Nu skrev han: ”Jag tänker byta min religion och jag behöver din hjälp om det är OK”. Uttrycket ”byta religion” sådde en del tankar hos mig.

DEBATT

I dagarna är det 70 år sedan FN:s ”Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna” formulerades. I artikel 18 läser vi: ”Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att, ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor.”

Många hänvisar till de mänskliga rättigheterna utan att veta vad de innehåller. Därför citerar jag artikel 18. Alltså: vem som helst, oavsett var han eller hon är född har rätt att byta religion! Detta borde åtminstone gälla i våra nordiska länder!

Hur man accepteras och tas emot inom en viss religion beslutas av den trosåskådningen själv och har inte med statliga myndigheter att göra.

Nu undrar jag om inte Migrationsverket har missuppfattat sin uppgift? Man prövar om s.k. konvertiter är genuina i den tro de bekänner. För att t.ex. bli muslim upprepar du bara islams trosbekännelse och genast blir du en del av den muslimska gemenskapen. Då kan man kanske förstå att människor med den bakgrunden tror att de hur lätt som helst kan byta religion och bli t.ex. kristna. Detta oaktat att en muslim egentligen inte utan risk för liv och lem kan avfalla från islam.

Men nu har handläggarna på Migrationsverket fått i uppgift att bedöma om en medmänniska är genuin i sin tro. Denna bedömning kan få förödande följder. Det gällde t.ex. en ung man som aktivt och länge deltagit i en församlings verksamhet i Sverige. Han begick nyligen självmord, därför att han inte orkade med de upprepade negativa besluten som ifrågasatte huruvida han var verkligt troende eller inte.

Redan i våras frågade jag i en insändare och i en demonstration utanför riksdagshuset i Helsingfors: ”Hur kan en sekulariserad handläggare via en muslimsk tolk avgöra om någon är kristen eller ej?”

Nu hävdar jag att det inte är Migrationsverkets uppgift att bedöma om någons tro är genuin. Deklarationen om de mänskliga rättigheterna ger, den som vill, rätt att byta religion. Migrationsverkets uppgift är, enligt min mening, att bedöma om en asylsökande riskerar livet om han eller hon deporteras till det land där hans/hennes föräldrar föddes. Bara att ha vistats i Europa kan vara riskabelt nog, eftersom man oavsett sin tro då kan stämplas som kristen. Se artikel 14.1: ”Var och en har rätt att i andra länder söka och åtnjuta asyl från förföljelse.”

Präster, pastorer och engagerade församlingsmedlemmar har skrivit otaliga brev till Migrationsverket och intygat att olika asylsökanden har en genuin kristen tro. Att bedöma om någon är Jesus efterföljare eller inte, är kyrkornas uppgift, inte Migrationsverkets. Kristna ledare i vårt land är mer lämpliga att avgöra om någons tro är äkta. Jag betvivlar att flertalet av Migrationsverkets handläggare och beslutsfattare har den kompetensen. Och det är inte heller deras uppgift!

Jag vädjar till politiker, domare och advokater att juridiskt bedöma denna tolkning av artikel 18: ”Var och en har rätt att byta religion”. Det behövs en förändring av Finlands asylpolitik och av Migrationsverkets tolkning av gällande lagar! Eller tänker man också i fortsättningen bryta mot de mänskliga rättigheterna?

Jan Tunér,

Raseborg