Mikael Gerkman är 53 år och han jobbar som organisationschef för Försäkringsmannaförbundet FMF som tillhör tjänstemannacentralorganisationen STTK.

– Inom förbundet har jag arbetat sedan 2002. Jag började som vikarie och där blev jag. Innan dess hade jag jobbat inom försäkringsbranschen, berättar Gerkman.

Han är ursprungligen hemma från Esbo,där släktnamnet Gerkman är bekant från gamla tider.

– Min fars kusin var Lars Gerkman som var en aktiv socialdemokrat från dåvarande Esbo svenska arbetarförening och som i tjugo år satt i Esbo stadsfullmäktige.

Till det socialdemokratiska partiet anslöt sig Mikael Gerkman 1986 genom den finskspråkiga socialdemokratiska studentföreningen OSY i Helsingfors.

– I min partibok har jag Tuula Haatainens namnteckning. Hon var då ordförande för OSY.

När Mikael Gerkman flyttat till Kyrkslätt blev han aktiv inom kommunalpolitiken igen. I två perioder representerade han de svenska socialdemokraterna i Kyrkslätts kommunfullmäktige. Vid det senaste kommunalvalet blev han tredje ersättare inom den socialdemokratiska gruppen.

I början av 1990-talet var Gerkman första gången ombud vid Finlands svenska socialdemokraters kongress.

– Det var jobbet inom fackföreningsrörelsen som sedan skulle ta nästan all min tid, konstaterar han.

Nu var han igen kongressombud, men han tycker att det bara var bra att vara borta en tid.

– När man har varit lite utanför ser man på annat sätt på saker och ting fast man ändå känner till dem.

Kritisk till hur media behandlar facket

Gerkman är inte nöjd med det sätt på vilket de finländska medierna behandlar fackföreningsrörelsen.

– Det är de stora FFC-förbunden som syns mest i tidningspressen. Dessutom görs det en massa positivt i samarbete mellan fackföreningsrörelsen och arbetsgivarorganisationerna som sällan kommer fram i medierna. Däremot skrivs det nog om allt möjligt negativt inom facket. Många tror till exempel att facket motsätter sig lokala avtal. Ändå har bland annat Försäkringsmannaförbundet länge haft möjlighet att ingå lokala avtal.

– Det är också en förklaring till varför den socialdemokratiske partiordföranden Antti Rinne med sin fackliga bakgrund fått dålig publicitet i medierna, anser Gerkman.

Själv tycker han att Rinne gör ett bra jobb.

– Jag känner Rinne genom fackföreningsrörelsen. Han prioriterar de rätta sakerna, han låter demokratin fungera och han vill höra andras åsikter.

Gerkman är bekymrad över att ett så litet antal medlemmar regelbundet deltar i fackets verksamhet.

– Högst tio procent av medlemmarna deltar i verksamheten. Ibland är det bara omkring fem procent.

Gerkman menar att man både inom facket och den socialdemokratiska rörelsen borde satsa på nya och annorlunda verksamhetsformer, så att medlemmarna mera skulle känna att de kan få valuta för sina pengar.

– I de fall man verkligen gjort detta har det kommit med sådana medlemmar som aldrig annars dyker upp.

Gerkmans intryck är att Finlands svenska socialdemokrater varit väl framme inom Finlands socialdemokratiska parti (SDP).

– I mycket beror detta på Maarit Feldt-Rantas insatser. Det var strongt gjort av henne att komma så pass nära Tuula Haatainen i kampen om vem som skulle bli partiets presidentkandidat.

Gerkman tycker att Tuula Haatainen gjorde ett gott intryck under FSD-kongressen i Vasa.

– Haatainen verkade sansad och bra, hon tog upp viktiga saker och man förstod väl vad hon menade. När det blev klart att hon blir presidentkandidat anslöt jag mig genast till hennes stödgrupp.

Gerkman är nöjd med FSD-kongressen i Vasa.

– Där fanns en bra sammanhållning och både olika kön, olika regioner och olika åldersgrupper från unga till pensionärer var väl representerade bland ombuden.

Mikael Gerkman framhåller att FSD borde satsa på projekt.

– Dit hör till exempel frågor som naturskydd, etiskt hållbar verksamhet och kampen mot att barn utnyttjas som arbetskraft i u-länderna, säger Gerkman som på kongressen blev vald till FSD:s styrelse.