Utställningen är en del av Bil- och Transportbranschens Arbetarförbund AKT:s jubileumsår. År 2020 utgör nämligen en dubbel milstolpe för förbundet: 50 år under det nuvarande namnet och 115 år sedan branschens första fackförbund grundades.  

Det är berättelsen om en bransch bokstavligen i ständig rörelse. Utställningen är en resa från grundandet av transportbranschens första fackförbund, Finlands hamnarbetares förbund (SL), år 1905 fram till coronavåren 2020. I centrum står de män och kvinnor som, på olika sätt, hållit samhället i rörelse under denna tid – såväl på marken som i luften och till havs. Från hästkuskar till lastbilschaffisar, från stuvare till truckförare.

Mycket har förändrats och automatiseringen samt ett idogt fackligt arbete har visserligen gjort många aspekter av arbetet lättare, i alla fall fysiskt. Men än finns det utmaningar, vilka utställningen inte heller ryggar ifrån. Ett hårt tempo, tajta scheman och ökad övervakning gör ofta jobben stressfulla – i den mån automatisering och den globala outsourcingen inte redan ätit upp dem. 

Samtidigt har betydelsen av arbetet inte minskat – tvärtom är den i många avseenden större än någonsin tidigare, i en tid då det ofta är av största vikt att saker och människor befinner sig på rätt plats vid rätt tidpunkt. Det har inte minst blivit tydligt under den gångna våren. 

För att få livsviktiga samhälleliga funktioner att löpa krävs fortsättningsvis ofta en fysisk insats och automatiseringen till trots utförs fortfarande en stor del av det samhällsnödvändiga arbetet av riktiga människor, som sällan får den uppskattning de förtjänar. Dessa “osynliga” jobb sätts i Kuljetusväen matkassa i rampljuset. 

Att det är arbetarrörelsen själv som håller i strålkastaren är i sig symboliskt, för ett förbund som aldrig har ryggat ifrån att säga sin åsikt – även om det inte sällan orsakat konflikt. Transportbranschens arbetare har genom åren fått ett rykte som strejkbenägna – inte sällan som en effektiv solidaritetshandling. Det såg vi senast under förra höstens poststrejk, då stora delar av Finland stod stilla då AKT stödstrejkade med postarbetarna. De röda fanorna vajar också över utställningen. 

Utställningens svaghet ligger ändå, dessvärre likt det mesta som Werstas producerar, i språkaspekten. Information på svenska saknas, istället är utställningen tvåspråkig på finska och engelska. Det är synd och sannolikt en orsak till att många intresserade svenskspråkiga, trots Tammerfors position i mitten av Svenskfinland, inte har hittat hit. 

Språket i sig är ändå enkelt och texten ackompanjeras av interaktiva element riktade till hela familjen. Som bildningsinstitution om och för arbetarrörelsen gör Werstas alltså fortsättningsvis ett lysande jobb. Museet är, denna sommar då många reser i eget land, väl värt ett besök – i synnerhet om museets mer långvariga utställningar är outforskade. 

Se bara till att spara tid för Kuljetusväen matkassa också. Utöver en i automatiseringens tidsålder extra viktig påminnelse om vikten av mänsklig arbetskraft så är det också, i en tid då arbetsmarknaden förändras i rask takt, en påminnelse om styrkan i enighet och organiserat motstånd. 

Som man inom Finlands hamnarbetares förbund uttryckte det i ett brev i samband med omstarten efter 20- och 30-talens ofredsår: 

“Denna typ av förklaring är också nödvändig för att de som arbetar i hamnarna efter oss ska kunna se att det även i tider av förföljelse har gjorts försök att, på grundval av klasskampen, organisera arbetarna för bättre levnadsvillkor”

Brevet och påminnelsen finns idag i Tammerfors. 

Utställningen kan ses på Arbetarmuseet Werstas i Tammerfors fram till 6.1.2021. Inträde är gratis. 

En virtuell guidning finns även tillgänglig på Youtube.