MENY

Ny satsning ska hjälpa Latinamerikas fattigaste

Kuva: Foto: Franz Chávez/IPS
Kvinnor från ursprungsbefolkningar, som dessa bönder i Bolivia, är en av de grupper som det varit svårast att nå ut till i satsningar för att bekämpa fattigdomen i Latinamerika.

En ny internationell satsning har denna vecka lanserats i Latinamerika i syfte att öka stödet till de 33 miljoner människor i regionens landsbygdsområden som fortfarande lever i extrem fattigdom.

Bakom satsningen står FN:s jordbruksorgan FAO och Internationella fonden för jordbruksutveckling, Ifad. FAO:s regionchef Julio Berdegué säger till IPS att det finns 33 miljoner människor på Latinamerikas landsbygd som lever i så svår fattigdom att de inte har råd med en balanserad kost eller köpa de kläder de behöver.

– Vi kommer inte kunna hjälpa dem ur fattigdomen genom att använda oss av samma strategier som användes för 20 år sedan, säger Julio Berdegué.

Andelen fattiga på landsbygden har minskat kraftigt sedan 1990, från 65 procent till 46 procent. Under samma period har andelen som lever i extrem fattigdom minskat från 40 till 27 procent. Snabbast gick dock fattigdomsminskningen fram till 2007, sedan dess har utvecklingen gått betydligt långsammare – bara en femtedel så fort per år jämfört med fram till 2007.

För att sätt fart på utvecklingen har de båda organen denna vecka lanserat en gemensam allians mot fattigdomen på Latinamerikas landsbygd.

Julio Berdegué säger att utplaningen av fattigdombekämpningen bland annat hänger samman med att den allmänna ekonomiska tillväxten i regionen har minskat. Han understryker att en hållbar kamp mot fattigdomen kräver en ekonomisk utveckling i regionens landsbygdsregioner.

– Den bästa strategin mot fattigdomen på landsbygden handlar om att skapa riktiga arbeten som ger bättre löner, säger Julio Berdegué från organets regionala huvudkontor i Santiago.

Han menar att även om utvecklingen har gått framåt så återstår nu kampen mot de svåraste formerna av fattigdom, som är av strukturell karaktär. Som exempel nämner han Chile där färre än tre procent av befolkningen på landsbygden numera lever i extrem fattigdom. Men de som återstår är kvinnor från ursprungsbefolkningar som lever på avlägsna platser, vilket i sin tur innebär att det blir extra svårt att nå ut till dessa grupper.

Luiz Carlos Beduschi, som arbetar med policyfrågor vid FAO, säger att ett av de viktigaste programmen som riktats mot fattigdomen i Nicaragua bestod av en satsning där extremt fattiga människor fick dräktig boskap och tillgång till tekniska lösningar.

– I ett fall visade sig en kvinna ha mycket stor potential som entreprenör. Hon fick en kossa och i dag, åtta år senare, har hon 17 kossor. Hennes dotter har kunnat studera och är numera utbildad tandläkare, berättar Luiz Carlos Beduschi.

Han menar att de extremt fattiga i första hand inte är i behov av rådgivning, utan snarare av tillgång till lån till rimliga räntor.

– Vi behöver en ny strategi för en ny tid.

I samband med att den nya alliansen lanserades samlades en stor grupp experter denna vecka i Santiago för att diskutera vilka nya strategier som kommer att krävas för att bekämpa fattigdomen på landsbygden. De slutsatser man kommer fram till ska sedan leda till satsningar som kommer att pågå de kommande två åren, med hjälp av regionens regeringar.

– Vi vill inte använda de kommande sex månaderna till att skriva dokument, utan kommer att vända oss till länderna med dessa strategier enligt förmåga och så fort vi kan, säger Julio Berdegué.

En av de frågor som man kommer att satsa på är arbetsmarknadsfrågor på landsbygden, där väldigt många arbetar inom den informella sektorn och kvinnor har mycket svårt att få arbeten. En annan viktig fråga handlar om jämställdhet, något som tidigare varit eftersatt.

– Många av dessa 33 miljoner människor är fattiga i första hand på grund av att de är offer för bristande jämställdhet. En fattig kvinna från ursprungsbefolkningen är drabbad på flera nivåer – på grund av sitt kön, sin etnicitet, sin hemort, och dessutom av ekonomiska orättvisor, säger Julio Berdegué.

Han säger att det numera finns en generation av kvinnor i Latinamerika som har en utbildning som deras mammor inte ens kunde drömma om. Men samtidigt krävs det andra typer av program för de kvinnor som fortfarande lever i fattigdom jämfört med tidigare.

– Samma satsningar som har hjälpt män på landsbygden att undkomma fattigdom fungerar inte lika bra för kvinnor. Vi måste skapa en arbetsmarknad som gör det möjligt för kvinnor att få tillgång till riktiga anställningar. De arbetar redan nu mycket, men på sina åkrar eller utan lön inom den informella sektorn, säger Julio Berdegué.

Han understryker att nya program mot fattigdomen helt enkelt måste ha ett fokus på jämställdhetsfrågor för att bli framgångsrikt.

– Utan det kommer vi inte att komma någonstans, slår han fast.

ÄMNESORD

Diskussion

Finansiering central fråga i kampen mot klimatförändringar

Kuva: Foto: Pixabay

Vid FN:s klimatmöte i Bonn kom ländernas förhandlare fram till en överenskommelse där länderna ska utvärdera sitt arbete för att minska utsläppen. Klimatfinansiering betraktas som en avgörande fråga.

En inventering av ländernas ansträngningar ska göras under 2018, som ett led i arbetet för att minska utsläppen från fossila bränslen och begränsa den globala uppvärmningen. En uppskattning ska genomföras av hur mycket som behöver göras om världen ska nå de begränsningar som man beslutade om i Parisavtalet 2015. Ländernas förhandlare har nu mycket arbete framför sig.

Krav på att rika länder ska öka sina klimatinsatser innan 2020 var ett av de oväntade inslagen under förhandlingarna. Ländernas förhandlare kom till slut överens om att en inventering ska göras av ländernas ansträngningar i arbetet för att minska utsläppen och uppfylla löften när det gäller klimatfinansiering på kort sikt.

Ordförandelandet Fiji lade fram ett förslag om hur den så kallade Talanoa-dialogen bör utformas som pågår fram till klimatmötet i Polen nästa år. Det är en ett år lång process för att bedöma framstegen och kartlägga möjligheter för länder att göra djärvare satsningar i kampen mot klimatförändringarna.

När klimatförändringarna förvärras kommer det att ha förödande konsekvenser för världens mest utsatta befolkningar. Klimatfinansiering är en avgörande fråga när det handlar om att hjälpa utvecklingsländer att anpassa sig till klimatförändringarna.

Utanför förhandlingsrummen visade ett brett spektrum av röster ett starkt stöd för klimatåtgärder. Hewlett-Packard, Mars och Walmart är några av de 320 storföretag som redan har eller som har lovat att sätta upp utsläppsmål som grundas på den senaste forskningen.

Omkring 7 500 städer och kommuner över hela världen har skrivit under en överenskommelse om att satsa på en ekonomi med låga koldioxidutsläpp. Detta har möjlighet att minska de globala utsläppen med motsvarande 1,7 miljarder ton.

Även om USA höll en låg profil under förhandlingarna har en stor sammanslutning av delstater, städer och företag som representerar mer än hälften av landets ekonomi och befolkning förberett en plan – ett separat avtal med FN – för att växthusutsläppen ska begränsas enligt målen i Parisavtalet.

Diskussion

Oppositionen tystas i Kambodja

Kuva: Foto: Pascal Laureyn/IPS
Poliser hade samlats vid landets högsta domstol för att förhindra protester i samband med att oppositionspartiet CNRP på torsdagen upplöstes.

I slutet av förra veckan upplöstes Kambodjas största oppositionsparti av landets högsta domstol. Det var bara det senaste i en lång rad tillslag mot avvikande röster som genomförts i landet.

 

Inför torsdagens beslut att upplösa det viktigaste oppositionspartiet CNRP hade nästan ett kvadratkilometer stort område runt domstolsbyggnaden blivit avspärrat av myndigheterna. Även i avlägsna provinser hade vägspärrar upprättats för att sätta stopp för befarade demonstrationer, och vissa oppositionspolitiker hade belagts med tillfällig husarrest. Men myndigheternas oro visade sig vara obefogad. Ingen vågade gå ut på gatorna för att protestera.

Under de senaste månaderna har kambodjanska myndigheter genomfört kraftiga tillslag mot oppositionen. Politiker, journalister och aktivister har trakasserats. Åtgärden mot CNRP inför nästa års val i landet innebär att det enda parti som hade kunnat konkurrera med regeringspartiet CPP nu har blivit upplöst.

Det styrande partiet har suttit vid makten i över tre årtionden och landets ledare Hun Sen är den premiärminister i världen som suttit längst tid vid makten.

Upplösningen av CNRP var en ren formalitet. Högsta domstolens ordförande är en högt uppsatt medlem av regeringspartiet och en nära allierad till premiärministern. CNRP var det sista demokratiska hindret för Hun Sens fortsatta tillgång till landets resurser, som han måste ha tillgång till för att kunna köpa sig stöd från landets elit.

 

Förhoppningar krossades

Få kambodjaner vågar numera vara öppet kritiska mot regeringen, i synnerhet efter mordet på den populära journalisten och regeringskritikern Kem Ley. Mordet på honom förra året betraktas som en vändpunkt, fram till dess hade många kambodjaner hoppats på att landet med tiden skulle bli allt mer demokratiskt. Mångas förhoppningar begravdes tillsammans med Kem Ley i hans hemstad Takeo.

Vid hans grav sitter hans mamma och hackar grönsaker. Här har Phauk Se suttit varje dag sedan i juli förra året. Bredvid graven sitter bilder på Kem Ley som togs direkt efter att han blivit mördad. De visar hur han ligger mellan bord och stolar medan blod rinner under hans huvud. Han blev mördad medan han drack sitt morgonkaffe på en bensinstation i huvudstaden Phnom Penh.

Vid graven besöks hans 80-åriga mamma varje dag av gäster som kommer med mat och gör henne sällskap en stund. Kem Leys grav har förvandlats till en slags pilgrimsplats. Hans påstådda mördare sitter fängslad.

– Det är inte den verkliga mördaren, men om myndigheterna verkligen hade velat hade de kunnat hitta den riktiga gärningsmannen, säger Phauk Se.

Få tror att mördaren agerade ensam. Men ingen vågar vara öppen med sina misstankar.

– Vem har den verkliga makten? Det finns bara en gruppering som kan organisera ett sådant mord. Det fanns ett extra finger på avtryckaren, och alla vet vems finger det var, säger Kem Leys bror Kem Rithisith, utan att namnge någon.

På marknaden i Takeo går affärerna trögt och försäljarna ligger i hammockar och väntar på sina kunder. Mao Much Nech jobbar här med att sälja billiga smycken, och vill inte avslöja vilket politiskt parti han stödjer.

– Det är en känslig fråga. Men regeringen förlorade i värdighet på grund av mordet. Det är dags att vakna och göra motstånd, säger han.

En kvinna som står och säljer färggranna klänningar vill inte bli citerad med sitt namn.

– De rika blir bara rikare och de fattiga fattigare. Vi vill ha en förändring, säger hon.

De flesta som arbetar på marknaden uttrycker hur besvikna de är på landets regering.

Hun Sens parti är medvetna om att de skulle ha svårt att vinna ett riktigt val. CNRP var nära att vinna valet för fyra år sedan och hade nya framgångar i de lokalval som hölls i juni. Det är uppenbart att det val som ska hållas i juni nästa år skapat oro hos regeringen.

 

”Missnöjet kommer att öka”

CNRP:s partiledare Kem Sokha sitter fängslad. Hälften av partiets 55 parlamentsledamöter har flytt från landet. En av dem är partiets vice ordförande Mu Sochua, som IPS talar med på telefon. Hon är stridslysten.

– Upplösningen av CNRP är en stor felkalkylering av Hun Sen. Missnöjet kommer bara att öka. Fram till nu har missnöjet kanaliserats fredligt genom CNRP, men snart kan människor komma att bege sig ut på gatorna för att visa sin ilska, säger hon från Marocko.

Hon flydde landet efter att ha blivit tipsad om att hon var på väg att gripas.

– Det behövs bara en gnista för att våldsamma protester ska bryta ut, som i Tunisien under den arabiska våren. Jag är orolig för våldsamheter, Hun Sen kommer att göra allt för att hänga sig kvar vid makten. Om folk vågar protestera så kommer de att mötas av stridsvagnar. Vi vill att folket ska fortsätta ha hoppet uppe, säger hon.

Nu reser Mu Sochua runt i världen för att stärka stödet för en gräsrotsrörelse för demokrati i Kambodja.

– CNRP är mer än ett politiskt parti, eftersom vi inte bryr oss om det politiska spelet. Vi vill uppnå demokrati i Kambodja, det är vårt verkliga mål.

Det nu upplösta partiets huvudkontor står numera tyst och öde. Byggnaden är nästan tömd på folk, några vakter sitter och tittar på en såpopera. Politikern Kimsour Phirith riskerar att gripas när som helst, men ser trots det glad ut.

– Jag är inte rädd och har inte gjort något fel. Men CPP är rädda – för att förlora makten. Vi bevittnar demokratins död i Kambodja. Hun Sen visar sitt rätta ansikte och är numera en diktator. Vi förlitar oss på länderna i väst, endast ekonomiska sanktioner kan hjälpa oss, säger Kimsour Phirith.

Människorättsgrupper fördömer upplösningen av CNRP och anser att omvärlden måste agera.

– Det internationella samfundet kan inte likgiltigt bara se på, utan måste skicka en stark signal om att dessa tillslag är oacceptabla, säger James Gomez, som är regionchef för Amnesty International.

EU har publicerat ett kritiskt uttalande om utvecklingen och USA har meddelat att de drar in sitt stöd till Kambodjas valmyndigheter, om det planerade valet nu ens kommer att hållas.

På torsdagskvällen försökte premiärminister Hun Sen i ett tal – helt utan ironi – att övertyga befolkningen att regeringen är djupt hängivna ett demokratiskt styre.

80-åriga Phauk Se, mor till den populäre journalisten och regeringskritikern Kem Ley, som mördades i juli 2016. En man sitter fängslad för mordet, men få anser att mordet har klarats upp.

 

ÄMNESORD

Diskussion

Nya kolkraftverk planeras i Latinamerika – trots klimatmål

Kuva: Foto: Emilio Godoy/IPS
Kolindustrin har vid klimatmötet i Bonn kritiserats hårt av miljövänner. I lördags anordnades en klimatdemonstration i staden med udden riktad främst mot tyska företag, som RWE.

Trots löften om att öka satsningarna på gröna energikällor planerar flera länder i Latinamerika att starta nya kolkraftverk för att producera elektricitet.

 

Dessa planer står i strid med de klimatmål som regionens länder har ställt sig bakom, i enlighet med Parisavtalet.

Heffa Schucking, ordförande för den tyska miljöorganisationen Urgewald, påpekar att Latinamerika visserligen inte är en av världens största spelare i kolindustrin.

– Men problemet är att det finns flera planerade projekt som innebär ett hot om ett fortsatt kolberoende flera år framåt, säger Heffa Schucking till IPS.

I samband med klimatmötet i Bonn, som avslutas på fredagen, presenterade Urgewald en ny utförlig databas med närmare 770 företag som ingår i världens kolindustri. Den visar att de länder i Latinamerika som producerar mest el med hjälp av kolkraftverk är Mexiko, Chile och Brasilien.

Samtidigt finns det planer på att utöka kapaciteten i dessa tre länder, samt i Dominikanska republiken, Venezuela, Jamaica, Colombia och Panama.

I samband med klimatmötet i Bonn har protester mot kolindustrin genomförts, på grund av dess stora utsläpp av växthusgaser som förorsakar klimatförändringar.

Colombia är det land i Latinamerika som utvinner mest kol – 90 miljoner ton under förra året, varav det mesta gick på export.

I Brasilien finns 21 koleldade kraftverk, som producerar drygt två procent av landets elbehov. Ett nytt kolkraftverk är under uppbyggnad och det finns planer på att bygga ytterligare sex liknande anläggningar i landet. I Chile finns det 29 kraftverk som drivs med kol.

 

Saknas sammanhållning

Carlos Rittl är ordförande för Observatorio del Clima, ett brasilianskt nätverk av miljöorganisationer. Han menar att landets regering saknar en tydlig politik kring kolkraftverken.

– Trots målsättningarna om satsningar på förnybar el byggs det fler termoelektriska kraftverk. Det finns ingen sammanhållning i energipolitiken, säger Carlos Rittl i Bonn.

Colombia är ett land med stora kolfyndigheter. Mariana Rojas är chef för klimatfrågor vid landets miljödepartement och hon medger för IPS att frågan om kolet är svår för landet.

– Olika strategier används för olika sektorer. Vi vill uppmuntra till mer förnybara energikällor, vilka också blivit mer konkurrenskraftiga på grund av sjunkande priser. Men vi kan inte nå ut till alla sektorer, säger Mariana Rojas.

I slutet av förra året infördes en koldioxidskatt i Colombia. Men där undantogs kolet, vilket kan ses som ett bevis för kolindustrins starka inflytande.

Diskussion

Större ansträngningar krävs för att få bort barnarbetet

Kuva: Foto: Daniel Gutman/IPS
Förra veckan samlades runt 2 000 deltagare från 190 länder i den argentinska huvudstaden för en konferens om det globala målet att avskaffa barnarbetet i världen.

FN-organet ILO varnar för att målet om att utrota barnarbetet till 2030 inte kommer att nås om inte ansträngningarna trappas upp dramatiskt.

 

Drygt 152 miljoner barn mellan 5 och 17 år arbetar i världen.

– Medan antalet barn som arbetar har minskat från 162 miljoner till 152 miljoner sedan 2013 har antalet barn som arbetar i landsbygdsområden ökat från 98 miljoner till 108 miljoner, förklarar Bernd Seiffert från FAO.

Ett av FN:s mål i Agenda 2030 är att utrota barnarbete till 2025.

Kampen mot barnarbete stod i fokus vid en internationell konferens som hölls i Buenos Aires 14 till 16 november. Konferensen organiserades av det argentinska arbetsdepartementet i samarbete med ILO och syftet var att bedöma vilka framsteg som har gjorts sedan ett tidigare möte i Brasiliens huvudstad Brasilia 2013.

Bernd Seiffert påpekar att barnarbetet främst är koncentrerat inom jordbruket och att det där blir allt vanligare.

Omkring 71 procent av barnarbetet finns inom jordbrukssektorn och 42 procent av arbetet räknas som farligt och utförs inom informell sektor och i små familjejordbruk där barnen inte får någon lön, enligt ILO.

– Vi har hört mycket om barnarbetet inom globala leverantörskedjor men de flesta pojkar och flickor arbetar lokalt inom matproduktionen, säger Bernd Seiffert.

Världens ledare, internationella organisationer, fackförbund och företagare som fanns på plats vid konferensen var eniga om att barnarbetet minskar i alltför långsam takt.

– Vi vet att barn används eftersom de utgör den billigaste arbetskraften. Men jag frågar mig hur länge vi ska fortsätta att komma till dessa konferenser och upprepa samma saker. Nästa möte bör hållas enbart om det finns framgångar att fira, sade hedersgästen Kailash Satyarthi som ihärdigt kämpat mot barnslaveri i Indien och som fick Nobels fredspris 2014.

Inga barn fanns på plats vid konferensen. Barn kom endast till tals genom en undersökning som presenterades med titeln ”It’s Time to Talk”. Civilsamhällets organisationer har i studien intervjuat över 1 800 barn mellan 5 och 18 år som arbetar. Studien omfattar barn i 26 länder och visar att barn i huvudsak arbetar för att hjälpa till med familjeförsörjningen och att de största problemen handlar om under vilka förhållanden som de arbetar.

– Barn som arbetar har inte något alternativ och vi bör inte kriminalisera utan skydda dem och se till att de förhållanden under vilka de utför arbete inte innebär att de utsätts för risker eller hindrar dem från att gå i skolan, säger Anne Jacob från den tyska organisationen Kindernothilfe som medverkat i undersökningen.

Hon påpekar att det är skandalöst att problemen med barnarbete tas upp på en konferens där det inte erbjuds någon möjlighet att lyssna på barnen.

– Efter att ha pratat med barnen förstod vi att det inte finns någon global lösning på det här problemet, utan att det endast är möjligt att ta itu med de strukturella orsakerna lokalt, säger hon till IPS.

Diskussion

Över 100 miljoner barn arbetar inom jordbruket

Kuva: Foto: Pixabay

Det beräknas finnas 152 miljoner barn i världen som arbetar. En majoritet av barnarbetarna återfinns inom jordbruket – där många dessutom utför farliga arbetsuppgifter. Kampen mot barnarbete står denna vecka i fokus vid ett internationellt möte i Buenos Aires.

 

I veckan samlas runt 1 500 deltagare från en lång rad länder i den argentinska huvudstaden för en konferens som syftar till att stärka det globala målet om att avskaffa barnarbetet i världen.

Det är en ambition som ännu har långt kvar till att förverkligas.

Närmare 108 miljoner barn i åldern mellan 5 och 17 år arbetar med odlingar, inom fiske, skogsvård eller med att ta hand om boskap, enligt FN:s jordbruksorgan FAO. Detta samtidigt som jordbruksarbete anses vara en av de farligaste sektorerna i fråga om arbetsrelaterade olyckor och sjukdomar.

En majoritet av de barn i världen som arbetar gör det inom familjen och får ingen lön. Den andelen är ännu högre inom jordbruket, där det dessutom är vanligare att barnens arbetsliv börjar ännu tidigare, ibland redan innan de hunnit fylla sju år.

FN:s arbetsorganisation, ILO, slår fast att fattigdom är den främsta anledningen till att barn börjar arbeta inom jordbruket. I många fall tvingas barnen dessutom till långa arbetsdagar.

FAO understryker att barnarbete innebär ett brott mot barnens rättigheter, som dessutom både utgör ett hot mot barnens hälsa och möjligheter att utbilda sig. Det innebär i sin tur ett hinder för utvecklingen av landsbygden och för den framtida matsäkerheten.

Jordbruksorganet definierar barnarbete som något som utförs trots att individen egentligen är för ung, och som påverkar barnens möjligheter att gå i skolan, eller något som innebär en risk för deras hälsa eller säkerhet.

Allt arbete som barn utför ingår dock inte enligt FAO, utan det finns även sysslor som ger barn viktiga kunskaper och som kan bidra till att säkra tillgången till mat.

Mycket arbete som barn utför inom jordbruket kan dock klassas som barnarbete. Det kan gälla barn som får ta hand om boskap, arbeta med bekämpningsmedel eller jobbar långa nätter på fiskebåtar och därmed inte orkar gå till skolan dagen därpå.

Barnarbete har även en tendens att leda till en cykel av fattigdom, både för barnen och deras familjer. De barn som inte får en möjlighet att gå i skolan löper en större risk att förbli fattiga.

Deltagarna vid konferensen i Buenos Aires ska bland annat diskutera vilka politiska och juridiska åtgärder som kan användas för att motverka barnarbete, samt vilka verktyg som kan användas för att nå ut med information om dess konsekvenser.

ÄMNESORD

Diskussion