Då regeringens så kallade aktiveringsmodell diskuterades i riksdagen på fredagen visade regeringspartiernas minst sagt bristfälliga närvaro hur lite de vill diskutera frågan. Först var nämligen inte en endaste riksdagsledamot från regeringen på plats, inte ens ansvariga ministrar (social- och hälsovårdsminister Pirkko Mattila och arbetsminister Jari Lindström, båda från Blå framtid). Snabbt dök Ben Zyskowicz (Saml) dock upp (men utan att stanna till slut). Under debatten var även två andra riksdagsledamöter från regeringen på plats turvis

SDP:s Anneli Kiljunen konstaterade att situationen i salen var talande då regeringens representanter inte var på plats för att presentera utskottets betänkande. Enligt Kiljunen är det symptomatiskt för regeringens inställning i frågan.

Zyskowicz sade att aktiveringsmodellen kommer att leda till att hundratals, kanske tusentals arbetslösa kommer få kortvariga arbetsförhållanden som hjälper dem vidare.

Oppositionens kritik var ändå hård. Eero Heinäluoma (SDP) beskrev aktiveringsmodellen som en sanktionsmodell. Enligt Heinäluoma ska man inte bestraffa en arbetslös arbetssökande som inte har lyckats få jobb.

Han kritiserade också den stora frånvaron och tidpunkten för diskussionen. Fredag eftermiddag innebär mindre bevakning i media. Därtill väcktes stor irritation då minister Mattila i sin frånvaro på Twitter önskade trevligt vecksolut och nämnde planer på att bada rökbastu.

Aktiveringsmodellen handlar om att arbetslösa arbetssökande förutsätts arbeta eller delta i sysselsättningsfrämjande verksamhet minst en vecka under en period på tre månader. Annars skärs arbetslöshetsunderstödet med nästan 5 procent.

– Någon sysselsättningsfrämjande verksamhet åläggs ändå inte TE-byrån att ordna och ifall man studerar mister man också arbetslöshetsunderstödet, konstaterar Viktor Kock.

Han beklagar att regeringen och de i oppositionen som godkänner modellen än en gång skuldbelägger de arbetslösa för att själv ha orsakat sin situation.

– Dessutom verkar man helt ha glömt bort varför arbetslöshetsunderstödet egentligen finns. Även om det är ett skydd för individen är arbetslöshetsskyddets betydelse för nationalekonomin nästan viktigare. Genom att trygga en viss köpkraft för de som blir arbetslösa kan man förhindra djupa ekonomiska kriser med massarbetslöshet som följd. Tanken om att ett lägre arbetslöshetsunderstöd skulle leda till en högre sysselsättningsgrad får inget understöd av undersökningar från Danmark och i Sverige hade man den lägsta arbetslösheten i början av 90-talet då arbetslöshetsunderstödet var 95 procnet av inkomsten, skriver Viktor Kock på Facebook.

Socialdemokraterna, De gröna och Vänsterförbundet motsätter sig regeringens modell och vill istället se att man satsar på att ge arbetslösa möjlighet att utbilda om sig för att öka möjligheterna till sysselsättning.