Regeringen Rinne valde att prioritera satsningar på utbildning, välfärd och miljö. Skillnaden från den förra regeringens prioriteringar kunde knappt vara större, något inte minst den färska oppositionens reaktioner skvallrar om. 

Ekonomin och sysselsättningen blir en svår nöt att knäcka, men långt ifrån omöjlig. Regeringen har nämligen också i övrigt prioriterat rätt. 

***

Att politik handlar om prioriteringar bevisade SDP redan under den förra regeringsperiodens första år, genom att presentera skuggbudgetar med mindre belåning än regeringen Sipilä – utan att slå till mot samhällets svagaste. 

Det bevisar SDP återigen nu, då konjunkturen verkar vara på väg att svänga, genom att som statsministerparti ta sitt ansvar för att undvika andra länders och gångna tiders misstag. Genom att prioritera ett långsiktigt tänk framom kortsiktiga “resultat”, samtidigt som oppositionshögern ägnar sig åt det motsatta genom att stirra sig blinda på siffror och skrika sig hesa om statsskulden. 

Att en av dem som skriker högst är Petteri Orpo, finansminister i Sipiläs regering och ordförande för det parti som ligger bakom enskilt störst del av den finska statsskulden sedan slutet av 1980-talet, är bara skrattretande. Eller kanske snarare, som Johan Kvarnström uttryckte det, ett gott tecken. 

***

Politik handlar om prioriteringar och en borgerlig paradgren har alltid varit att skapa dem ur tomma intet. Att ställa grupper, fenomen och beslut mot varandra som om det ena skulle utesluta det andra. Småföretagare mot arbetstagare. Rättvisesatsningar mot ekonomisk tillväxt. Ökade utgifter mot en välmående ekonomi. 

Den besatthet av låga statsskulder som präglat Europa sedan 2008 har därmed passat dem som hand i handske och varit ett effektivt verktyg för borgerliga partier att driva igenom sin åtstramningspolitik i olika länder. Så även i Finland. 

Samtidigt varnar flera ekonomer för att denna fiskala självgodhet är en av orsakerna att Europa aldrig riktigt återhämtat sig från den förra recessionen och det som nu riskerar att orsaka den nästa – med Tyskland i centrum båda gångerna.  

Kontentan är att tyskarna åren efter finanskrisen istället för att stimulera ekonomin valde att vrida fast kranarna – inte bara mot de skulddrabbade länderna i södra Europa utan också på hemmaplan, i ett försök att tämja statsskulden. I och med detta gjorde Tyskland ett val, en prioritering, inte bara för sig själva utan för hela euroområdet. Att prioritera låg skuldsättning framom samhällelig och ekonomisk tillväxt. 

Idag är Tyskland på väg in i en recession och rapporter rullar ständigt in om hur den underfinansierade tyska infrastrukturen allt snabbare vittrar sönder. Den mytomspunna tyska effektiviteten är endast det senaste offret för den tyska åtstramningssjuka som spridit sig i hela Europa. 

Europeiska centralbanken (ECB) står på sina knän: räntan har redan länge, i motsats till vad ekonomer tidigare trodde var möjligt, legat på minus i ett försök att göra lån mer förmånliga och därigenom stimulera euroområdets ekonomi. Så sent som för en vecka sedan sänkte ECB räntan till rekordlåga minus 0,5 procent. 

Som den nobelprisvinnande nationalekonomen Paul Krugman uttryckte saken i New York Times för en månad sedan: Världen har ett Tyskland-problem. 

***

Politik handlar om prioriteringar. En låg statsskuld är eftersträvansvärt, men som bland annat fallet Tyskland visar inget självändamål. Framför allt inte i tider som dessa.

Det är nämligen nu vi måste prioritera. Det är nu vi måste välja väg. Åtstramnings- eller stimulanspolitik? Långsiktig tillväxt eller kortsiktig fluktuation? Låg statsskuld nu eller en välmående ekonomi på sikt? 

I det rådande ekonomiska läget, där inte bara Tysklands fiskala styvnackighet utan även USA:s nyfunna kärlek för handelskrig och konflikten i Saudiarabien hotar världsekonomin, är behovet av investeringar större än på länge. 

Investeringar i den inhemska efterfrågan och sysselsättningen. Satsningar på infrastrukturen, utbildningen. Det är prioriteringar för ett bättre Finland – idag och imorgon.

Lukas Lundin, t.f. chefredaktör