MENY
Turva – Hymy

Kommentar: Starkast stöd och mest kris? Verkligen?

Kuva: Foto: Johan Kvarnström

Arbeiderpartiet är Norges största parti och samtidigt den krisande förloraren. Varför?

 

 

Svaret är givet, men mår bra av en kritisk reflexion:

Vänsterblocket förlorade måndagens stortingsval i Norge och Arbeiderpartiets resultat blev en röd pil nedåt, minus 3,4 procentenheter trots en period i opposition. Riktningens psykologi spelar alltid en viktig roll i politiken. Att bli störst med 27,4 procent av rösterna är automatiskt en förlust om du senast fick över 30 procent. Ologiskt och orättvist, men så formuleras den allmänna uppfattningen. Och i socialdemokratins fall förstärks den ofta oförtjänta förlorarstämpeln av en allmän landsöverskridande negativa trend. Men tänk om vi alltid fokuserade på resultatets förändring i stället för på själva resultatet. Tänk om en seger med 3-0 i en fotbollsmatch skulle ses som en förlust efter en tidigare vinst med 5-0. Ungefär sådan är situationen för Arbeiderpartiet. Flest röster, mest hån. Socialdemokraterna fick faktiskt över 790 000 röster.

 

Vänsterblocket nederlaget kan förstås inte förnekas. Samtidigt ska det inte heller överdrivas, vilket lätt sker i mediejakten på förlorare och syndabockar. Målet var att återta regeringsmakten och det misslyckades man med även om man – tack vare blockvännerna – knappade in på högerblocket vars samtliga partier gick en aning bakåt (inte tillräckligt för effekten av riktningens psykologi, det krävs större skillnader för partierna på vinnande blocksidan). Framför allt spärrgränsens matematik och blockpolitikens natur präglade valresultatet 2017, vilket är naturligt med det norska i systemet i politiskt jämna tider.

 

Ur ett finländskt konsensuspolitiskt perspektiv är det förstås främmande att det största partiet nu står utanför regeringen i Norge medan med fog kritiserade högerpopulistiska Fremskrittspartiet med cirka 15 procent av rösterna får fortsatt förtroende. Att ge dem regeringsansvar hade inte den effekt som många hoppats på, istället kan de invandringskritiska populisterna ha förskjutit gränsen för politisk anständighet och normaliserat en viss politisk vulgaritet över partigränserna.

Men nu är de alltså kvar vid makten, ty blockpolitiken har sina för- och nackdelar. Tydliga alternativ för väljarna är ett stort plus, regeringskoalitioner som inte återspeglar valresultatet på ett rejält sätt är ett lika stort demokratiskt minus. Listan på allting som är på gott och ont kan göras lång. För finländska ögon ser det också anmärkningsvärt ut att ett mittenparti som norska Senterpartiet väljer blocksida på ett oåterkalleligt sätt inför val. Kan du tänka dig Juha Sipiläs Centern deklarera att han absolut inte kan regera med ett högerparti?

 

En annan notering är den gröna vågens frånvaro i Norge. Miljøpartiet Dei Grøne klarade inte ens spärrgränsen på 4 procent och får endast ett mandat. Att andra partier också värnar om miljön förklarar inte skillnaden till De Grönas framfart i Finland. Norska högerblockets liberala Venstre med en tydlig grön profil kan ha lockat en del miljövänner. En starkare trolig förklaring är nog Norges motstridiga förhållande till oljan. Miljøpartiet Dei Grøne var antagligen för radikala, och övriga relativt snarlika. Miljöfrågor är snarare än konfliktfylld fråga inom blocken än mellan dem.

 

Så, varthän Norge och Arbeiderpartiet? Mycket talar för att Høyre kommer få det svettigt med en knappare majoritet medan Arbeiderpartiet med starkast stöd i landet nog bör ha is i hatten och tro på sitt politiska alternativ trots den mediala förlorarstämpeln. Därmed inte sagt att socialdemokratins utmaningar ska negligeras, historiskt lever socialdemokratin i en övergångsperiod som kräver hårt arbete. Det arbetet pågår konstant, i både med- och motvind.

ÄMNESORD

Lingon och surmjölk

Kuva: Foto: Johan Kvarnström

Bokslukare, bokmal, bokberoende och ordberoende. Det är jag. Ännu underligare är det för att jag hade stora svårigheter i klass 1 i Sirkkalagatans folkskola i Åbo att lära mig läsa. Bokstäverna förstod jag, men inte hur de blev ord.

 

När jag efter många bedrövelser och tårar lyckades koppla ihop bokstäverna till ord blev jag otroligt besviken. I läseboken Vi på Solgård skriven av Solveig von Schoultz fanns texten om bl.a. Mia.

Mor är rar, Mia syr, Far ror…osv. Urtråkigt! Inget kunde intresserat mig mindre. Varför lära sig läsa överhuvudtaget?

Men det gick om, jag växte upp, blev journalist och använde ord och böcker varje dag, varje timme – ibland hela nätter!

 

Här i Grekland där jag hela tiden är omgiven av andra språk, grekiska, engelska, finska och mycket lite svenska blir behovet av böcker större än någonsin. Helst böcker på svenska. Så tack för att nätbokhandeln finns som så snällt skickar böcker till vännen Ascha i Ingå. Hon postar sedan vidare till mig. Ibland blir portot större än böckernas pris. Särskilt storpocket av Ken Follett vars trilogi om det stora århundradet är veritabla tegelstenar. Men det går att dra in på annat – för glädjen att öppna ett bokpaket känns som julafton. Varje gång!

 

Det finns böcker och böcker… en del går att sluka i ett nafs med många skratt, Marian Keyes, chick lit-drottning från Irland. Andra kräver tanke och läsning på nytt av många meningar, t.ex. Anna Gavalda. Och en del är så skrämmande och sorgliga att de bara går att ta några uppslag och bilder i taget.

 

En av dem är Sture Lindholms Fånglägerhelvetet Dragsvik – Massdöden i Ekenäs 1918. Jag har lånat boken av Lena i Ingå och hon hade samma känsla. Hon lånade gärna ut den.

Jag ser framför mig gravstenarna med de många namnen nära garnisonsområdet i Dragsvik. Och namnen flimrar förbi, så många, så unga, så olevda liv som slutade i död p.g.a. svält, febersjukdomar, bristande hygieniska förhållanden, vanvård och en tyst omvärld. För att inte tala om sumeriska arkebuseringar.

 

På minnestavlorna finns fotografier, brev, bakgrundsfakta och ändå blir händelserna obegripliga. När jag ser på dem med mina nutida ögon, som att se på förintelsens berättelser och fasor, stiger sorgen och tårarna. Tankarna går till Bosnien, till belgarnas behandling av kongoleserna, till de många oskyldiga och skyldiga som tystnaderna dolt. Som bokmärke i Sture Lindholms bok har jag en Madonnabild av Leonardo da Vinci. Kortet är köpt i The National Gallery i London och tavlan är införskaffad av museet år 1880, men skapad någon gång mellan 1491 och 1508. Madonnan Maria har ett litet leende och tittar snett åt sidan mot sitt Jesusbarn som inte syns på kortet som är en detalj av en målning som heter The Virgin on the Rocks. Hela verket föreställer Madonnan, Jesusbarnet och en ängel som beundras av barnet Johannes Döparen. Den milda Madonnabilden lugnar under läsningen. Jag tittar väldigt ofta på vykortet.

 

Lingon och surmjölk? Varifrån kommer det? Det finns ett brev, skrivet av Kalle Lindroos, 16 år till föräldrarna.

– Skicka lite lingon och surmjölk. Jag har varit mycket sjuk. Hälsningar från Ekenäs.

Men när brevet kom fram var sonen Kalle redan död. Av svält!

Det brevet griper i all sin vardaglighet och hemskhet.

 

Nej, låt aldrig historien upprepa sig!

 

 

 

Pengabrist får inte hindra utbildning

Kuva: Foto: Fredrik Wickholm

Samhället bör inte signalera till unga eller deras familjer att det är okej att bara bli hemma som 16-åring, skriver Anette Karlsson.

 

INSÄNDARE 

 

Ifjol fick jag möjligheten att lära känna en trevlig 15-åring som gjorde sin praktik på Riksdagen. Vi diskuterade hens framtidsplaner och olika drömyrken. Diskussionen påminde mig om min egen ungdom. Alternativen var många, men däremot saknades konkret information om de olika yrkena. Är det realistiskt att förvänta sig att en 16-åring är kapabel till att välja ett yrke var hen trivs tills pensionen? Jag klarade inte av det och knappast kan alla dagens unga det heller. Som tur är det inte ett problem nuförtiden, eftersom det uppskattas att dagens unga kommer att göra sina arbetskarriärer inom flera olika yrken. Men ifall man endast har grundskoleutbildning kan man få stora problem senare i livet, eftersom forskning visar att låg utbildningsnivå ökar riskerna för arbetslöshet och fattigdom.

 

En femtedel av män under 25 år och över 15 procent av unga kvinnor befinner sig utanför arbetslivet och de saknar utbildning. Det är allt för många och mängden växer konstant. Snart publiceras ungdomsbarometern och enligt förhandsuppgifter är det bristen på pengar som är största orsaken till att unga inte når en högre utbildningsnivå än grundskola. Böckerna och studiematerial är saker som unga eller deras familj måste bekosta själva. En gymnasieutbildning kan kosta till och med 2 600 euro, och vissa yrkesutbildningar är ännu dyrare. Alla familjer har inte råd att betala liknande summor, vilket syns genom exempelvis en ökning bland de som hoppar av studierna.

 

Många organisationer kräver i ett medborgarinitiativ att gymnasie- och yrkesutbildningen skall vara helt och hållet avgiftsfritt. Över 17 000 finländare har undertecknat initiativet, men många fler namn behövs för att få riksdagen att behandla initiativet efter att namninsamlingen tar slut i mars. Genom att höja läroplikten till 18 år skulle vi nå målet om ett avgiftsfritt andra stadie. Därtill skulle det vara ett bra sätt att garantera att ungdomarna fortsätter utbilda sig efter grundskolan. Samhället bör inte signalera till unga eller deras familjer att det är okej att bara bli hemma som 16-åring. Vi har inte råd att lämna många tusentals unga utan utbildning och arbete.

 

Anette Karlsson

vice ordförande för Finlands svenska socialdemokrater

 

Diskussion

En president för en mera jämlik och rättvis värld

Jonna Lindqvist och Jacob Storbjörk leder FSD Österbotten och stödjer Tuula Haatainen.

Enbart genom en rättvisare och mer jämlik värld kan vi åstadkomma en varaktig fred och en hållbar utveckling. För att uppnå detta behövs bland annat en feministisk utrikespolitik, vilket Haatainen ofta har lyft fram, skriver Jacob Storbjörk och Jonna Lindqvist.


INSÄNDARE

 

På Tuula Haatainens webbsida kan man läsa följande: ”Mitt Finland är öppet och tryggt, där man litar på rättsväsendet, välfärdsstaten och varandra. I mitt Finland finns inte plats för hatretorik eller kränkningar av mänskovärdet. Vi måste erbjuda hållbara lösningar på svåra samhälleliga problem”.


Finlandssvenska socialdemokrater i Österbotten delar Haatainens värderingar. Vi minns bland annat hur engagerat Haatainen påvisade bristerna i regeringens social- och hälsovårdsreform.  I egenskap av riksdagsledamot och ordförande för social- och hälsovårdsutskottet var hon en av de aktivaste debattörerna i jourreformen och 12+1 debatten. I utskottet och i riksdagens plenum har hon vid flertalet tillfällen lyft fram finlandssvenskarnas rätt att få vård på sitt eget modersmål. Vi är övertygade om att Haatainen som president kommer, likt alla de andra uppdrag hon åtagit sig, att sköta presidentämbetet väl och arbeta stenhårt för de värden hon representerar.

Enbart genom en rättvisare och mer jämlik värld kan vi åstadkomma en varaktig fred och en hållbar utveckling. För att uppnå detta behövs bland annat en feministisk utrikespolitik, vilket Haatainen ofta har lyft fram. Det är ett välstuderat faktum att i länder där jämställdheten har stärkts, har även stabilitet och hållbar tillväxt ökat.

Haatainen är också tydlig i NATO-frågan och anser inte att ett medlemskap är aktuellt. Det är en klok bedömning. Ett finländskt NATO-medlemskap skulle enbart föranleda en militär upprustning och försämrat säkerhetspolitiskt läge i Östersjöområdet. Finlands alliansfrihet har tjänat vårt land väl och presidenten ska i utrikespolitiken främja fred, minska den militära upptrappningen och värna om goda förhållanden med våra grannländer. En president bör inte föra vårt land allt närmare en riskfylld militärallians med ostabila ledare som Trump och Erdoğan i ledningen. Därför röstar vi på Haatainen och önskar att du gör det med.

 

FSD Österbotten

Jacob Storbjörk, ordf.

Jonna Lindqvist, vice ordf.

Diskussion

FSD: En rättvis och hållbar sysselsättningspolitik är möjlig

FSD:s nyvalda styrelse på kongressen i Vasa i slutet av oktober 2017.

Finlands svenska socialdemokrater FSD stöder medborgarinitiativet om att upphäva lagen om den så kallade aktiveringsmodellen. Modellen är orättvis och bestraffar arbetslösa för något de inte alltid själva kan påverka. Den beaktar inte den arbetssökandes aktivitet, utan resultat avgör, konstaterar FSD:s styrelse.

Lue lisää

Diskussion

Politisk analys: Dövaste regeringen i mannaminne

Den helborgerliga regeringen Sipilä med högerdrabanten Petteri Orpo har stängt möjligheterna för ett vettigt meningsutbyte om dagens stora frågor, skriver Ralf Friberg.

 

Det politiska livet fortsätter efter presidentvalet. Republikens president har numera så pass svaga befogenheter, att inte ens ett personbyte skulle förmå rubba de inre cirklarna.

 

Därför kan vi inte dra långtgående politiska slutsatser av valsiffrorna. Det viktigaste målet för socialdemokraterna är att SDP:s kandidat Tuula Haatainen når en andra valomgång. Samma målsättning har också de andra kandidaterna i gallupkungens skugga. En tvekamp i andra ronden innebär radikalt förändrade villkor för den fortsatta valaktiviteten.

 

Man kan säga, att det socialdemokratiska partiet står inför ett vägskäl. Våra väljare väntar och partiaktiva väntar att vägen fram till riksdagsvalet skall präglas av en enig och målmedveten rörelse. Det har varit vår inneboende styrka.

 

En politisk observatör måste medge att den innevarande parlamentariska perioden har känts både trist och frustrerande. Detta beror på att den helborgerliga regeringen Sipilä med högerdrabanten Petteri Orpo har stängt möjligheterna för ett vettigt meningsutbyte om dagens stora frågor.

 

Den borgerliga nonchalansen inför ett konstruktivt meningsutbyte kränker parlamentarisk anständighet. Det finns ett starkt behov av samråd inom finländsk politik. Regeringens insats i Europa-politiken fortsätter att vara svag. Vad annat kan man vänta sig med Sampo Terho som Europaminister? Han önskar helt enkelt inte uppvisa någon särskild aktivitet vid förhandlingsborden i Bryssel. Har regeringen glömt bort, att Finlands insats behövs, att vi måste kunna bidra till debatten om tidens stora och smärtsamt akuta frågor. Finland behöver i sin tur EU. Flyktingpolitiken måste kunna samordnas inom unionens ram. Klimatproblemet håller på att växa oss över huvudet. Den ekonomiska politiken kan drabbas av att högkonjunkturen viker. Centralbankerna stryper redan lånekranarna.

 

Observera att SDP lyfter fram den fredsinriktade säkerhetspolitikens möjligheter. Den kan samtidigt bli en viktig kvinnofråga. Vi ser mödrarna som en mäktig fredsfaktor. De värnar om barnen, framtiden.

 

Vi understöder regeringens och framförallt presidentens satsningar på nordiskt och internationellt samarbete inom det arktiska området. Det gäller trafik, arbetsplatser, ansvarsfull utvinning av naturens rikedomar och miljöskydd. Tänk om vi hade Maarit Feldt-Ranta i regeringen.

 

Socialdemokraterna är idag faktiskt en tolk för en omfattande majoritet av Finlands folk när det gäller åsikter om flyktingpolitik, integration av invandrare, jämlikhet och fred.

 

Språklig trygghet håller på att bli en överlevnadsfråga för finlandssvenskarna. I dag gäller det hur vården förblir trygg och skolan fungerande för oss alla, från Gamlakarleby i norr till Hangö i söder, från Åbo i väster till Lovisa i öster och däremellan våra svenska språköar.

 

Ralf Friberg

 

Analysen har även publicerats i Raseborgaren som är Ekenäs socialdemokraters tidning.

 

 

Diskussion