MENY

Kolumn

Jacob Söderman

Jacob Söderman: Upp till kamp för förändring!

”Ni får förlåta mej, men Ibland känns det som om statskyrkan och Partiet har samma problem.”

 

Tuula Haatainen vann som bekant partiomröstningen med en klar marginal över vår kandidat Maarit Feldt Ranta. Haatainen är nu vår presidentkandidat.

På partifullmäktiges möte i Jyväskylä var stämningen god. Maarit lovade att stöda Haatainens kampanj. Fullmäktiges medlemmar åkte hem med goda minnen i bagaget. Snart börjar kampanjen.

Haatainen höll ett långt tacktal. Jag hann redan tröttna på det, då hon på slutet berättade ett barndomsminne. Hennes mor hade visat att alla människor har ett människovärde.

“De som håller på de mänskliga rättigheterna är ingen ytterlighetsgrupp”, sade hon. “De är de förnuftiga människorna.”

“De som vägrar invandrarna en rättvis behandling med fördomsfulla argument är en ytterlighetsgrupp”, tillade hon med skärpa.

Publiken gav henne en lång varm applåd.

 

Möjligheten finns – kräver jobb

Haatainen talade sig även varm för Margot Wallströms feministiska utrikespolitik, det vill säga att sätta kvinnors och barns rättigheter först till exempel i våra relationer till tredje världen.

Haatainen bör betona kvinnors rättigheter i sin kampanj, ty hon har säkert lättare att få nya anhängare bland dem. Huvudkandidaten är dock en äldre herre.

Det har också sina risker. Det låga deltagandet inom partiet – litet under hälften – kan tyda på att många äldre medlemmar ämnar rösta direkt på Sauli Niinistö i första omgången.

Det är skäl att i Tuula Haatainens valkampanj betona vikten att vi går in – särskilt männen inom partiet måste övertygas – för vår kandidat med kraft.

Partiet måste helt enkelt göra bättre ifrån sig än förra gången. Det är fullt möjligt men kräver jobb.

En annan sak Haatainen måste minnas: Hon bör genast ta pulsen på såväl De grönas humana Pekka Haavisto och alldeles särskilt på ytterhögerns kandidat Laura Huhtasaari; skilt för sig naturligtvis.

 

Konkreta livsberättelser behövs

Trots att partifullmäktige lyckades samla sig till att välja en presidentkandidat i god stämning, var jag fundersam på vägen hem. Vad hade jag upplevt? Träffat en massa goda människor, men…

Tre tal hölls. Fullmäktiges ordförande, partiordföranden och presidentkandidaten. De lästes mestadels från papper. De behandlade politiska frågor med beprövad socialdemokratisk vokabulär, oförändrad sedan tiotals år.

Man övertygade de egna om frågor, där de redan var övertygade. Man övertygar de övertygade i läromästarton, stundvis litet kryptiskt.

Människor och deras öden virvlade inte omkring i salen. Berättelser fattas, beskrivningen av problemen var torr och teoretisk.

Slutet på Haatainens tal skiljde sig positivt. Hon berättade om modern och en fattig familj, en berättelse som talaren drog slutsatser av, som berörde åhörarna.

Ni får förlåta mej, men Ibland känns det som om statskyrkan och Partiet har samma problem. Båda är respekterade institutioner i samhället med en ack så föråldrad profil.

Båda håller fast vid traditionella mötesformer, trista ritualer.

De sker på ett förlegat språk.

Det fräscha språket i Jesu bergspredikan eller det, som Karl-August Fagerholm använde, har man tappat bort.

Folkstödet minskar för båda.

Försöker kyrkan eller SDP att ta tillbaka sitt minskade stöd genom att gå till höger, minskar stödet till vänster, eller till vänster, ja, då minskar det till höger.

Vad skall man göra? Se noga vem man talar till.

 

Avgörande hur budskapet förmedlas

Jag har barn (kring 50 år) barnbarn (kring 30 år) och barnbarnsbarn (1-5 år).

Alla dessa grupper upplever samhället på mycket olika sätt.

SDP:s sätt att arbeta, partiets språk leder till ett bra understöd i min åldersgrupp (kring 60-80 år), men är redan gammalmodigt bland folk kring 50 och litet stenålder för 30-åringar.

Detta trots att partiets värden och idéarv är aktuellare än någonsin.

Politik gäller inte bara pengar och förmåner, det gäller till exempel mer och mer människorätt, en verklig jämlikhet, klimatets förändring, nej till rasism, all diskriminering och förtryck, barns rätt till en trygg skolgång, respekt för miljön, ordets frihet och kultur, fredsarbete, invandrarna.

Allt detta måste kunna beaktas och ses i det dagliga politiska arbetet.

Glöm sedan inte poesi och musik, en god berättelse och litet drama eller skoj, när ni framför budskapet.

Gör det enkelt och klart, utan fraser och krusiduller.

Tala sanning, ha en bärande idé ett värmande budskap, när ni talar.

Tala till er nästa, undvik det formella och tråkiga.

Ge folk visioner, litet bränsle för deras drömmar, hopp om en bättre värld.

Tala inte för länge.

Hoppas jag inte själv blev långrandig.

Partiet behöver ruskas om i sitt sätt att möta folk och i sitt sätt att tala till folk.

Det jobbet måste man ta itu med inom rörelsen.

Kyrkan får biskoparna göra något åt.

 

Jacob Söderman

Jacob Söderman

Kolumn

Johan Kvarnström

ABL:s chefredaktör Johan Kvarnström.

Ledare: Gör aldrig vår himmel grå!

Klimatmanipulering är en farlig väg som försöker åtgärda symptomen istället för orsakerna. En bieffekt kan vara att vår blå himmel blir grå.

Lue lisää

Johan Kvarnström

ABL:s chefredaktör Johan Kvarnström.

Kolumn

Eeva-Johanna Eloranta

Valfrihet riskerar göra specialistvården ineffektiv och dyrare

Valfrihet inom vårdreformen riskerar effektiviteten i specialiserad sjukvård och ökar kostnaderna, skriver riksdagsledamot Eeva-Johanna Eloranta (SDP).

Lue lisää

Eeva-Johanna Eloranta

Kolumn

Britta Lindblom

Samtal med Nikos – en taxichaufför

Nikos min chaufför var en pratsam person. Hans liv var som ett ekonomiskt bokslut över de problem som finns i Grekland, skriver Britta Lindblom.

Lue lisää

Britta Lindblom

Britta Lindblom.

Kolumn

ABL

Begreppet ”hushåll” måste uppdateras till 2010-talet

Socialdemokratiska Studerande vid Åbo Akademi anser att en reform av det allmänna bostadsbidraget behövs och att begreppet ”hushåll” måste uppdateras till 2010-talet.

Lue lisää

Ursula Korpijärvi

Kolumn

ABL

Socialdemokratiska studerande: Regeringens bostadsreform drabbar unga hårt

SONK:s (Sosialidemokraattiset Opiskelijat) höll sin 50:e kongress i Tammerfors föregående veckoslut och kom med följande ställningstagande:

 

Det är mycket beklämmande att regeringen i sin budget för år 2018 valt att binda det allmänna bostadsbidraget till  levnadskostnadsindex i stället för hyresindexet. Skillnaden är att hyrorna vuxit med nästan en fjärdedel på sju år, medan till exempel konsumentpriserna överlag stigit med en betydligt lägre procent i jämförelse. Bostadsbidraget knyts alltså till ett index som vuxit långsammare än hyrorna, framför allt i städerna. Därtill väljer regeringen att införa delbostadsnormen, vilket innebär att endast 80 procent av de maximala boendeutgifterna tas i beaktande när man räknar ut bostadsbidraget för dem som hyr en del av en lägenhet eller en lägenhet på mindre än 20 kvadratmeter.

Samtliga åtgärder försämrar alltså de studerandes privatekonomi kraftigt på sikt och leder till ökade inkomstklyftor.  Enda sättet att på ett hållbart sätt lösa bostadsbristen och stävja hyreshöjningarna är att gynna bostadsbyggandet av framförallt nya ettor på studieorterna.

En ändamålsenlig och trevlig bostad är en förutsättning för ett bra liv, det kan vi säkert alla vara överens om. SONK:s 50:e kongress kräver att regeringen inte gör besparingar på studerandes bekostnad och att alla studerande har möjlighet till ett drägligt boende, oberoende av ens socioekonomiska bakgrund!

Jesse Jääskeläinen

Jääskeläinen haluaa lähteä kehittämään Sonkista maan johtavaa ja kiinnostavinta poliittista opiskelijaliikettä