Den omfattande strejken, där både Industrifacket, fackförbundet Pro och fackförbundet för de högre tjänstemännen YTN deltar, pågår fram till onsdagen (11.12). Bakgrunden är höstens tröga kollektivavtalsförhandlingar, där bland annat de så kallade Kiky-timmarna i konkurrenskraftsavtalet har varit en stötesten.

Just nu handlar konflikten främst om löneökningsprocenten, en fråga där parterna sägs stå mycket långt ifrån varandra. Industrifacket beklagar att man tvingas ta till dessa åtgärder.

– Strejk är ett sista alternativ som man inte tar till lättvindigt. Förhandlingarna som i det senaste skedet fördes under ledning av riksförlikningsmannen Vuokko Piekkala avslutades då man inte nådde ett resultat.  Piekkala lade fram ett medlingsbud för teknologiindustrin. Löneförhöjningarna landade på en nivå som ligger långt ifrån Industrifackets mål inför förhandlingarna, skriver man i ett pressmeddelande.

Industrifackets strejk, som även stöds av Byggnadsförbundet på arbetsplatser där båda förbund är representerade,  berör tio branscher. Totalt uppskattas närmare 100 000 arbetstagare beröras av strejkerna.

Förhandlingsparterna har ännu inte kommit överens om när förhandlingarna eller förlikningen ska fortsätta.

Pragmatism och vilja

På fackförbundens centralorganisation FFC är man bekymrade över utvecklingen. Förutom att arbetsgivarna enligt FFC är kompromisslösa i sin samordning, verkar de också sakna förhandlingsvilja vid många avtalsbord. FFC:s styrelse skriver i ett pressmeddelande att detta leder till en bekymmersam situation.

– Nu behövs inte ideologiska läror utan pragmatism och en vilja att hitta lösningar.

Dessutom gör arbetsgivarnas kompromisslösa förhandlingssamordning enligt FFC det finländska avtals- och förhandlingssystemet stelare än vad de centrala uppgörelserna någonsin har gjort.

– Arbetsgivarna för inte genuina förbundsvisa avtalsförhandlingar, utan avtalsförhandlingarna inom teknologiindustrin, som har kört fast, hindrar också de andra förhandlingsborden från att röra på sig, säger ordförande Jarkko Eloranta.

FFC påpekar att arbetsgivarsidan har krävt att politik inte ska blandas in i avtalsrörelsen på arbetsmarknaden. Trots det har man under de pågående förhandlingarna själva drivit politiska krav – till exempel då man har strävat efter att begränsa strejkrätten och avskaffa systemet där arbetsgivarna bär upp fackföreningsavgiften.

– Det finländska avtalssamhället riskerar att bli överkört av de ideologiska målsättningarna, befarar FFC.