Regeringens stora reformer, förlängd läroplikt och en social- och hälsovårdsreform som görs på människornas och inte marknadens villkor, är viktiga reformer som gör det värt att kompromissa på andra punkter för att hålla skutan flytande. Pensionsslussen var en svår fråga med vägande skäl både för och emot och nu gäller det att se till att de kompenserande åtgärderna räcker till.

Att avskaffa pensionsslussen omedelbart i den här krissituationen i stället för successivt hade varit ytterst olyckligt och fatalt feltajmat. Att man gör det med fördröjning från 2023 framåt visar att man har tänkt på konsekvenserna med tanke på konjunkturerna.

Som FFC påpekade i gårdagens pressmeddelande, kvarstår problemet med åldersdiskriminering på arbetsmarknaden. Därför är det inte självklart att slopandet av pensionsslussen får önskad sysselsättningshöjande effekt bland de äldre. Någon effekt får den men hur stor beror bland annat på i hur hög grad effekten motverkas av diskrimineringen.

En del äldre arbetstagare kommer att få behålla sina jobb som resultat av beslutet att slopa pensionslussen, medan en del andra riskerar att drabbas hårdare ekonomiskt. Effekten kan inte ens experterna veta på förhand, eftersom det beror på konjunktursvängningarna och strukturella problem som diskriminering, vilka inte går fullständigt att uppskatta på förhand när åtgärden dessutom kommer i kraft om några år.

Omfattningen och tyngden av de kompenserande åtgärderna är av högsta vikt. Omställningsskyddspaketet är välkommet och det gäller för regeringen att vidta ytterligare åtgärder för att trygga de äldre arbetstagarnas position på arbetsmarknaden. Det finns andra sätt att göra det än pensionsslussen som i Finland har varit ett unikt system i det nordiska sammanhanget. Men man kan inte  bortse från att det gäller för regeringen att hålla frågan om de äldre arbetstagarnas situation kontinuerligt framme och vidta alla nödvändiga åtgärder för att trygga deras situation.