Huvudnyheter

”Med djärva tankar” gav god debatt – ”en tydligare vänsterprofil skulle göra partiet gott”

Foto: Caroline Lång
Den 6 mars hölls en paneldebatt i Vasa om FSD:s historik. På bilden från vänster Viveca Dahl, Stefan Sjöberg, Alf-Erik Helsing, Jacob Storbjörk och Rebecca Åkers.
Foto: Caroline Lång
Den 6 mars hölls en paneldebatt i Vasa om FSD:s historik. På bilden från vänster Viveca Dahl, Stefan Sjöberg, Alf-Erik Helsing, Jacob Storbjörk och Rebecca Åkers.
Foto: Caroline Lång
Den 6 mars hölls en paneldebatt i Vasa om FSD:s historik. På bilden från vänster Viveca Dahl, Stefan Sjöberg, Alf-Erik Helsing, Jacob Storbjörk och Rebecca Åkers.

Med flera generationer i panelen gick diskussionen från gamla minnen till djärva nya tankar då FSD:s historik och rörelsens framtid diskuterades i Vasa.

 

I paneldebatten ledd av Viveca Dahl, ledarskribent och debattredaktör på Vasabladet, diskuterades FSD-historiken Med djärva tankar – Finlandssvensk socialdemokrati 1974 – 2014. Panelen bestod av historikens författare Alf-Erik Helsing, Stefan Sjöberg, tidigare verksamhetsledare för FSD, Jacob Storbjörk, aktiv inom studentpolitiken och förtroendevald i Jakobstad, Per Hellman, Vasapolitiker och mångårig aktiv inom FSD, och Rebecca Åkers, ordförande för FSUD.

 

Viveca Dahl inledde med att fråga Alf-Erik Helsing om varför han skrev historiken.

 

– Det började med att Jacob (red. anm. Storbjörk) intervjuade mig en sommar för ABL om min tid i rörelsen. Jag snackade om 1970-talet så som jag skulle med en jämnårig, som varit med om allt det där. Det var dumt av mig, jag borde ha förklarat bakgrunden tydligare, för hur ska en som är född på 1990-talet förstå sammanhangen då. Det är viktigt att ge bakgrundsförklaring så man kan förstå händelserna idag och därför har jag skrivit så som jag gjort, berättar Alf-Erik Helsing.

 

Historiken är uppbyggd kring olika teman och genom personintervjuer med dem som haft centrala roller i rörelsen under tiden 1974 till 2014.

 

– Jag tycker det är intressant att skriva om människoöden, varför man kommit med i rörelsen och hur man sett på sin roll. Det ger en tilläggsdimension till det som hände på det centrala planet.  Det går inte heller att enbart skriva kronologiskt utan man måste hitta teman som berättar en historia som bygger på varandra, säger Alf-Erik Helsing.

 

Helsing fick beröm och tack av publiken för att antagit sig uppgiften att skriva om den intressanta tidsperioden.

 

– Jag vill rikta ett stort tack till dig Affe för att du skrev boken och för sättet du skrev den på. Det är intressant då du går in på människoöden. Det beskriver bättre och djupare hur det gick som det gick, ibland mera höger och ibland mera vänster. Boken är ärlig och gömmer inte bort spänningar som uppstod efter vissa frågor, säger Rebecca Åkers.

 

Var det arvet eller miljön?

I boken inleds flera av personintervjuerna med frågan om det var arv eller miljö som ledde personen till arbetarrörelsen. För paneldeltagarna Per Hellman och Stefan Sjöberg, som anslöt sig på 1970-talet, var det miljön och ideologin som lockade.

 

– Jag rycktes med av bland annat fredsfrågorna och miljöfrågorna. Mina föräldrar var inte aktiva men jag fick fullt stöd hemifrån, säger Per Hellman.

 

Stefan Sjöberg växte upp i Munsalaideologin, senare också kallad för Munsalasocialismen i folkmun. Med en pappa som var predikant leddes man till att stödja de fattiga i samhället.

 

– Under tiden på social- och kommunalhögskolan debatterades det ofta. Vi socialdemokrater sågs som ”gråsossar” som alltid kunde kompromissa, men det är ju vi som är kvar i dag med samma värderingar, säger Sjöberg.

 

Författaren själv säger sig vara en produkt av klimatet som rådde på sena 1950-talet och tidiga 1960-talet.

 

– Man blev nästan förlamad av undergångsstämningen, det var kapprustning, kärnvapenprov och kalla kriget. Jag trodde inte jag skulle bli gammal. Det som var avgörande för min aktivering var tv:ns ankomst. Tv:n öppnade upp omvärlden och speciellt Vietnamkriget kom närmare än något annat krig. Inget censurerades och man såg den råa verkligheten. Det blev en etisk plikt att engagera sig. Man måste göra det lilla man kan. Ensam kan man lite men tillsammans kan man mer, säger Alf-Erik Helsing.

 

För Jacob Storbjörk och Rebecca Åkers som gick med i SDP kring 2010–2011 var det ideologiska frågor som lockade.

 

– Jag växte upp i Jakobstad, där det fanns en stark socialdemokratisk närvaro. Socialdemokratins syn på samhället och ekonomi stämde överens med min egen och därför valde jag dem då jag ville gå med och påverka. Senare har övertygelsen förstärkts då jag träffat europeiska socialdemokrater som brinner för samma värderingar.

 

För Rebecca Åkers kom vändpunkten efter en riksdagsvalsdebatt som hölls i hennes skola. Efter att ha tittat igenom alla partiers broschyrer stod valet klart att det var SDP som stämde överens med hennes värderingar.

– En tid innan hade mina föräldrar skilt sig. Tillsammans med min pappa och småsyskon bodde vi i en enrummare som kommunen försett oss med. Då man vet hur det är att leva på bidrag förstår man varför det är viktigt och att det ska lyftas upp i diskussioner, säger Åkers.

 

Viveca Dahl frågade om Alf-Erik Helsing stötte på politiska överraskningar under arbetet med historiken.

 

– Jag var med under samma tid så det är svårt att överraskas. Men efteråt vill jag påstå att Finlands Svenska Arbetarförbund hade större påverkan än vad man kunde förutspå enligt dess storlek, säger Helsing.

 

Finlands Svenska Arbetarförbund fungerade bland annat som partiets länk till Norden och fick föra partiets talan i svenska frågor i Finland.

 

Socialdemokratin i dag

– Socialdemokratin målas ofta upp som ett parti i kris, är det så, frågade Viveca Dahl av deltagarna i panelen.

 

Stefan Sjöberg kontrade med att det finns mycket att jobba för fortfarande.

 

– I arbetslivet finns det inte längre någon arbetstid. Den nya generationen måste vara uppkopplade hela tiden, det sätter stor press på arbetaren. Det är ju inte en åttatimmars arbetsdag, så det är en utmaning att ta tag i. Internationellt måste vi hjälpa och ta hand om dem som flyr sina hemländer.

 

Jacob Storbjörk och Rebecca Åkers anser att det finns ett behov av de grundläggande socialdemokratiska värderingarna och att den nya löntagaren har anledning att rösta socialdemokratiskt.

 

– Jag tror en tydligare vänsterprofil skulle göra partiet gott. Vi borde också använda andra begrepp och ord. Folk är inte alltid bekväma med ord som arbetarrörelse och kamrat för det kan associeras med Sovjetunionen. Vi är en inkluderande rörelse och borde använda inkluderande ord som folk förstår, säger Storbjörk.

 

Rebecca Åkers tycker också att vi godtar mera nu än under tidsepoken som skildras i historiken och det måste ändras.

– Vi går med på mycket. Vi godkänner de internationella marknadskrafterna, för det anses konservativt och bakåtsträvande att kritisera. Vi går med på att inte ha fast arbete för det verkar oundvikligt, men man måste våga ifrågasätta, säger Åkers.

 

Alf-Erik Helsing hoppas också att socialdemokratin skulle jobba mer tillsammans över gränserna eftersom vi lever i en globaliserad värld.

 

– Och vi vinner inte val genom att ge efter för de populistiska strömmarna och en avhumaniserad politik, säger Alf-Erik Helsing.

 

 

Delningar

Dela denna artikel

Viikon 38 Demokraatti
ANI SUORASUU - Ann Selinille ei ryppyillä
VARAA PAREMPAAN - Eveliina Heinäluoma haluaa herättää puolueet Helsingissä
KUIN ERI PLANEELTA - SDP:n ja hallituksen sote-linjat eivät kohtaa
Följ oss:
Mer om ämnet:

Kommentarer

Mest lästa