En aspekt av brexitomröstningen som har drunknat i diskussionerna om handel och ekonomi är om och i sådana fall hur EU-utträdet kommer att påverka miljön och miljöfrågor i Storbritannien. En gång i tiden, under 1970-talet närmare bestämt, drogs Storbritannien med öknamnet “the dirty man of Europe”. Enligt en rad miljöorganisationer finns det anledning att oroa sig för att namnet kan komma att bli aktuellt igen.

Medlemskapet i EU har haft en banbrytande effekt för Storbritanniens miljöpolitik, mer än i andra medlemsländer. Anledningarna till detta är många men består bland annat i ett skifte i politisk stil och mål. Det har skett en så kallad Europeanisation av Storbritanniens miljöpolitik som i stora drag har drivits på av EU:s miljöpionjärer – Nederländerna, Finland, Sverige och Tyskland. På så vis har miljöförbättringarna tvingats fram i en snabbare takt än vad som troligtvis hade varit fallet om landet inte hade varit med i EU. Som exempel kan nämnas landets stränder. Så sent som 1991 var det förbjudet att bada vid en fjärdedel av de brittiska stränderna då de var alldeles för smutsiga. Efter att EU hotade med böter initierades en rejäl rengöringskampanj och betydligt fler av landets stränder blev med tiden badvänliga.

Höga halter kväveoxid

I över 40 år har EU fungerat som övervakningsorgan och pådrivare med befogenheter att utdela böter om ett medlemsland inte följer EU:s miljölagstiftning. Brittiska miljöorganisationer ängslas över vad som kan hända då dessa institutioner inte längre har rätt att kontrollera vad som försiggår i landet. I många brittiska städer är halterna av framförallt kväveoxid mycket höga. Det faktum att man inte har lyckats sänka halterna till godkända nivåer har gjort att landet ett flertal gånger har varnats av EU.

– Den enda anledningen till att det sker åtgärder för att minska luftföroreningarna är på grund av hotet om böter från EU. Jag har hört många säga att ”men visst skulle vi ha infört de här åtgärderna ändå?” Sanningen är att nej, det skulle vi inte, säger Sam Lowe som är ansvarig för brexitfrågor vid den brittiska avdelningen av Friends of the Earth.

Vidare råder osäkerhet kring det framtida skyddet för åtskilliga fåglar och andra vilda djur och växter. De av EU instiftade habitat- och fågeldirektiven kommer inte längre att gälla efter det att landet har lämnat EU. Dessa direktiv är betydligt starkare än den brittiska lagstiftningen som föregick dem. Brittiska miljöorganisationer är bekymrade för vad som kan hända med lagstiftningen om den, efter ett EU-utträde, skulle uppfattas som en bromskloss för exempelvis utveckling av bostäder i särskilt skyddade områden eller annan typ av ekonomisk tillväxt. Någon månad innan brexitomröstningen ägde rum sa jordbruksministern George Eustice att ett EU-utträde skulle innebära att Storbritannien slapp de ”själakrossande” habitat- och fågeldirektiven. Eustice menade att landet på egen hand skulle kunna utveckla ett flexiblare miljöskydd.

– Det är uppenbart att det inte finns någon i det här landet som röstade för brexit för att försämra miljön. Regeringen har helt enkelt inget mandat att tumma på miljölagstiftningen, suckar Sam Lowe på Friends of the Earth.

Theresa Mays konservativa regering har lovat att lejonparten av den existerande lagstiftningen helt enkelt ska kopieras från nuvarande lagböcker och efter ett EU-utträde klistras in i de framtida lagböckerna. Den brittiska miljörörelsen menar att det återstår att se om regeringen lever upp det här löftet.

– Självklart är EU inte på något vis perfekt. Men de stora miljöutmaningarna respekterar ju som bekant inte nationsgränser och därför är den enda möjlighet vi har att förbättra miljön att samarbeta, sammanfattar Sam Lowe det hela.