För det uppfattningen står Martin Klepke som är politisk redaktör vid tidningen Arbetet som tidigare hette LO-tidningen. Tidningen ägs av LO och vid sidan om Klepke är det bara chefredaktören som är utsedd av LO-ledningen.

Klepke har jobbat vid LO-tidningen, senare Arbetet sedan 1995. Han inledde sin bana inom Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund SSU.

– Men numera tillhör jag inget politiskt parti. Det valet gjorde jag när jag blev journalist.

Han ville vara ”fri och obunden” som han själv uttrycker det.

– Som ledarskribent är mitt uppdrag att främst tillvarata LO-medlemmarnas intressen. Därför är jag fri att kritisera alla utifrån LO-kollektivets perspektiv, framhåller Klepke.

Han menar dock att det inte bara är januariavtalet som försämrat relationerna mellan fack och parti i Sverige.

– Det hela går dock längre tillbaka i tiden. Enligt vår uppfattning har socialdemokraterna inte drivit dom frågorna som är viktiga för LO tillräckligt hårt, anser Klepke.

Januariavtalet 2019 är en överenskommelse som innehåller 73 punkter vilka alla ska genomföras under mandatperioden 2018 – 2022.

– Vissa är bra medan andra är extremt usla. Vi var rädda för att några punkter skulle bli katastrofala för det stora LO-kollektivet. Nu ser vi att dom verkligen är katastrofala, framhåller Klepke.

Det han tänker på är först och främst arbetsförmedlingen som ska privatiseras.

– Man håller nu på och genomföra denna privatisering vilket lett till totalt kaos. En annan punkt i januariavtalet som facket kritiserat gäller LAS, eller Lagen om anställningsskydd, som innebär en försämring av anställningsskyddet.

Stureplanscentern

Klepke ser Centerpartiet som huvudarkitekt bakom dessa försämringar.

– Det är Centerpartiet som vill avreglera allting och som lyckades påverka januariavtalet i sin egen riktning. Under den nuvarande partiordföranden Annie Lööf har partiet mer och mer orienterat sig mot Stureplanscentern som betyder nyliberalism. Det gamla miljö- och bondevänliga Centerpartiet finns inte mera, konstaterar Klepke.

Namnet kommer från en partiavdelning inom Centerpartiet med namnet Stureplanscentern som grundades 2006. Avdelningens möten hålls i området kring Stureplan i centrum av Stockholm och namnet har kommit att bli en symbol för de nyliberala strömningarna inom Centerpartiet.

Klepke är speciellt kritisk mot att januariavtalet ger arbetsgivarna rätt att förhandla om införandet av försämringar i anställningsskyddet. Något som också LO häftigt kritiserat.

– LO anser att man inte kan förhandla under hot. Men detta har samtidigt lett till en stor spricka inom LO. I december hoppade fem LO-förbund av de samordnade förhandlingarna som skötts av LO.

Klepke betraktar sprickan som ytterst allvarligt. Isynnerhet som de två största fackförbunden inom LO var av olika åsikt. Kommunal sade nej till fortsatta förhandlingar, medan IF Metall sagt ja.

För stora eftergifter

Den 12 till 15 juni 2020 håller LO sin kongress i Stockholm.

– Blir denna konflikt inte löst innan dess så kommer den upp på kongressen. Fast jag kan ändå inte tänka mig att den svenska fackföreningsrörelsen spricker.

Martin Klepke anser att socialdemokratin i Sverige är inne i en ännu värre sits än facket.

– Orsaken är att det socialdemokratiska partiet gjorde för stora eftergifter i januariavtalet. Det enda som kan rädda socialdemokraterna är satsningar på välfärd och jobb och att säga blankt nej till privatiseringar, understryker Klepke bestämt.

Enligt hans uppfattning var socialdemokraternas största missgrepp att man gått med på att behålla LOV som betyder Lagen om valfrihetssystem från år 2000.

– LOV som den borgerliga regeringen införde 2007, innebar att kommuner och landsting skulle tvingas privatisera driften av den skattefinansierade välfärden som vård, skola och omsorg.

Som exempel nämner han skolan. I Sverige är skolorna inte statliga utan kommunala.

– Om man öppnar en privat skola i Sverige så måste kommunen pumpa in pengar i denna skola med det enda syftet att de privata skolbolagen ska kunna ta ut höga vinster av folks skattepengar.

Detta är en form för extrem privatisering, anser Klepke. Han berättar att socialdemokraterna accepterade lagen men att kommunerna och landstingen själva skulle få bestämma vad de privatiserar.

– Då har man redan gått en bit på vägen mot en privatisering istället för att säga nej till
privatisering av skattefinansierad välfärd. Jag anser att socialdemokratin i och med detta dagtingat på en av sina mest grundläggande frågor om bra och jämlik välfärd till alla och att man därigenom grävt sin egen grav.

Klepke påminner om att det var den borgerliga Alliansen som införde LOV.

– Socialdemokraterna gick med på en ändring av LOV. Men det tycker jag var alldeles för lamt. Man borde i stället ha gått till val för att helt avskaffa LOV, säger Klepke.

Det förlorade välfärdssamhället

I alla opinionsundersökningar efter det senaste riksdagsvalet i Sverige har Sverigedemokraterna gått stadigt framåt och är nu näststörsta parti efter socialdemokraterna. Klepke ser detta som ett resultat av nyliberalismens segertåg över världen som utmanövrerat socialdemokratin i land efter land.

– Nyliberalismen upplöser välfärden och leder till extrema yttringar. Se bara på Trumps framgångar med slagordet ”America first”.

Klepke påminnner om att McDonalds arbetare i USA inte fått höjda reallöner sedan
1970-talet.

– Nu ser dom att dom aldrig kan komma vidare ur lönesvackan och röstar sedan på ett missnöjesparti till höger.

Sverigedemokraterna talar om ”den gamla goda tiden”. Mot den bakgrunden anser Klepke att socialdemokraterna gjort ett misstag när man godkänt nedmonteringen av välfärdssamhället.

– I slutet av 1990-talet ändrades pensionssystemet i Sverige.För två år sedan blev de första
pensionerade enligt det nya systemet och nu märker man att pensionerna sjunker i Välfärdssverige.

Klepke säger att detta hänsynslöst utnyttjas av Sverigedemokraterna som hävdar att invandrarna får massor av pengar medan de svenska pensionärerna har det svårt.

– Det värsta är att detta dessutom stämmer. Då Löfvens regering 2018 gav sin budget så höjdes garantipensionen som innebar att de lägsta pensionerna höjdes. Men den vanliga pensionären fick inte högre pension.

Som exempel nämner Klepke en undersköterska som jobbat 40 år, som varit mammaledig och som en tid arbetat på deltid.

– Hon får knappast mycket mera i pension är en garantipensionär vilket är en otrolig orättvisa. Då säger Sverigedemokraterna att invandrarna får nog garantipension även om de inte jobbar en dag i hela sitt liv, och du som pensionerad undersköterska får knappt ett öre mer än dem, trots att du slitit ett helt yrkesliv.

Mot den bakgrunden menar Klepke att man inte kan avfärda Sverigedemokraternas framgångar som ökad rasism.

– Många av deras väljare ser inte sig själva som rasister utan är i första hand besvikna över det förlorade välfärdssamhället. Därför måste socialdemokratin lyfta sig själv som ett välfärdsparti isynnerhet då det ekonomiskt går bra för Sverige.

– Sverige har också råd att vara generöst i fråga om asylsökande och invandrare. År 2015 klarade Sverige av att ta emot cirka 100 000 flyktingar. Kommer det till exempel in redan hundra personer till Sverige som får pengar som stöd så handlar de i affärer som i sin tur betyder pengar för företagarna. Hade vi bara behållit vår välfärd hade detta aldrig blivit ett problem.