldersgränsen för när äktenskap tillåts eller tagit bort möjligheterna att utfärda dispens.

I många länder är det dock fortfarande tillåtet att gifta bort flickor som inte har fyllt 18 år om föräldrarna godkänner äktenskapet, medan andra länder har lägre åldersgränser för äktenskap. I exempelvis Bangladesh infördes nyligen en regel som innebär att flickor som är under 18 år ”i särskilda fall” får gifta sig, vilket betraktas som ett stort steg bakåt i kampen mot barnäktenskap.

Även om det i första hand handlar om en sedvänja som är vanlig i utvecklingsländer förekommer även barnäktenskap i USA. I alla landets 50 delstater är det fortfarande tillåtet för personer att gifta sig innan de har fyllt 18 år, antingen genom att lägsta åldern för giftermål är lägre, eller genom möjligheten att få dispens. Som exempel kan nämnas delstaten New Hampshire som nyligen förkastade ett förslag om att höja lägsta åldern för äktenskap från den nuvarande 13-årsgränsen till 18 år.

Rapportförfattarna konstaterar att det finns närmare 100 miljoner flickor i världen som lever i länder med ett svagt juridiskt skydd mot barnäktenskap. Studien visar också att två tredjedelar av barnäktenskapen äger rum i länder där sedvänjan är förbjuden – vilket betyder att lagarna inte tillämpas.

Trots att det i Bangladesh finns en regel som slår fast att den som gifter sig ska ha fyllt 18 år toppar landet statistiken när det gäller barnäktenskap. Hela 65 procent av de bangladeshiska flickorna gifter sig innan de fyllt 18 år.

I Väst- och Centralafrika gifter sig varje år 1,7 miljoner barn för tidigt, vilket innebär att regionen ligger mycket högt i fråga om andelen barn som blir bortgifta.

Carolyn Miles säger till IPS att kampen mot barnäktenskap inte bara handlar om stiftandet av nya lagar.

– Det behövs lagar som inte erbjuder kryphål. Men det handlar också om att förändra de lokala sedvänjor som innebär att det anses var okej att en flicka gifter sig, säger hon.

Kampen mot barnäktenskap är något som världens länder kommit överens om genom Agenda 2030. Målsättningen är att barnäktenskap inte längre ska förekomma 2030.

MNESORD

Diskussion

Hungerkris i 52 länder

Kuva: Foto: Pixabay

FN:s mål är att utrota hungern till 2030 men trots framsteg är läget allvarligt eller alarmerande i 52 av 119 undersökta länder.

Centralafrikanska republiken är det land som är värst drabbat av hunger i världen enligt Global Hunger Index, GHI, som nyligen presenterades. I landet har det inte gjorts några framsteg i kampen mot hungern under de senaste 17 åren. Men i 14 länder har hungern minskat med mer än hälften under samma period. Enligt rapporten har hungernivåerna fallit med 27 procent sedan 2000. Men det finns stora utmaningar kvar.

Hungerläget har undersökts i 119 länder, det är allvarligt i 44 länder och alarmerande i åtta. Men det kan vara värre än så. Några av världens fattigaste länder finns inte med i rapporten eftersom det inte gått att få fram tillräckliga uppgifter från dem. Det saknas uppgifter från 13 länder. Det är särskilt oroande när det gäller Somalia, Sydsudan och Syrien.

Konflikter och klimatförändringar drabbar de allra fattigaste hårdast, enligt GHI. Hungern är störst och mest ihållande bland befolkningar som redan är utsatta och missgynnade. Hunger och ojämlikhet är tätt sammankopplade. Enligt GHI utgör flickor och kvinnor 60 procent av de hungrande i världen, som ett resultat av djupt rotade sociala strukturer som gör att de inte har samma tillgång till utbildning, sjukvård och resurser. Även etniska minoriteter som ofta möter diskriminering drabbas i högre grad av fattigdom och hunger.

Det finns stora skillnader även inom länder. I nordöstra Nigera hotas 4,5 miljoner människor av svält medan resten av landet har en ganska trygg livsmedelsförsörjning. I vissa delar av Afghanistan är 24 procent av barnen tillväxthämmade som en konsekvens av undernäring medan 71 procent av barnen är tillväxthämmade i andra regioner.

Över 20 miljoner människor riskerar att drabbas av svält i olika länder. Hungersnöd råder i delar av Sydsudan. Dessutom riskerar människor att dö av svält i norra Nigeria, Somalia och Jemen. Samtidigt har den politiska turbulensen i Venezuela lett till brist på mat både i städer och på landsbygden. Miljoner människor har inte tillräckligt att äta. De regioner med flest hungriga är Sydasien och Afrika söder om Sahara, enligt rapporten.

Global Hunger Index släpps av International Food Policy Research Institute, IFPRI, Welthungerhilfe och Concern Worldwide. IFPRI är ett forskningsinstitut som tar fram lösningar för att motverka fattigdom och hunger. Welthungerhilfe är en av Tysklands största icke- statliga hjälporganisationer. Concern Worldwide är en irländsk icke-statlig hjälporganisation.

MNESORD

Diskussion

FN belyser kopplingen mellan tillgång på mat och migration

I dag, måndagen 16 oktober, infaller Världshungerdagen. I år väljer FN att belysa de samband som finns mellan tillgång på mat, migration och en hållbar landsbygdsutveckling.

 

FN:s livsmedelsprogram FAO understryker att stora befolkningsförflyttningar utgör en av de viktigaste utmaningar som världen står inför.

På senare år har migrationen runt om i världen ökat snabbt, 2015 beräknades det finnas 244 miljoner internationella migranter i världen – en ökning med 40 procent jämfört med år 2000. Detta samtidigt som många gånger fler, närmare 763 miljoner, är på flykt inom sina egna länder.

Några av de faktorer som driver på den globala migrationen är brist på mat, fattigdom och det ökande antal extrema väderfenomen som blivit resultatet av klimatförändringar.

FN understryker att många av de internationella migranterna anländer till utvecklingsländer där det redan råder stor konkurrens om begränsade resurser, vilket skapar spänningar. Runt en tredjedel av alla internationella migranter är i åldern mellan 15 och 34 år.

Migrationsfrågan är viktig i förhållande till Agenda 2030 och FN:s globala hållbara utvecklingsmål.

Enligt FN har samtidigt närmare 60 miljoner människor, motsvarande 1 av 100 världsmedborgare, tvingats på flykt från sina hem undan konflikter eller politiska oroligheter. Det är fler än vid någon annan tidpunkt efter andra världskriget.

Nästan tre fjärdedelar av de människor som lever i extrem fattigdom livnär sig på jordbruk eller liknande aktiviteter på landsbygden.

Enligt FN är en av de viktigaste utmaningarna för att bemöta migrationen att skapa förhållanden som gör det möjligt för människor på landsbygden, i synnerhet unga, att stanna kvar och få en försörjning. En lyckad utveckling av landsbygden kan förhindra att människor flyttar, genom att nya affärsmöjligheter och arbetstillfällen skapas för unga människor.

Diskussion