I studien, som genomförts av forskare vid Otagouniversitetet i Nya Zeeland, har uppgifter om migration mellan åren 1980 och 2015 analyserats för 198 ursprungsländer och 16 OECD-länder.

Forskarna har utvecklat en modell för att förstå orsakerna till migrationen och har tittat på klimatförändringar, ekonomisk utveckling och politisk frihet.

Modellen visar att stigande temperaturer och ett växande antal väderrelaterade katastrofer har orsakat mer migration än brist på inkomster eller politisk frihet.

En temperaturökning på 10 procent i ett ursprungsland har enligt forskarna medfört en ökad migration på 3 procent från landet till något av de 16 OECD-länderna, som bland annat innefattar Australien, Italien, Spanien och Tyskland.

Forskarnas modell visar att migrationen varit oförändrad efter stormar och torka men ökat kraftigt efter översvämningar och extrema temperaturer.

Studien, som publicerades i april i tidskriften Global and Planetary Change, visar också att migrationen sker i flera steg.

Dennis Wesselbaum vid Otagouniversitetet, som arbetat med studien, säger att migrationen faktiskt minskade under fem år efter en temperaturhöjning för att sedan öka de följande 20 åren.

– En förklaring är att människor flyttar till platser längre bort och måste spara mer pengar för att kunna ha råd att ge sig av, eller så tar det tid att klargöra att det handlar om en temperaturchock, säger han.

Raya Muttarak vid East Anglia-universitetet menar att en annan förklaring till fördröjningen är att människor först försöker anpassa sig på plats.

– Om du upplever klimatchocker första året försöker du testa olika sätt att hantera det, som att odla andra grödor, hitta ett annat arbete, eller låna pengar. Du försöker förmodligen inte omedelbart ge dig av.

Forskarna såg i studien att globala temperaturer ökat i genomsnitt med 0,8 grader Celsius under perioden. De fann 100 väderrelaterade katastrofer 1980, och år 2015 hade det ökat till 300 per år.

Omkring 244 miljoner människor – 2,8 procent av världens befolkning – är migranter enligt uppgifter från FN från 2015. FN har uppgett att världsorganisationen inte kommer att definiera klimatmigranter som flyktingar, som är en status som innebär ett större internationellt stöd. FN hänvisar till att det skulle leda till att stödprogram för de som flyr från våldsamma konflikter skulle försvagas.

En rapport förra året från FN:s organ som arbetar mot klimatförändringar, UNFCCC, visar att globalt sett misslyckas världens länder med att hantera klimatmigrationen på ett bra sätt.

– Både utvecklade länder och länder i riskzonen behöver mer planering och en politik som förbereder sig för det som sannolikt kommer bli en växande trend där allt fler människor kommer vilja ge sig av, säger Dennis Wesselbaum.

*Artikeln har tidigare publicerats av SciDev.Net.

Inga Vesper