Impulsgivaren Marx var filosof, ekonom, journalist och samtidigt en revolutionär som även argumenterade mot våldsamma uppror. Han föddes den 5 maj 1818 i den sydvästtyska staden Trier och avled i London mars 1885.
Emellanåt drevs han på grund av sina skrifter i exil till Paris och Bryssel.

Karl Marx var en mångsidig begåvning och muterade under sitt liv till en profil av världshistoriskt mått. Hans främsta gärning består av en idog forskning för att analysera kapitalismens motstridiga rörelsemoment. Det mest kända alstret ”Das Kapital” publicerades efter årslånga studier 1867 på ett förlag i Hamburg.

Brutala omdaningar
Karl Marx observationer och slutsatser berör inte minst perioden efter 1800-talets andra hälft. Den dåvarande industriella revolutionen satte som bekant igång en dramatisk process som skapade både produktionsteknologiska framsteg och socialt elände. Denna utveckling var ödesdiger och satt ett högt pris för hela mänskligheten, skrev Marx. Han jämförde den med den oönskade effekten då en ”häxmästare” inte längre kunde behärska händelseförloppet som han satte igång.

Marx mest elementära lärdom kan möjligen tillspetsas med att drivkraften bakom produktionen inte är att skapa varor eller gynna välfärden utan enbart ett ”nödvändigt ont” för att tjäna pengar. Under villkoren av den nya storindustriella fasen ackumuleras enorma rikedomar som sedan återinvesteras även i den icke-produktiva och spekulativa finanssektorn för att skörda ytterligare profiter.
I kölvatten på denna okontrollerade process uppstår återkommande finans- och produktionskriser. I alla historiska faser är det sedan de sysselsatta, vars insatser skapade dessa förmögenheter, som drabbas mest av krisernas sociala konsekvenser.

Att dra paralleller från Marx till vår tid är inte alltid lätt. Men människorna i slutet av 1800-talet och framöver utsattes för brutala omdaningar på en rad sektorer som transportväsendet, nyhetsflödet och inte minst en hänsynslös exploatering av arbetskraften. Numera finns visserligen i de flesta länder ett socialt skyddsnät men rädslan för att hamna i en prekär situation försvann aldrig.
I dag formuleras hotbilden för många arbetstagare i termer som datorisering, digitalisering, globalisering och på sikt även i ett perspektiv med artificiell intelligens. En ny trend är även ”crowdworking”, då företagen fullständigt kopplar bort ett socialt ansvar för sin frilanspersonal.

Och liksom under tiden då Karl Marx publicerade sina teser är varken Bill Gates, Mark Zuckerberg eller storkoncerner som Google och Amazon drivna av en altruistisk tanke om att förbättra vårt liv. Deras tillväxt betyder mera pengar som betyder mera pengar…

Stundom ser vi de skrämmande mediebilderna på att världshaven förorenas av ofantliga öområden som består av industrialismens och masskonsumtionens plastavfall.
Även denna pågående miljökatastrof leder tillbaka till Karl Marx tes om att kapitalismens mekanismer trampade igång en utveckling som vi har tappat kontrollen över. Är det möjligt att vi är på väg till ett globalt påskösyndrom?

Inget ansvar för Lenin
Att med anledning av Karl Marx 200-årsdag fördöma hans analytiska gärningar finns ingen anledning. Visst hade han en vision om att upprätta någon form av socialism när tiden var mogen. Och visst kan man kritisera att han propagerade en snarare orealistisk teori om historiens lagbundna utveckling på väg till ett slutmål.
Men har han för den skull även ansvar för det som Lenin, Stalin, Ulbricht, Honecker eller Mao verkställde i sina respektive länder?

För det första måste man invända att Marx själv aldrig betraktade sig som ”marxist” och därmed avvisade en dogmatisk tolkning av sina egna teorier.
När allt kommer omkring står emellertid en sak klar. Han bar enligt de flesta vetenskapliga tolkare främst upp starka övertygelser om hur en socialistisk samhällsorganisation inte får se ut.
Det går som en röd tråd genom hans mångfacetterade verk att han i högsta grad eftersträvade ett system som gynnar människans frihet och emancipation.
Han hyste inte heller något fiendskap mot förmögna utan strävade efter att fördela rikedomen mera jämnt.
Och motsvarande humanistiska grundtankar var och är aldrig förenliga med en marxtolkning som tillåter statliga tvångssystem som förtrycker medborgare eller låsa in dem bakom mur och taggtråd som till exempel i det forna DDR.

Som redaktör för bland annat Neue Rheinische Zeitung i Köln, var Karl Marx själv utsatt för statlig tvång och censur. Bara med det som bakgrund framstod han alltid som otålig försvarare av tryck- och opinionsfriheten.

Det som således ska fördömas och nagelfaras är självutnämnda marxister som var eller är milslångt ifrån de idealen som genomsyrar Karl Marx omfattande teorier och visioner.

SPD:s värdering
Det tyska järnvägsboIaget Bahn AG har som tradition att uppkalla sina intercity-tåg (ICE) efter berömda personligheter. Bland de namnen som nya tåg i år ska döpas till finns vid sidan av Thomas Mann och Albert Einstein även Karl Marx.
Kanske kan denna mera banala företeelse ses som ett bevis för att filosofen och samhällskritikern knappast är dömd att vila i skam på historiens sophög.

Ett annat tveklöst mera seriöst belägg för Marx kvarvarande uppskattning är att SPD:s medlemsmagasin Vorwärts aktuella nummer ägnade hela sex sidor åt hans minne till 200-årsdagen.

I en intervju erinrar den kände Marx-biografen Jürgen Neffe om ett plakat som 1869 publicerades för att uppmärksamma partikongressen i Eisenach. I centrum står med Karl Marx och Ferdinand Lassalle två anfäder som på sitt säregna sätt främjade den tyska socialdemokratins framgångsrika förankring inom arbetarklassen. Båda protagonister fanns även med på ett officiellt minnestryck efter den så kallade enhetskongressen i Gotha 1875.

Att förhållandet mellan ”den gamle” i London och SPD-ledarna som exempelvis August Bebel eller Wilhelm Liebknecht var konfliktladdat sticker Neffe inte under stol med. Medan Marx snarare försvarade den ”rena läran” satsade de ansvariga politikerna i kejsarriket Tyskland på en realpolitisk reformorienterad kurs, fastslår Neffe i samtalet med tidningen Vorwärts.

Fram till Godesberg-kongressen 1959 var SPD i hög grad ett marxistiskt arbetarparti, men i motsats till den kommunistiska ideologin var man alltid öppen för odogmatiska tolkningar och ifrågasatte aldrig den parlamentariska vägen.
Därefter breddes det programmatiska anspråket till ett ”Volkspartei” som främst tillvaratar arbetstagarnas intressen.
Marx föll dock aldrig i glömskan och ingick som en viktig inspirationskälla. Även i det sedan 2007 gällande ”Hamburger Grundsatzprogramm” formuleras att ”den marxistiska samhällsanalysen” har sin plats för att underbygga partiets politik.

På ytterligare ett debattinlägg i ”Vorwärts” hävdas att marxism i sin tolkning som ”proletär revolutionslära” eller ”statssocialism” är död. Det som kvarstår är däremot att peka på ”den rena kapitalismens destruktionskrafter” och de behöver även i fortsättningen fångas in av socialdemokratisk politik.
Eftersom ”kapitalets logik” i enlighet med Marx aldrig är ett nationellt problem är ett instrument mot både arbetskraftens exploatering och miljöförstörelse kampen för statlig reglering.
Inte minst i skuggan av den nationalistiska och högerpopulistiska faran vore fortsatta ansträngningar för det även ett sätt att hedra minnet av Karl Marx.
Även 200 år efter sin födelse duger hans teorier för att provocera fram en ibland konflikttung men lönsam samhällsdebatt.

Joachim Kasten

Hamburg, maj 2018