KOLUMN

Våren 2019 innebär två viktiga val, riksdagsvalet söndagen den 14 april och valet av Europaparlamentet söndagen den 26 maj.

Att valen är så nära varandra betyder i praktiken att man inte kan ställa upp i båda. De starkaste namnen får lov att välja vilket val de prefererar.

EU-valet blev nyligen aktuellt, då Alexander Stubb meddelade att han vill bli Europa-konservativas ”spetskandidat” i parlamentsvalet.

Europaparlamentet har gjort ett beslut om att Kommissionens ordförande skall utses bland de ”spetskandidater” som partierna inom EU ställer upp.

Gruppordföranden för de konservativa i parlamentet, tysken Manfred Weber från Bayern, har ställts upp av de tyska konservativa.

Angela Merkel har lovat honom sitt stöd.

Detta hindrade inte Alexander Stubb att nyligen meddela att han också kandiderar för posten.

Europakonservativas ”spetskandidat” utses på deras möte i Helsingfors 8.11.2018.

Weber har ett klart försprång, men Alexander Stubb är inte helt utan chans.

Han har varit både statsminister och utrikesminister, medan Weber bara gjort karriär inom Europaparlamentet.

Tidigare har man ansett att kommissionens ordförande helst borde ha varit statsminister i ett medlemsland.

Stubb är välkänd inom EU genom att han varit i parlamentet, jobbat inom kommissionen och alltid visat ett brinnande intresse för EU. Dessutom har han bott länge i Bryssel och känner folk.

Inför valet lovar Stubb att stå för ett enigt EU med en liberal grundsyn som respekterar de mänskliga rättigheterna och står upp mot hotet från ytterhögern, bland annat mot den ökande nazismen i Tyskland och Österrike. Utvecklingen i Polen och Ungern gillar han inte heller.

För Samlingspartiet i Finland är det ett lyckokast att deras avsatta ordförande är tillbaka på arenan – nu som en kandidat för en toppost inom EU.

Även om han inte blir ”spetskandidat” betyder hans kandidatur ett upplyft för Samlingspartiet inför vårens valrörelser och troligen ett bra EU-parlamentsval.

Möjligheter även för SDP

Socialdemokraterna behöver inte vara illa ute i vårens val de heller.

Gallupsiffrorna inför riksdagsvalet ser bra ut. EU-valet bör också förberedas. De bästa kandidaterna bör övertygas.

Riksdagens tidigare talman Eero Heinäluoma torde kandidera för Europaparlamentet.

Som en tidigare talman och finansminister, med kunskap och diplomatisk förmåga skulle han få viktiga uppdrag inom det nya Europaparlamentet.

Han skulle samtidigt ge sin begåvade dotter Eveliina Heinäluoma en god chans att ta ett riksdagsmandat i Helsingfors.

Att annat starkt namn för Europaparlamentet vore den tidigare partiordföranden och finansministern Jutta Urpilainen.

Hon lär preliminärt ha ställts upp av distriktsmötet i Österbotten för att förnya sitt mandat i riksdagen.

En enastående politiker som Jutta Urpilainen behövs i EU-sammanhang. Vi får hoppas att hon ännu funderar på saken.

Hon var en stridbar och aktiv finansminister, alldeles särskilt i EU-sammanhang.

Som en kraftfull finansminister i en svår tid vore hon ett bra namn för att bli den första kvinnan som medlem i Europakommissionen för Finlands del.

De som bär ansvar för socialdemokraternas framtid och välgång borde absolut tala med henne. För att ett lag skall klara sig bra är det viktigt att ha rätt människor på rätt plats.

Som jag ser det behövs Jutta Urpilainen såväl som kandidat för Europaparlamentet och för att fylla en viktig post i den nya Europakommissionen.

Tro mig.

Jacob Söderman