MENY

Kommentar: Starkast stöd och mest kris? Verkligen?

Kuva: Foto: Johan Kvarnström

Arbeiderpartiet är Norges största parti och samtidigt den krisande förloraren. Varför?

 

 

Svaret är givet, men mår bra av en kritisk reflexion:

Vänsterblocket förlorade måndagens stortingsval i Norge och Arbeiderpartiets resultat blev en röd pil nedåt, minus 3,4 procentenheter trots en period i opposition. Riktningens psykologi spelar alltid en viktig roll i politiken. Att bli störst med 27,4 procent av rösterna är automatiskt en förlust om du senast fick över 30 procent. Ologiskt och orättvist, men så formuleras den allmänna uppfattningen. Och i socialdemokratins fall förstärks den ofta oförtjänta förlorarstämpeln av en allmän landsöverskridande negativa trend. Men tänk om vi alltid fokuserade på resultatets förändring i stället för på själva resultatet. Tänk om en seger med 3-0 i en fotbollsmatch skulle ses som en förlust efter en tidigare vinst med 5-0. Ungefär sådan är situationen för Arbeiderpartiet. Flest röster, mest hån. Socialdemokraterna fick faktiskt över 790 000 röster.

 

Vänsterblocket nederlaget kan förstås inte förnekas. Samtidigt ska det inte heller överdrivas, vilket lätt sker i mediejakten på förlorare och syndabockar. Målet var att återta regeringsmakten och det misslyckades man med även om man – tack vare blockvännerna – knappade in på högerblocket vars samtliga partier gick en aning bakåt (inte tillräckligt för effekten av riktningens psykologi, det krävs större skillnader för partierna på vinnande blocksidan). Framför allt spärrgränsens matematik och blockpolitikens natur präglade valresultatet 2017, vilket är naturligt med det norska i systemet i politiskt jämna tider.

 

Ur ett finländskt konsensuspolitiskt perspektiv är det förstås främmande att det största partiet nu står utanför regeringen i Norge medan med fog kritiserade högerpopulistiska Fremskrittspartiet med cirka 15 procent av rösterna får fortsatt förtroende. Att ge dem regeringsansvar hade inte den effekt som många hoppats på, istället kan de invandringskritiska populisterna ha förskjutit gränsen för politisk anständighet och normaliserat en viss politisk vulgaritet över partigränserna.

Men nu är de alltså kvar vid makten, ty blockpolitiken har sina för- och nackdelar. Tydliga alternativ för väljarna är ett stort plus, regeringskoalitioner som inte återspeglar valresultatet på ett rejält sätt är ett lika stort demokratiskt minus. Listan på allting som är på gott och ont kan göras lång. För finländska ögon ser det också anmärkningsvärt ut att ett mittenparti som norska Senterpartiet väljer blocksida på ett oåterkalleligt sätt inför val. Kan du tänka dig Juha Sipiläs Centern deklarera att han absolut inte kan regera med ett högerparti?

 

En annan notering är den gröna vågens frånvaro i Norge. Miljøpartiet Dei Grøne klarade inte ens spärrgränsen på 4 procent och får endast ett mandat. Att andra partier också värnar om miljön förklarar inte skillnaden till De Grönas framfart i Finland. Norska högerblockets liberala Venstre med en tydlig grön profil kan ha lockat en del miljövänner. En starkare trolig förklaring är nog Norges motstridiga förhållande till oljan. Miljøpartiet Dei Grøne var antagligen för radikala, och övriga relativt snarlika. Miljöfrågor är snarare än konfliktfylld fråga inom blocken än mellan dem.

 

Så, varthän Norge och Arbeiderpartiet? Mycket talar för att Høyre kommer få det svettigt med en knappare majoritet medan Arbeiderpartiet med starkast stöd i landet nog bör ha is i hatten och tro på sitt politiska alternativ trots den mediala förlorarstämpeln. Därmed inte sagt att socialdemokratins utmaningar ska negligeras, historiskt lever socialdemokratin i en övergångsperiod som kräver hårt arbete. Det arbetet pågår konstant, i både med- och motvind.

ÄMNESORD

Begreppet ”hushåll” måste uppdateras till 2010-talet

Ursula Korpijärvi är ordförande för Åbo Socialdemokratiska Studerande (ÅSS).

Socialdemokratiska Studerande vid Åbo Akademi anser att en reform av det allmänna bostadsbidraget behövs och att begreppet ”hushåll” måste uppdateras till 2010-talet.

Lue lisää

Diskussion

Socialdemokratiska studerande: Regeringens bostadsreform drabbar unga hårt

SONK leds av Jesse Jääskeläinen.

SONK:s (Sosialidemokraattiset Opiskelijat) höll sin 50:e kongress i Tammerfors föregående veckoslut och kom med följande ställningstagande:

 

Det är mycket beklämmande att regeringen i sin budget för år 2018 valt att binda det allmänna bostadsbidraget till  levnadskostnadsindex i stället för hyresindexet. Skillnaden är att hyrorna vuxit med nästan en fjärdedel på sju år, medan till exempel konsumentpriserna överlag stigit med en betydligt lägre procent i jämförelse. Bostadsbidraget knyts alltså till ett index som vuxit långsammare än hyrorna, framför allt i städerna. Därtill väljer regeringen att införa delbostadsnormen, vilket innebär att endast 80 procent av de maximala boendeutgifterna tas i beaktande när man räknar ut bostadsbidraget för dem som hyr en del av en lägenhet eller en lägenhet på mindre än 20 kvadratmeter.

Samtliga åtgärder försämrar alltså de studerandes privatekonomi kraftigt på sikt och leder till ökade inkomstklyftor.  Enda sättet att på ett hållbart sätt lösa bostadsbristen och stävja hyreshöjningarna är att gynna bostadsbyggandet av framförallt nya ettor på studieorterna.

En ändamålsenlig och trevlig bostad är en förutsättning för ett bra liv, det kan vi säkert alla vara överens om. SONK:s 50:e kongress kräver att regeringen inte gör besparingar på studerandes bekostnad och att alla studerande har möjlighet till ett drägligt boende, oberoende av ens socioekonomiska bakgrund!

Diskussion

Jacob Söderman: Vi skall inte ge oss utan kamp!

Kuva: Foto: Johan Kvarnström

Attackerna mot svenskan är inga tillfälligheter. Det är fråga om en genuint illvillig politik mot landets svensktalande befolkning och en uttalad nonchalans om grundlagens stadganden om två nationalspråk, finska och svenska, skriver Jacob Söderman om regeringens språkpolitik i en kolumn som bygger på ett tal han höll i Helsingfors på Svenska dagen.

Lue lisää

Diskussion

Putin skyr begreppet revolution

Kuva: Foto: Johan Kvarnström

Oktoberrevolutionens hundraårsdag kommer inte att firas. Dagen är vanlig arbetsdag i Ryssland. Putin lutar sig mera mot Rysslands traditionella nationalistiska arv, skriver Gunnar Lassinantti.

Lue lisää

Diskussion