Huvudnyheter

Olli Heikkonen i ”poeternas land”

Foto: Erika Brenner
Foto: Erika Brenner
Foto: Erika Brenner

– Poeter i Nicaragua samlar folket på samma sätt som schlagersångare i Finland, sammanfattar Olli Heikkonen från Finland, en av 130 poeter som deltog i den internationella poesifestivalen i Granada, Nicaragua, ett av Latinamerikas största poesievenemang.

 

Vi träffas i hjärtat av Granada eller ”poesins huvudstad”, som nicaraguanerna kallar den gamla kolonistaden. Heikkonen, en av de framstående, yngre poeterna i Finland, och som i september i fjol vann vann Einari Vuorela-priset, utbrister:


– Det känns verkligen som om litteraturen kom först här!

Författare, poeter och festivalarrangörer strömmar förbi. En del hälsar på Heikkonen, som bara varit i Nicaragua i några dagar, som om han vore en gammal vän. I ett tält vid sidan säljs diktsamlingar på löpande band och bakom oss husar kulturhuset La Casa de Los Tres Mundos bokpresentationer och panelsamtal.

Framför oss har vi torget la Plaza de la Independencia, Granadas och festivalens centrum. Där värmer den folkkära nicaraguanska musikern Carlos Mejía Godoy upp sig inför kvällen: efter diktuppläsningarna ska han inta scenen.

 

Finsk natur bland vulkaner och djunglar
Det stora torget fylls varje kväll av poesihungriga besökare: dit strömmar lokala och turister, unga och äldre, författare och poeter, godis- och cigarettförsäljare. Enligt arrangörerna lockar den veckolånga festivalen till sig en publik på 40 000 personer.

– Jag förstår mig inte så mycket på poesi men jag tycker om att lyssna på dikter, säger José Luís som varje år följer med i diktuppläsningarna från hörnet av torget medan han langar hotdogar över disken.

Heikkonen har redan läst upp sina dikter på torget:

– Det var lite underligt att recitera om finska älgar och snö här bland vulkaner och regnskogar, säger poeten, som ofta har natur som tema i sina dikter, med ett leende.

Dikterna översattes till spanska och Heikkonen tycker att det gick bra. Men han har intryck av att de lokala poeterna är populärast:


– Här tycks poesin vara hela folkets; i Finland kan bara schlagerfestivaler, Olavi Virta och Tapio Rautavaara mobilisera något likande, jämför den 52-åriga poeten.

Ruben Daríos arv
Granadas poesifestival hör till det lilla centralamerikanska landets stoltheter.

Å ena sidan drar den uppmärksamheten ifrån konflikter och fattigdom, som i lång tid stämplat landet, och lockar till sig besökare från när och fjärran.

Å andra sidan sägs det populärt att det ingenstans finns så många poeter per kvadratmeter som i Nicaragua, där ”alla är diktare tills det motsatta är bevisat”. Detta sade president Daniel Ortega till författaren Salman Rushdie, då denne besökte Nicaragua på 1980-talet.

Detta anses hänga ihop med den store store Ruben Darío, hemma från Nicaragua, vars dikter de flesta skolbarn kan recitera. Darío är ”modernismens fader” i den spansktalande delen av världen och kallas även ”prinsen av det spanska språket”.


– Jag tror knappast att finska skolelever skulle kunna citera ens Eino Leino, påpekar Heikkonen.

 

Poesi och folklor – ett lyckat möte
Poesifestivalens höjdpunkt är karnevalen som tågar genom det historiska centrumet i Granada. Först hästar som drar likvagnen. I dess kista ligger diskriminering, detta års karnevaltema, på sin väg för att begravas. Sedan kommer pickupen som stannar vid varje gatuhörn. Från dess flak reciterar poeterna sina dikter, på japanska, isländska, danska och många andra språk. Efter pickupen publiken och det långa följet av folkdansare i färgsprakande kläder och bullrande orkestrar.

Från trottoarer och balkonger, caféer och restauranger följer lokala och turister storögt med. Till dem hör Ben och Joe, unga turister och tillika litteraturstuderande från USA:

– Det är som om folklor och poesi, som båda handlar om att berätta djupa historier, är en del av livet i Nicaragua, säger Ben.

Turisterna anser inte att man i USA och i resten av den västerländska världen bryr sig så mycket om poesi:


– Ingen skulle ingen ropa ”Viva la poesía” (länge leve poesin, red. anm.) som här. Poesi-events är styva, akademiska och avskurna från verkligheten, anser Joe.

 

Finland bra land för poeter
Heikkonen blev inbjuden till Rivas, nära gränsen till Costa Rica, tillsammans med tre andra poeter. De lokala hade valt dessa diktare för att de skrev om natur och ekologi:


– Vi blev mottagna som hedersgäster och fick hederspris, berättar poeten med ett leende.

Det som också var värdefullt för Heikkonen var mötet med diktare från alla hörn av världen:


– Jag fick möjlighet att ta del av hur saker som anknyter sig till poesi och litteratur fungerar i andra länder och av hur andra poeter skaffar bröd på bordet.

Heikkonen, som debuterade år 2000 med diktsamlingen Jakutian aurinko, och som han vann Helsingin Sanomats litteraturpris för, kom fram till att förhållandena är bra i Finland:


– Kulturen stöds och det är viktigt inte minst för att vi är en så liten språkgrupp – det är en överlevnadsfråga för det finska språket.


– Men en poesifestival som Granadas har vi inte och ett kulturevenemang i en större stad i Finland kan lätt  ”försvinna”, medan den i Granada är allestädes närvarande.


– Här är verkligen ”poesi-fiilis”, avslutar han.

 

Poesipublik i Nicaragua. Foto: Erika Brenner

 

 

Följ oss:
Mer om ämnet:

Kommentarer

Mest lästa