MENY
Turva – Hymy
Tyomies

Debatt: Ny bibliotekslag i brytningstider

Kuva: Lehtikuva
Jacob Storbjörk

Debattör Jacob Storbjörk

Regeringens landskapsreform ställer till det igen. Jag fick nyligen höra talas om hur denna reform kan påverka verksamheten vid de allmänna kommunala biblioteken i Finland, och har nu med viss möda läst igenom utkastet till revidering av bibliotekslagen.

Det som borde vara en självklarhet är nu på god väg att bli en demokratifråga: Kommer de användare som behöver det, att ha tillgång till böcker på svenska och biblioteksservice på svenska på bibliotek i Finland? Kommer det att finnas instanser som tar ansvar för detta i fortsättningen?  Vilka är de i så fall, och var kommer de att vara placerade?

Den nuvarande bibliotekslagen från 1998 har varit bra men tiden har satt sina spår. Undervisnings- och kulturministeriet har därför gått in för att göra en revidering av bibliotekslagen i Finland. Även våra nordiska grannländer har rätt nyligen sett igenom sin bibliotekslagstiftning.

I ett pressmeddelande från 23.2.2015 läser vi att kultur- och bostadsminister Pia Viitanen (SDP) har tillsatt en arbetsgrupp för att bereda en revidering av bibliotekslagen.

I utnämningsbrevet sägs att arbetsgruppens verksamhetsperiod är 23.2.2015–29.2.2016. Som ordförande fungerar kulturrådet Hannu Sulin vid undervisnings- och kulturministeriet.

Ny regering, nytt regeringsprogram och ny minister:

Sen kom riksdagsvalet och Finland fick en ny borgerlig regering med ett nytt regeringsprogram och en ny undervisnings- och kulturminister Sanni Grahn-Laasonen (Saml). I intervjuer i pressen håller hon fram att biblioteken är viktiga, vackert så.

På biblioteken är man oroliga. Suomen kirjastoseura reagerar och försöker påverka. En skrivelse inlämnas, ”Kannanotto kirjastolaista” 2.6.2015. Även Finlands svenska biblioteksförening aktiverar sig.

Kommunförbundets Ditte Winqvist, sakkunnig i kulturtjänster och grundläggande konstundervisning ser inte så stora faror och menar att regeringsprogrammet är kulturvänligt (Hufvudstadsbladet  5.7.2015). Kommunförbundets Johanna Selkee, sakkunnig i biblioteksärenden är inne på samma linje.

Arbetgruppen inlämnar ett förslag 17.5.2016.  Förslaget läggs ut på nätet på ministeriets sidor www.minedu.fi

Remissrunda lär vara på kommande inom kort. Förslaget till revidering av bibliotekslagen ska skickas ut till ett antal viktiga remissinstanser för att få in utlåtanden. Vilka de är framgår av punkt 5.2 i förslaget.

En ny bibliotekslag

Lagändringarna avses träda ikraft den 1 januari 2017. Landet har då fått en ny bibliotekslag. Och vad får invånarna?

Mycket känns igen från den tidigare lagen, men vi hittar en hel del nytt också:

Bibliotekens basuppgifter förblir avgiftsfria. Det är viktigt!

Nytt är att man avgiftsfritt ska kunna reservera biblioteksmaterial. Det föreslås höra till basuppgifterna. ”Användningen, utlåningen och reserveringen av de allmänna bibliotekens egna material samt handledningen och rådgivningen är avgiftsfria.”

Nytt i lagförslaget är klarare regelverk för biblioteksanvändningen där användarna inte bara har rättigheter utan även skyldigheter.

Regionala centralbibliotek är en nyhet

Det finns skrivningar om att biblioteksservice fortsättningsvis ska ges på lika villkor på finska och svenska. De allmänna biblioteken i Finland är kommunala bibliotek, så det är ganska långt en kommunal fråga, men samtidigt en riksangelägenhet, för kommunerna får statsandel för bibliotekens driftskostnader. Finland är ett tvåspråkigt land, ett land med finska och svenska som nationalspråk.

Men det finns samtidigt väldigt litet sagt om hur de svenska frågorna ska skötas på landsnivå, hur den statliga styrning ska se ut, hur regionförvaltningsverket ska fungera och framför allt hur de regionala centralbiblioteken som ska ta över de nuvarande 18 landskapsbibliotekens uppgifter ska utformas, och hur många de sist och slutligen ska vara, och var de ska vara placerade. Denna fråga hör samman med omorganiseringen av den offentliga regionförvaltningen, säger man.

Detta lagförslag listar inte vilka de nya regionala centralbiblioteken blir, eller var de kommer att finnas placerade i Finland, eller hur områdena kommer att se ut.  Om detta görs senare skilda förordningar. Genom förordning av statsrådet bestäms om antalet och om verksamhetsområdena. Bestämmelser om de allmänna bibliotek som är centralbibliotek utfärdas genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet.

Det är dessa bibliotek som antas gå i spetsen för utveckling och införande av nya innovationer vad gäller serviceproduktionen. De har alltså en viktig roll och kommer sannolikt att tilldelas extra resurser för detta.

Det blir därför extra viktigt att biblioteken i de tvåspråkiga områdena får arbeta under egna regionala centralbibliotek. Där den lokala språkliga kompetensen finns närmast, där finns troligen också de bästa förutsättningarna. Biblioteksservice på svenska i Finland kommer inte av sig själv, det ska jobbas fram.

Ändrade kompetenskrav för personalen

Vad gäller kompetenskraven föreslås en ganska så radikal nedbantning. Det kommer att falla mycket på den enskilda kommunen att ställa krav på biblioteksfacklig utbildning eller låta bli. Detta är i enlighet med regeringsprogrammet, att man vill minska på detaljstyrningen och göra det lättare för kommunerna att besätta med de personer som man inom kommunen anser det behövs just för tillfället.

Man kan ändå fråga sig om sänkta kompetenskrav, kortare utbildningar och en utblandning och uttunning av yrkeskåren är det bästa sättet att garantera att bibliotekens samhällsutvecklande arbete förs vidare.

Tillgång till kunskap och bildning har genom tiderna varit en mycket viktig fråga för arbetarrörelsen. Det är fortfarande en viktig fråga. Alla ska ha denna rätt.

I detaljmotiveringarna till lagen sägs många fina saker om rätt till språk och kultur. Vi påminns om hur viktigt det är att arbeta för kulturell mångfald och språklig mångfald. På alla sätt och vis.

År 2017 firar Finland sina 100 år. Jag tar tillfället i akt och passar på att gratulera biblioteksbranschen till en bra tajming med den nya lagen.

Den nya bibliotekslagen ger gott hopp för Finlands framtid. Lagens små skönhetsfel finns det ännu tid för att åtgärda. Men det brådskar! Vi måste börja snacka bibliotek!

Text och bild: Jacob Storbjörk

Källor:

Undervisnings- och kulturministeriets hemsidor:  www.minedu.fi

Finlands svenska biblioteksförenings tidning Bibban  nr  3 2015

Kenneth Myntti i Vasabladet och Österbottens Tidning,  1.6.2016

PS:  Strax innan denna artikel skulle publiceras, kom det upp ett nytt utkast på ministeriets webbsida. Utkastet daterat 19.8.2016. Vi läser:

Utkastet till regeringsproposition har utarbetats vid undervisnings- och kulturministeriet utgående från arbetsgruppens förslag. Utkastet har sänts på remiss den 19 augusti 2016. Remisstiden slutar den 23 september 2016. Den svenska versionen av propositionsutkastet publiceras på webbplatsen så snart som möjligt.”

I den finska versionen kan vi snabbt konstatera att en viktig ändring har gjorts i § 10. Istället för ”Alueellinen keskuskirjasto”, som hette Regionala centralbibliotek på svenska , talar man nu istället om ”Kehittämiskirjasto”. Svensk översättning saknas tillsvidare.

Man får läsa den nya finska versionen i väntan på den nya svenska. Nu är det hög till att börja snacka bibliotek!

ÄMNESORD

”Att presidentens politiska bakgrund inte skulle spela någon roll motbevisas”

Kuva: Meeri Koutaniemi
Tuula Haatainen ser ojämlikhet som den största säkerhetsrisken och betonar jämlikhet, hållbar utveckling och jämställdhet i sin kampanj.

Finlands svenska socialdemokraters ordförande Viktor Kock ser den så kallade aktiveringsmodellen som ett exempel på skillnader i presidentkandidaternas värdegrund. Nu gäller det att rösta på Tuula Haatainen, inget är ännu avgjort, enligt Kock.

Lue lisää

Diskussion

FFC: Demonstration mot aktiveringsmodellen – ”innehåller många problem”

Kuva: Jari Soini

FFC sammankallar beslutsfattarna inom förbunden och ordnar en politisk demonstration den 2 februari mot regeringens aktiveringsmodell.

 

Finlands största löntagarorganisation sammankallar förbundens beslutande organ till ett gemensamt möte den 23 januari.

Medborgarna upplever att aktiveringsmodellen är orättvis och det medborgarinitiativ som motsätter sig modellen har snabbt samlat nästan 130 000 underskrifter.

FFC förundrar sig över regeringens ohörsamhet.

– Medborgarinitiativet förtjänar en noggrann behandling i riksdagen. Vid mötet med förbundens beslutande organ går vi igenom vad vi kan föra för att få initiativet att framskrida snabbare, säger FFC:s ordförande Jarkko Eloranta.

Han påminner om att regeringen redan har skurit ner arbetslöshetsskyddet med 200 miljoner euro, när längden på arbetslöshetsskyddet förkortades med 100 dagar och självrisktiden förlängdes från fem till sju dagar. Dessutom har pendlingsregionerna förstorats och yrkesskyddet för arbetslösa har försvagats.

– Statsministerns påstående om att aktiveringsmodellen skulle förbättra arbetslöshetsskyddet stämmer inte. Aktiveringsmodellen förkortar självrisktiden med två dagar, men det handlar om att man tar tillbaka en nedskärning som tidigare har gjorts. Regeringens agerande är planlöst och går än hit, än dit.

– Att man intervjuar de arbetslösa med tre månaders mellanrum är en förbättring jämfört med tidigare, men också i den reformen haltar förverkligandet och långt ifrån alla arbetslösa har fått ta del av intervjuerna, påpekar Eloranta.

 

Många problem

Regeringen bereder som bäst en andra aktiveringsmodell som ytterligare skärper karenserna för dem som är arbetslösa. FFC föreslår att regeringen ska avbryta beredningen av den andra modellen och riva upp aktiveringsmodellen som trädde i kraft vid årsskiftet.

– Aktiveringsmodellen innehåller många problem. Hur kan man till exempel garantera att de arbetslösa snabbt får intyg av arbetsgivarna för kortjobb de utför, så att utbetalningen av dagpenning inte försenas.

Eloranta betonar att man i stället för att utöka byråkratin i arbetslöshetsskyddet måste gallra bland karenserna och förenkla systemet. Dessutom måste regeringen se till att det finns tillräckliga resurser för servicen för arbetslösa och göra det lättare för folk att flytta efter arbete.

FFC presenterar sin egen modell för aktiv jobbsökning vid mötet med förbundens beslutsfattare den 23 januari.

 

Diskussion

Min färd i rörelsen del 2: Experten

Kuva: Kari Hulkko
I denna artikelserie minns Jacob Söderman tillbaka på sitt liv och sin politiska bana.

”Mina krigstida somrar i Björköby hade gett mig en övertygelse att hjälpa skärgårdens, landsbygdens människor.”

Lue lisää

Historisk gärning för att hedra de som dog i fångläger eller dödades

Kuva: Foto: Johan Kvarnström
Maarit Feldt-Ranta är ordförande för Skötselföreningen för röda fångars minnesmärke i Ekenäs.

– Vi måste beskriva vad som skedde 1918 realistiskt men också blicka framåt, säger Maarit Feldt-Ranta som leder Skötselföreningen för röda fångars minnesmärke i Ekenäs.

Lue lisää

Professor i socialpolitik: Det centrala i vårdreformen är inte längre att minska ojämlikhet

Kuva: Roope Permanto

– Generellt så lever valfrihetslagen inte upp till de ambitioner som reformen ursprungligen hade om att minska ojämlikheten, förenkla systemen och integrera social- och hälsovården. De här aspekterna ges ingen central plats i utkastet, säger Helena Blomberg-Kroll, professor i socialpolitik vid Svenska social- och kommunalhögskolan.

 

Hon kommenterar vårdreformen i samband med att Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet ger sitt utlåtande om utkastet till valfrihetslagen.

I utlåtandet sägs att de språkliga konsekvenserna av social- och hälsovårdsreformen har inte utvärderas tillräckligt grundligt. Därtill sägs att reformens ursprungliga primära målsättning – att minska befolkningens hälso- och välfärdsskillnader – inte förverkligas.

I lagförslaget sägs att landskapen i mån av möjlighet ska se till att det finns svenskspråkig service som faller under kundsedels- eller det personliga budgetsystemet. Formuleringen är enligt utlåtandet otillräcklig och vag, samt innebär en risk för att den svenskspråkiga befolkningens möjligheter och rätt till service på sitt modersmål ytterligare försämras.

“Det finns en överhängande risk att de nya serviceproducenterna i stor utsträckning inte kommer att erbjuda service på svenska. De språkliga konsekvenserna har överlag inte utvärderats tillräckligt grundligt.” sägs i Helsingfors universitets pressmeddelande.

Där finns vidare en oro över att “nuvarande välfungerande strukturer så som specialiserade samkommuner för den svenskspråkiga befolkningen monteras ned” samtidigt som “det är oklart hur integreringen av servicen till fungerande svenskspråkiga servicehelheter kommer att garanteras i framtiden.”

 

Ur­sprung­li­ga mål­sätt­ning­ar­na upp­nås inte

Lagförslaget har fokus på att öka valfriheten, inte på att minska ojämlikheten bland befolkningen. Det finns lite bevis på att ökad valfrihet minskar ojämlikheten, enligt utlåtandet som befarar att det redan nu splittrade social- och hälsovårdsfältet kommer att bli ännu mer splittrat och svåröverskådligt:

“Lagutkastet utgår från en förenklad syn på vad valfrihet på en komplex och svåröverskådlig vårdmarknad betyder för den enskilda individen. För mer utsatta befolkningsgrupper vars livssituationer är komplexa och lösningar kräver koordinerade, enhetliga och långsiktiga lösningar, är lagförslaget speciellt problematiskt. Om klienterna har svårt att gestalta modellen är det inte möjligt att göra välinformerade val.”

Servicehandledning har förts fram som en lösning på valfrihetsmodellens komplexitet, men Svenska social- och kommunalhögskolan påpekar att detta är krävande och att det vore vettigare att förenkla servicesystemet.

Lagförslaget kritiseras också för att inte beakta de utmaningar som kommersiell marknadsföring medför, utmaningar som riskerar att förvrida klienternas bild av till exempel olika personliga servicebehov, serviceproducenter och kvalitetsaspekter.

Kundsedlar borde enligt utlåtandet introduceras stegvis och ha tillräckligt värde för att faktiskt leda till ökat självbestämmande: “Om klienten är tvungen att betala mellanskillnaden mellan kundsedeln och den service som klienten önskar, försätts klienterna i en ojämlik position.”

 

För snäv syn på so­ci­al­ser­vice

Socialserviceutbudet vid social- och hälsovårdscentralerna är enligt utlåtandet för begränsat för att möjliggöra en integration av tjänsterna. Där sägs att de mest utsatta medborgarna inte drar nytta av valfrihetsmodellen och att det är oklart hur integreringen av deras service kommer att ordnas i praktiken.

– Inom socialvården finns det klienter med komplexa livssituationer. Valfriheten är ett ännu större problem inom socialvården än inom hälsovården, säger professor Helena Blomberg-Kroll.

– Enligt lagförslaget kommer socialarbetarna att koncentreras till landskapens affärsverk. Det blir tunt med socialarbetsexpertis vid sote-centralerna. Socialt arbete borde integreras med den övriga servicen vid centralerna, säger Blomberg-Kroll.

 

 

Diskussion