Vi träffas i staden hon flyttade till från Kristinestad för nästan 27 år sedan, nämligen Närpes. De finlandssvenska socialdemokraterna (FSD) har samlats här för traditionell årlig sommarträff med både social glädje och politiskt allvar.

Pia Rönnholm uppskattar sådana här sammanhang som förenar över kommun- och regiongränser. Tidigare i år upplevde hon det starkt på FSD:s fullmäktigemöte i Helsingfors. Speciellt för en relativt ny i politiken och rörelsen är nya kontakter värdefulla.

Gemenskap är överlag ett centralt begrepp då hon berättar om sin politiska filosofi. Den har lett henne i den fackliga verksamheten och sedan drygt ett år även i lokalpolitiken. SDP lyckades utöka sina mandat i Närpes stadsfullmäktige från två till tre i fjol. Rönnholm har ett av dessa mandat och sitter också i vård- och omsorgsnämnden.

Den första fullmäktigeperioden beskriver hon som lärorik.

Samma värderingar

– Det var på den fackliga vägen jag kom in i politiken. Jag såg ett nytt sätt att påverka, säger Rönnholm.

Som huvudförtroendeman inom Närpes stad brinner hon för att stödja arbetstagarna. Detta kall omfattar värderingar som passar väl ihop med de socialdemokratiska, varpå partivalet var enkelt.

Inför kommunalvalet i fjol sades det att det saknades heta politiska frågor i Närpes. Rönnholm håller med, men det betyder inte att beslutsfattandet varit mindre viktigt.

– Jag kan inte heller säga att det finns heta frågor, men jag vill jobba för ett samhällsklimat där alla människor blir värdesatta, respekterade och bra bemötta. Oftast är det helt gratis. Det handlar mycket om attityder, säger Rönnholm.

– Samhället behöver mera utgå från människorna och dessa värderingar måste fram mer också inom arbetslivet. Gemensamt når man de bästa resultaten i vilka sammanhang som helst. Det är nu för mycket auktoritärt och jag tror inte på den filosofin. Jag tror, att om man tar tillvara och uppskattar alla resurser som finns i en arbetsgemenskap når man längst.

Förespråkar du alltså mera involvering och delaktighet?

– Absolut, delaktighet är en central värdering. Det är viktigt, genom delaktighet får man engagerade och motiverade människor och det är vad vi behöver i arbetslivet.

Som kommunal huvudförtroendeman har hon förstås fått kämpa med och kritiserat konkurrenskraftsavtalet.

– Det var ett slag mot arbetstagarna. Jag förstår att alla måste dra sitt strå till stacken, men det fanns andra möjligheter. Nog måste man hjälpa till då situationen så kräver, men inte borde åtgärderna slå bara mot vissa arbetsgrupper utan man måste besluta någonting gemensamt över hela arbetsmarknaden. Nu slog det bara mot kommunalt anställda, främst lågavlönade kvinnor.

Som sin fullmäktigegrupps ansvariga i vårdfrågor är hon orolig vad regeringens nästa drag – vårdreformen – kan ställa till med.

– Orosmomentet är eventuella privatiseringar i framtiden. Det är oroväckande om bitar av vården flyttas bort från den offentliga sektorn. En del av välfärdssamhället bygger på vård åt alla på samma villkor och då är vården ingenting man ska göra vinst på. Man bryter ner ett system som fungerar och ersätter det med ett system vars resultat vi inte vet vad blir. Men det går inte att bygga tillbaka det man raserar.