Opinion

Jacob Söderman: Invandrarfrågan avgjorde valet – Vad göra?

Stefan Löfven på valvakan.

“Om socialdemokratiska partier vaknar inför ett val och stramar till attityden mot invandrarna betyder det, att man ofrivilligt ger Sverigedemokraterna eller Halla-Ahos parti rätt” skriver Jacob Söderman.

Jacob Söderman

Arbetarbladet

 

Det stora temat i den svenska valrörelsen 2018 blev inställningen till invandringen.

Den stora invandringsvågen av år 2015 till Europa har påverkat de flesta riksdagsval inom EU. För socialdemokraterna ha det varit ett verkligt problem.

Fältet är delat i två fåror, den ena består särskilt av de fackligt aktiva, engagerade socialdemokraterna.

De är ofta reserverade till invandring.

Man vill skydda jobben. I regel är man reserverad till internationella strömningar på fältet.

Den andra fåran domineras av ungdomar och kvinnor, medelklassen, som brinner för solidaritet och välkomnar nya kulturer, nya inslag i vardagsmiljön.

Socialdemokraterna har misslyckats i att utforma ett handlingsprogram gällande invandring som dessa båda fåror kunde acceptera.

Programmet bör vara konkret och realistiskt, men samtidigt ha en human framtoning.

 

När invandrarna placeras eller placerar sig i traditionella arbetarstadsdelar och är villiga att ta vilket jobb som helst, är konflikten uppenbar.

 

Om socialdemokratiska partier vaknar inför ett val och stramar till attityden mot invandrarna betyder det, att man ofrivilligt ger Sverigedemokraterna eller Halla-Ahos parti rätt.

Den andra tendensen i valet för socialdemokraternas del var att bland de äldre som röstar flitigt är socialdemokratins stöd starkt.

På valnatten i de svenska valet visades en statistik där långt över 30 procent av väljare som fyllt 65 år röstar socialdemokratiskt. Bland den studerande ungdomen kan stödet närma sig 10 procent. Situationen i Finland är i stort sett densamma.

 

Socialdemokraterna i Sverige gick ut i valet och krävde ett starkt samhälle, alltså en stark offentlig sektor.

Om man vill garantera jämlikhet bland medborgarna är det en riktig politik. Ståndpunkten betyder dock att den offentliga servicens bristfälligheter i första hand skylls på socialdemokraterna.

 

I Sverige pinas den offentliga hälsovården av långa köer, vilket betyder utebliven vård i tid. Skolorna utsätts också för mycket kritik. Att bevilja olika anslag i sista stund före valet hjälpte inte.

 

I Finland fungerar sjukvården bra, blott man fått sin diagnos, men för den som är utlämnad till de kommunala hälsostationerna kan det dröja betänkligt länge på många orter.

De åldersklasserna, som skapade en täckande offentlig hälsovård, bra skolor och en tillgång till yrkesskolor och universitet röstar troget på partiet, men de övriga åldersklasserna endast om deras egna erfarenheter i praktiken är goda.

 

Emedan socialdemokraterna ligger illa till bland ungdomen, ligger de särskilt illa till i universitetsstäder. Den studerande ungdomen är en mäktig påverkare bland yngre väljare. De är inte bara intresserade av klassiska politiska frågor. Kultur och miljöpolitik står högt i kurs.

 

Summa summarum:

 

Se till att väljarna, alldeles särskilt de äldre, har intresse av att rösta och röstar.

Gör ett realistiskt program för invandrare med en human framtoning.

Beslut om att få stanna bör tas snabbt.

En effektiv skolning för det nya samhället påbörjas snabbt, de som har yrkeskunnighet bör fås på  jobb eller kunna starta företag. Familjer bör återförenas snabbt.

Idén är att alla inflyttade skall kunna göra rätt för sig i framtiden, hitta sin plats i samhället.

Rasism och diskrimination bör bekämpas och beivras.

Alla som överskrider gränsen och vill stanna kvar bör registreras. Deras status klarläggs snabbt.

I princip bör inga människor utan papper och registrering finnas i samhället. Dels kan de utnyttjas hjärtlöst utan risk för repressalier, dels kan de bli samhällsfarliga i sin desperation.

 

Glöm inte att återuppliva den socialdemokratiska rörelsens intresse för kultur och vetskap om världen. Det är ett sätt att få ungdom engagerade.

Efter den internationella Miljökonferensen i Stockholm 1972 togs miljöfrågor upp av de nordiska socialdemokraterna.

I Finland inrättade man ett miljöministerium. De första miljöministrarna Matti Ahde och Kaj Bärlund fick mycket till stånd och blev populära.

 

Så tappade partiet initiativet och gav stort spelrum för de gröna som avancerat över alla bräddar i universitetsstäderna.

Dags att ta initiativet på nytt. Dags att vakna upp, att leva i tiden.

 

Jacob Söderman

 

Dela denna artikel

Kommentarer

Artiklar kan kommenteras i ett dygn efter publicering. Använd ett sakligt och respektfullt språk: administratörerna förbehåller sig rätten att vid behov radera opassande kommentarer och förhindra skribenten från att kommentera vidare.

Sähköpostiosoitteesi

Demokraatti

päätoimittaja: Petri Korhonen
Lähetä juttuvinkki →

Toimitus: PL 338, 00531 Helsinki, puh. 09 701 041

Arbetarbladet

chefredaktör: Topi Lappalainen
Kontakt →

Redaktion: Broholmsgatan 18-20 C, 00531 Helsingfors

Tietosuoja-asetukset

2018 DEMOKRAATTI
TIETOSUOJA- ja REKISTERISELOSTE