Ina Suominen jobbar själv för Svenska nu som programkoordinator och har därmed haft en möjlighet att följa med nätverkets arbete på nära håll.

– Jag tycker att Svenska nus största styrka är nätverkets snabba omställning till förändringar i samhället. När till exempel svenskundervisningen tidigarelades i finskspråkiga skolor, så agerade man snabbt genom att skapa läromedel och samarrangera fortbildningar. När coronapandemin bröt ut erbjöd Svenska nu skolorna digitala skolbesök och läromaterial som också kunde användas för självstudier, berättar Ina Suominen.

Innan nätverket grundades 2007 gjordes ett noggrant sonderingsarbete. Redan flera år tidigare hade många aktörer oroat sig över ett försämrat språkklimat vilket man befarade skulle påverka det svenska språkets ställning i Finland.

Resultatet av oron blev ett projekt kallat Fram med svenskan! som svensklärarna i Finland grundade i samarbete med Kulturfonden för Sverige och Finland och Svenska kulturfonden. När projektet tog slut våren 2005 föddes tanken på en fortsättning och resultatet av den processen blev grundandet av nätverket Svenska nu år 2007.

– Man gjorde verkligen ett ordentligt planeringsarbete innan man grundade nätverket vilket ledde till att man genast från start kunde skapa en organisation som de finskspråkiga skolorna kunde dra nytta av. Visst har man genom åren utvecklat och justerat verksamheten, men grundprinciperna kvarstår fortfarande. Påverkansarbetet utgör delvis ett undantag, den satsningen inleddes senare, berättar Ina Suominen.

Ett av de mera lyckade exemplen på Svenska nus påverkansarbete noterades under hösten när regeringen införde en timme till svenskundervisning i veckan i årskurserna sex till nio.

– Det här är något som Svenska nu arbetat för en längre tid, så det var en betydande arbetsseger för oss, konstaterar nätverkets projektchef Mikael Hiltunen.

För Ina Suominen har arbetet med Svenska nus historik varit såväl utmanande som belönande. Utmanande genom att det kunde finnas flera versioner av samma dokument vilket gjorde det svårt att ibland avgöra vilket som var det slutliga.

– Det var ändå belönande att bekanta sig med Hanaholmens och Svenska nus arbete. Litet tufft var det ibland att både skriva bok och jobba samtidigt, men nu när arbetet är gjort känns det fint, konstaterar hon.