Kommer Skottland att lösgöra sig från övriga Storbritannien? Och i så fall när? Lyckas Skottlands största parti allena driva igenom en folkomröstning i frågan? Lena Karlsson är associerad redaktör vid svenska Utrikespolitiska Institutet i Stockholm. Hon säger att det fanns flera skäl till att Nicola Sturgeon från regionens största parti, socialdemokratiska Skotska nationalistpartiet, SNP, valde att avgå som försteminister i februari.

Hon har varit försteminister sedan år 2014, vilket är en lång tid inom politiken. Hon drog också ett tungt lass under coronapandemin. Dessutom vägrar den brittiska regeringen att gå med på en ny folkomröstning om skotskt oberoende. Det gör det svårare att hitta en väg framåt i självständighetsfrågan, Sturgeons regering har fått kritik för att inte ha lagt tillräckligt vikt vid andra frågor.

Innan Sturgeon blev försteminister för Skottland satt hon även i parlamentet som enbart ledamot. Sturgeons tid i parlamentet sträcker sig tillbaka till år 1999, alltså 24 år.

Ekonomin är också är en samhällsfråga som kräver alltmer diskussion. Det här tar bort fokus från frågan om självständighet.

För många skottar är den alltmer pressade ekonomin viktigare än skotsk självständighet, säger Karlsson.

Sturgeon efterträdde Alex Salmond, som innehade försteministerposten åren 2007-2014. Salmond tillhör inte längre SNP utan han är numera ordförande för Alba-partiet, ett parti som också arbetar för skotsk självständighet. Han var även en drivande kraft bakom Skottlands omröstning om självständighet år 2014, som beviljades av den tidigare brittiske premiärministern David Cameron (Tories).

Skottland har varit en del av Storbritannien sedan år 1707. Andra regioner som Wales och Nordirland har inte lika stort självstyre som Skottland.

Två starka alternativ

Lewis Miller är lektor i politiska och internationella relationer vid Dundee University i Skottland. Enligt honom finns tre kandidater som utmanar varandra om att efterträda Sturgeon.

– Kate Forbes och Humza Yousaf är enligt mig de starkaste alternativen som Sturgeons efterträdare. Den senare är ideologiskt närmast Sturgeon.

Den tredje kandidaten Ash Regan och hennes chanser att bli försteminister bedömer Miller som små.

Karlsson tillägger att SNP har drygt 70 000 medlemmar. Således är partiet ett av Storbritanniens allra största sett till antalet partimedlemmar, fjärde största parti efter Liberals, Labour och Tories.

– SNP har efter ett kraftigt medlemstapp på över 30 000 medlemmar sedan år 2021 halkat ner på fjärde plats efter liberalerna, säger Karlsson.

Förutom SNP, med 64 ledamöter, finns även partierna Scottish Conservative & Unionitst Party (31 ledamöter), Scottish Labour (22), Scottish Green Party (7) och Scottish Liberal Democrats (4) i det skotska parlamentet. SNP och De Gröna sitter i regeringen.

SNP:s medlemmar väljer 27 mars vem som efterträder Sturgeon.

En framgångsrik försteminister

Både Karlsson och Miller anser att Nicola Sturgeon har lyckats väl i sin roll som försteminister. Karlsson förklarar att hon hade en ledande roll då Skottland höll sin självständighetsomröstning år 2014.

– En fråga som skapat turbulens inom SNP är en ny skotsk lag som gör det lättare för invånarna i Skottland att byta juridiskt kön. Lagen har dessutom blockerats av den brittiska regeringen. Det är första gången det händer sedan självstyret infördes 1999.

Karlsson tillägger att Sturgeon tack vare sin goda förmåga att kommunicera har haft höga opinionssiffror.

SNP:s historia sträcker sig långt tillbaka i tiden. Partiet bildades år 1934. Inledningsvis arbetade partiets politiker för ökat självstyre för Skottland. På 1960- och 1970-talet höjdes röster alltmer för att även sträva efter skotsk självständighet. Det skotska självstyret infördes år 1999.

I det brittiska parlamentsvalet år 2015 gjorde SNP sin största framgång hittills. Partiet knep 56 av 59 möjliga platser i parlamentet i London. År 2010 var Labour fortfarande störst i Skottland.

Lewis Miller, lektor i internationella relationer vid Dundee University stöder inte skotsk självständighet. “Men den rådande konstitutionen måste ändras”, säger han. (Foto: Privat)

Miller säger å sin sida att Sturgeon gjorde väl ifrån sig under coronapandemins närvaro i Skottland. Karlsson flikar in att stödet för självständighet bland skottarna växte under pandemin.

Sturgeon har dessutom lyft fram viktiga samhällsfrågor som hälsovård, skolgång och utbildning samt läskunnighet bland eleverna.

– Skottland faller i statistiken gällande elevers läskunskaper. Jämfört med övriga Storbritannien och Europa sackar vi efter i utvecklingen, säger Miller.

Han tillägger att då det gäller förbättringar i utbildningssystemet ser Skottland ofta till länder som Finland. Liksom i Finland är de flesta skolor offentliga i Skottland.

Skottland har 5,4 miljoner invånare, vilket är ungefär lika mycket som Finland har. Liksom Miller anser även Karlsson att Skottland ofta blickar mot Norden då det gäller i vilken riktning samhället ska utvecklas.

Vidsträckt region

Karlsson förklarar att Storbritannien är i hög grad centralstyrt från London.

– Men även i Skottland är mycket makt koncentrerat till Edinburgh.

Skottland är en vidsträckt region. Skottland är med 77 000 kvadratkilometer mycket större än Wales (20 000) och Nordirland (13 000). Storstäderna Glasgow (600 000 invånare, ungefär lika många som Helsingfors) och Edinburgh (500 000) utgör de urbanaste områdena medan regionen även består av glesbygd. Miller instämmer och poängterar att dessa städer finns i det så kallade “industriella hjärtlandet.”

– Skottland har även ögrupperna Orkney och Shetland. Dessa ö-samhällen skiljer sig mycket från övriga regionen.

Vissa röster på Shetland vill även att ögruppen ska bryta sig ur Skottland. Shetlands-öarna ligger geografiskt mycket närmare Färöarna och Norge än London.

Karlsson tillägger att av den skotska befolkningen är det främst unga och de som bor i större städer som vill ha självständighet. I Skottland har 16-åringar och äldre rösträtt i de skotska parlamentsvalen.

Stark identitet

Både Lena Karlsson och Lewis Miller anser att Skottland har en stark nationell identitet som sträcker sig långt tillbaka i historien. I Skottland känner sig många främst som skottar, medan många engelsmän i första hand ser sig som britter.

– Och självständighetsrörelsen har stärkts av att Storbritannien styrs av Tories, ett parti som få i Skottland har röstat på, säger Karlsson.

Skottland är politiskt ideologiskt längre till vänster än flera andra delar av Storbritannien. Glasgow och Edinburgh är å sin sida ännu längre vänsterut ideologiskt jämfört med andra delar av Skottland.

När nästa självständighetsomröstning?

Vid Skottlands senaste självständighetsomröstning röstade 55 procent av befolkningen för att stanna i Storbritannien. Sedan dess har mycket hänt. Storbritannien är inte längre en del av EU, men majoriteten i Skottland ville bli kvar i den Europeiska unionen.

Förutom Skottland finns det andra regioner i länder runtom i Europa som önskar bli självständiga. Bland dessa finns de spanska regionerna Baskien, Galicien och Katalonien, men också belgiska Flandern, italienska Padanien och franska Korsika.

– Skottland vill ha en legitim folkomröstning som är accepterade både av skottarna själva och av regeringen i London, förklarar Miller.

Då Katalonien ville bryta sig loss från Spanien hösten 2017 utbröt kalabalik och turbulens i Barcelona. Separationen misslyckades och den tidigare presidenten Carles Puigdemont tvingades i landsflykt. Ett liknande scenario önskas inte i Skottland, anser Miller.

Karlsson tillägger även att Storbritanniens utträde ur EU gjorde en skotsk självständighet ännu mer komplicerad.

– Priset på varor, bland annat från England, skulle sannolikt höjas, dels för att man till skillnad från år 2014 måste ansöka om återinträde i EU, dels för att det skulle bli ännu svårare att bryta banden till resten av Storbritannien när man inte längre tillhör en större gemenskap.

Hon tillägger att många skottar är trötta på stora politiska omvälvningar.

“Den skotska självständighetsrörelsen och SNP kan ha några turbulenta år framför sig”, tror Lena Karlsson, associerad redaktör vid Utrikespolitiska Institutet. (Foto: Privat)

Enligt Europaportalen anser regeringen i London att Skottland inte får arrangera en ny folkomröstning om självständighet på eget initiativ. Även Högsta domstolen i Storbritannien har slagit fast att Skottland inte kan göra det på egen hand.

När nästa självständighetsomröstning kommer att hållas vet varken Karlsson eller Miller. Självständighetsrörelsen kan ha några tunga år framför sig.

– Splittringen inom SNP, men också det att skottar prioriterar andra frågor än självständighet när de inte får ekonomin att gå ihop, lär slå mot partiet. Det kan ge framför allt Labour en chans att vinna tillbaka väljare från SNP, säger Lena Karlsson.

Miller säger å sin sida att han inte stöder ett självständigt Skottland.

– Men jag anser att den nuvarande konstitutionen borde förändras. Det nuvarande läget är inte okej.

Han tillägger att det även är osäkert huruvida Skottland skulle klara sig som en självständig stat i nuläget. Regionen skulle vara tvungna att satsa på handeln. Skottland är bland annat känt för whisky, fiske och olja.

– Ett självständigt Skottland skulle tvingas blicka bort från närområdet. Varor från Skottland skeppas redan ofta till bland annat USA. Men det är för tidigt att spekulera om hur ett självständigt Skottland skulle se ut och agera, säger Lewis Miller.