Tårarna rinner och applåderna ljuder. Känslan efter att man sett en teaterpjäs kan vara både glädjefylld och ge dig extra energi i den kanske annars grå vardagen. Som mamma är det naturligt att vilja dela denna glädje med min nu 4-åriga dotter. Lyckan är stor för både henne och mig då det kommer en ny produktion som passar hennes ålder. Men det finns risk för att detta glädjeämne kommer att bli mer sällsynt i framtiden.

Teater och dans är två kulturella aktiviteter jag tycker om att både ägna mig åt men även att utföra och framförallt på mitt eget modersmål. Utan dem vore livet rätt trist. Att detta eventuellt är något jag kommer tvingas ägna mindre tid åt i framtiden är ledsamt. Sparåtgärder är ingen ovanlighet, framförallt inte då det kommer till kultur och detta år är inget undantag. Nyligen kom Finansministeriet, med finansminister Riikka Purra (Sannf) i spetsen, med hårda sparkrav inför regeringens budgetuppgörelse. Till en början låg sparkravet på 50 miljoner euro, och kulturen ska enligt dessa planer stå för 60 procent av nedskärningarna trots att dess andel av Undervisnings- och kulturministeriets totala budget bara är sju procent. Av detta skulle finansieringen för professionella teatrar minskas med upp till 13 procent och fler nedskärningar är att vänta år 2026. Till all lycka gick inte Purras sparkrav igenom och sparkravet ligger i nuläget på 17,4 miljoner varav teatrar, museer och orkestrar får ta största smällen med sparkrav på 10,8 miljoner. Men trots dessa förändringar känns det som att hotet mot kulturens möjlighet att frodas är i fara.

Att dessa nedskärningar har en större negativ inverkan på den svenskspråkiga kulturscenen i Finland är inte heller någon överraskning. Den har fortsättningsvis samma kostnader som den finska, men färre anhängare. Var rättvisan i detta ligger, tror jag inte finansminister Purra ens ägnat en tanke.

Tyvärr är det inte enbart det svenskspråkiga kulturfältet som får lida. Även barnproduktioner påverkas av nedskärningarna. Framförallt barnteaterns framtid ser dyster ut, eftersom en produktion för barn har samma utgifter som en teaterpjäs för vuxna, men den drar inte in lika mycket intäkter. Kommer vi inom de närmaste åren behöva säga adjö till kvalitativa teaterproduktioner för barn? Framförallt de svenskspråkiga? Jag hoppas verkligen inte det, eftersom barn har lika stor rätt till högklassiga kulturupplevelser som vuxna. Det finns även en risk att priset för en kulturupplevelse kommer att förhöjas markant, vilket till slut kommer att leda till att kulturupplevelser blir en lyxvara som allt färre kommer att unna sig, eller ens har råd med. Detta kan till slut leda till en ond cirkel där kvaliteten på produktionerna blir sämre, priserna höjs och intresset för kulturella upplevelser övergår till det som kan ses på en skärm. Vem vet, kanske betyder alla dessa nedskärningar slutet för det kulturella Finland som vi i dag kan vara stolta över. Denna tanke gör mig ledsen, inte bara för min skull men för min dotters och kommande generationers skull. Det är de som kommer att lida mest i slutändan.

Min hälsning till Purra och resten av regeringen är: Om saxens glimrande blad lockar mer än glädjen i ett barns ögon, ja då är Finland på väg mot ett skamligt förfall.