MENY

Pengabidrag avhjälpte svält i Somalia

Kuva: Foto: Pixabay

I februari gick somaliska myndigheter ut och varnade för att en omfattande svält riskerade att bryta ut i landet. FN:s kontor för humanitära insatser, Ocha, valde då att satsa på att nå ut med kontanta bidrag till behövande – i stället för stora biståndspaket. Strategin tycks ha fungerat väl.

 


När varningen för en annalkande svält kom från Somalias nya regering samlade Ocha snabbt ihop en insatsgrupp, men man agerade också utifrån tidigare erfarenheter av kriser i Somalia.

Den svält som härjade i landet mellan 2010 och 2012 ledde till en kvarts miljon människors död. Det var också en katastrof då internationella biståndsamfundet drog många lärdomar.

Somalias regering slog tidigt i våras larm om hur bristande nederbörd lett till omfattande missväxt och en ökning av antalet undernärda. Situationen hotade att leda till en stor kris som riskerade att drabba över hälften av landets befolkning, närmare 6,7 miljoner invånare.

FN:s kontor för humanitära insatser valde då att sätta samman en grupp som fick i uppgift att satsa på ett kontantbaserat bistånd, främst beroende på det starka nätverk av förmedlare av kontanter som finns på plats i landet. Gruppen drog slutsatser från tidigare erfarenheter och införde nya metoder för att snabbt och effektivt kunna nå ut med kontant bistånd, berättar Jordi Casafont Torra, som arbetar med humanitära frågor vid Ocha.

Han berättar att man med hjälp av personer ute på fältet kom på flera nya metoder för att nå ut med biståndet. Ett av de mest populära bestod av elektroniska värdekort som på ett enkelt sätt kunde användas för inköp i alla lokala butiker. Dessa kort påminner om vanliga betalkort som kan fyllas på med mer pengar.

Andra värdekort var ägnade för specifika inköp, exempelvis av vatten. Det utvecklas även ett system där pengar betalades ut i utbyte mot arbete, som ledde till att fler människor kunde delta i arbetet för att bygga upp landets infrastruktur.

En månad efter att de första varningarna om en annalkande svält hade kommit hade 1,4 miljoner människor undgått de största riskerna för att drabbas. Ytterligare ett par månader senare hade situationen för tre miljoner människor säkrats.

– Kontanter gör det möjligt för människor att välja och att handla från lokala butiker, vilket innebär att både konsumenten stöttas, men också den lokala ekonomin, säger Jordi Casafont Torra.

En annan del av satsningen gick via betalningar som kunde göras med hjälp av mobiltelefoner. I genomsnitt fick varje hushåll som befanns vara i farozonen ett ekonomiskt bidrag som motsvarade runt 700 kronor. Beräkningar som gjorts av Storbritanniens biståndsmyndighet DFID har visat att tre fjärdedelar av de kontanta bidragen gick till inköp av mat och resten till andra hushållsinköp.

I dagsläget verkar det som att Somalia har lyckats undgå att hamna i en allvarlig livsmedelskris, även om det fortfarande finns regioner i landet där situationen har förblivit osäker.

MNESORD

Diskussion

Aung San Suu Kyi undvek kritik mot militären

Kuva: Foto: IPS
Flyktingar anländer med båt efter att ha tagit sig över floden Naf, som skiljer Bangladesh och Burma åt.

Burmas ledare Aung San Suu Kyi har slutligen brutit tystnaden om den pågående krisen i delstaten Rakhine. Men internationellt finns det en stor besvikelse över hur hon har agerat.


I ett 30-minuter långt tv-sänt tal förklarade Aung San Suu Kyi att regeringen inte fruktar en internationell granskning av de påstådda grymheterna mot den muslimska minoriteten rohingya i delstaten Rakhine.

Aung San Suu Kyi har klargjort att hon inte kommer att finnas på plats i New York i samband med den allmänna debatten i FN:s generalförsamling, men har sagt att hon vill att det internationella samfundet ska veta hur Burmas regering agerar.

”Vi fördömer alla människorättskränkningar och oberättigat våld,” sade hon i det första uttalandet sedan våldet blossat upp efter att rebellgruppen Arsa gick till attack mot burmesiska militärposteringar och gränspoliser den 25 augusti.

Hennes tal var fyllt av påståenden som betraktas som tveksamma av många experter. Hon nämnde inte situationen i Rakhine och att den burmesiska militären bränt ner byar och dödat människor.

En enda gång nämnde hon termen rohingya, i samband med rebellgruppen Arsa som hon sade hade gjort sig skyldig till terrorattacker.

Hennes tal var med en mer välvillig tolkning tvetydigt och med en mindre välvillig tolkning ohederligt, säger Matthew Smith på Fortify Rights som bevakar mänskliga rättigheter i Burma.

Han menar att hennes påståenden är absurda och falska.

Aung San Suu Kyi sade att säkerhetsstyrkorna har instruerats att följa reglerna noga och genomföra säkerhetsoperationer med återhållsamhet. Hon sade att landets militär inte genomfört några aktioner efter den 5 september.

Men människorättsorganisationen Human Rights Watch har presenterat nya satellitbilder som visar att minst 62 byar i norra Rakhine har bränts ned mellan den 25 augusti och 14 september. Vissa av dessa syns även från gränsen till Bangladesh.

FN:s människorättschef Zeid Ra’ad al-Hussein beskriver den burmesiska militärens handlande de senaste veckorna som ett läroboksexempel på hur etnisk rensning går till.

FN:s generalsekreterare Antonio Guterres säger att Aung San Suu Kyi nu har en sista möjlighet att sätta stopp för militärens offensiv och om hon inte gör det kommer det utvecklas till en ”fruktansvärd kris” som kanske inte går att hantera i framtiden.

Den stora ökningen av antalet människor som drivits på flykt sedan den 5 september är ett tecken på fortsatt våld, som dock Aung San Suu Kyi förnekar. Hon säger att de flesta som tillhör den muslimska rohingyaminoriteten har stannat i delstaten Rakhine och att krisen inte är så allvarlig som det internationella samfundet uppfattar den.

Sherine Tadros vid Amnesty Internationals FN- kontor säger att hon knappt kan tro sina öron.

– Hon har ansvar att uttala sig och det minsta vi skulle kunna förvänta oss är att hon erkänner vad som händer i det egna landet.

Delstaten Rakhine har en befolkning på omkring tre miljoner människor varav en miljon tillhör rohingyaminoriteten. FN uppger att över 400 000 rohingyer hittills har flytt till Bangladesh under de senaste tre veckorna.

Sedan Aung San Suu Kyi vann valet delar partiet NLD makten med militären i landet. Militären har kontroll över sin egen budget och viktiga departement som departementet för inrikes frågor, försvar och gränser, och har ett stort inflytande i Rakhine.

Den burmesiska arméchefen Min Aung Hlaing har uttryckligen och konsekvent uttalat sig mot rohingyaminoriteten och kallar dem illegala migranter från Bangladesh som Burma inte kan erkänna.

– Det är normalt för ledare som Aung San Suu Kyi att de måste ta politiska hänsynstaganden men att dessa går före när tusentals människor dödas och skadas är obegripligt, säger Sherine Tadros.

MNESORD

Folkgruppen rohingya hårt utsatt under många år

Kuva: Foto: IPS
Dessa barn som tvingats på flykt undan våldet mot rohingyer i hemlandet Burma har anlänt till Teknaf i Bangladesh.

Bara några dagar innan tusentals människor från den utsatta muslimska rohingyaminoriteten började fly från sina hem i den burmesiska delstaten Rakhine släpptes en rapport om hur situationen för folkgruppen skulle kunna förbättras.

Slutrapporten ”Towards a peaceful, fair and prosperous future for the people of Rakhine” presenterades av den rådgivande kommissionen för Rakhine som utsetts av Burmas ledare Aung San Suu Kyi 2016. Den oberoende kommissionens presenterade förslag på att se över medborgarskapslagstiftningen som sedan 1982 slår fast att rohingyer inte kan få burmesiskt medborgarskap.

Samma vecka bröt strider ut mellan gerillagrupper och den burmesiska militären. Armén svarade med att öka antalet attacker mot rohingyafolket i Rakhine. Minst 400 personer dödades och 29 tillhörde gerillagrupper. Den möjliga öppningen att vid det tillfället gå vidare med rapportens förslag gick därmed om intet. I stället har rekordmånga rohingyer – nu fler än 400 000 – tvingats att fly till Bangladesh.

FN:s människorättschef Zeid Ra’ad al-Hussein presenterade nyligen upprörande detaljer under ett sammanträde med FN:s människorättsråd i Genève. Han kritiserade cyniska uttalanden från regeringshåll om att endast flyktingar som kan ”bevisa sin nationalitet” kommer tillåtas att återvända. Han fördömde även säkerhetsstyrkornas strategi att börja placera ut minor längs gränsen till Bangladesh för att förhindra flyktingar från att återvända. Han underströk även att regeringen måste sluta att beskylla rohingyer för att själva bränna ner bostäder och ödelägga sina egna byar.

Den nya våldsvågen är på många sätt både gammal och ny. Militärregimens ”Operation Nagamin” riktades mot rohingyer redan 1977 och nästan 200 000 tvingades då att fly till Bangladesh. Myndigheterna hävdade att det bara handlade om att kontrollera utländska medborgare men det ifrågasattes av människor från den muslimska minoriteten som flydde och vittnade om polisens omfattande övervåld.

I februari i år, fyra månader efter att gerillagrupper attackerade polisposteringar och militärbaser i Rakhine, presenterade FN de första uppgifterna om mord, gruppvåldtäkter och brott mot mänskligheten i samband med militäroffensiven som var svaret på attackerna.

– Gerillagruppen Arsa är relativt liten. De uppges ha fått stöd från givare i Mellanöstern och stöttas av lokalsamhället, säger Matthew Smith, chef för organisationen Fortify Rights som bevakar mänskliga rättigheter i Burma.

Han berättar att gerillagruppen har genomfört de senaste attackerna beväpnade med knivar och hemmagjorda bomber. De hade fått löften om att få tillgång till automatvapen, men det gick inte enligt planerna. Arsa var ingen match för militären.

Arsa lägger delvis skulden på sig själva för den katastrofala utvecklingen. De uppger att de tog till vapen för att ta sig ur känslan av maktlöshet. De såg helt enkelt inget annat val. Detta ledde oavsiktligt till stöd för militären bland många burmesiska medborgare, som annars förhåller sig skeptiska till militärens inblandning i inhemsk politik.

Det har lett till ett samförstånd i den allmänna opinionen om att stödja regeringens strategi att driva rohingyafolket på flykt. Trots internationella påtryckningar och krav på att Aung San Suu Kyi sätter stopp för våldet, har Burmas ledare under lång tid valt att vara tyst.

Först under tisdagen bemötte hon den hårda internationella kritiken för hur folkgruppen rohingya behandlas i Burma. I talet fördömde hon brott mot mänskliga rättigheter och olagligt våld i Rakhine där många rohingyer bor. Hon välkomnade också internationella observatörer till Burma

MNESORD

Diskussion

Fasansfulla vittnesmål från burmesiska flyktingar

Kuva: Foto: IPS
Rebeka Begum har lyckats ta sig till Teknaf i Bangladesh. Hon berättar att de hemska ljuden av kulor och eldsflammor fortfarande plågar henne.

Flera hundratusentals män, kvinnor och barn har i en desperat flykt undan den burmesiska armén gått i flera mil eller rest med enkla fiskebåtar över floden Naf för att ta sig över till grannlandet Bangladesh. IPS har träffat flyktingar som nyligen nått landet.

 


Många av dem som har tvingats på flykt undan våldet i hemlandet tvingas nu överleva i Bangladeshs gränsområden, där det råder stor brist på mat, rent vatten och sjukvård.

– Jag såg hur våra hus brändes ner och vi tvingades lämna alla våra ägodelar. Min pappa blev dödad inför våra ögon, berättar tolvårige Nurul Islam.

IPS träffade honom i samband med att han nådde fram till Teknaf på den bangladeshiska sidan av gränsen.

– Jag, min mamma och min yngre bror tvingades gå i nästan en veckas tid för att nå fram till Bangladesh, tillsammans med mängder av andra som flydde från byar i Rakhine för att söka skydd, berättar den unge pojken.

Han är bara en av de över 400 000 rohingyer som har tvingats lämna sina hem och fly till grannlandet under de senaste tre veckorna. Många uppges ha skjutits till döds under vägen, drunknat i floden eller sprängts av de landminor som placerats ut längs flyktvägen.

För varje timme som går ökar antalet flyktingar. Strömmen av människor som kånkar på säckar med de få ägodelar de lyckats få med sig tycks aldrig ta slut. De kommer bärande på sina små barn medan äldre personer som inte orkar mer blir burna på bårar av bambu. Många är förkrossade, men också lyckliga över att ännu vara vid liv.

Samtidigt varnar både lokala och internationella hjälporganisationer för att det redan överbefolkade och fattiga Bangladesh kommer att ha svårt att hantera den plötsliga flyktingströmmen. Bristen på mat och vårdresurser riskerar att leda till en humanitär katastrof eftersom många av dem som kommer redan innan lider av undernäring – samtidigt som bristen på friskt vatten och fungerande avlopp riskerar att leda till utbrott av vattenburna sjukdomar.

– Redan nu har vi sett många fall där människor drabbats av hud- eller diarrésjukdomar, berättar läkaren Ibrahim Molla, som vanligtvis arbetar på ett sjukhus i huvudstaden Dhaka, men som nu befinner sig i Cox’s Bazar för att efter förmåga hjälpa de flyktingar som har anlänt hit.

 

Började i augusti

Den senaste krisen som drabbat den utsatta muslimska minoritetsgruppen i Burma inleddes i slutet av augusti efter att en militant grupp kallad Arsa attackerat och dödat ett antal burmesiska armésoldater. Enligt vittnesmål från flyktingar ledde detta till en medveten kampanj av mordbränder riktade mot byar där rohingyer bor samtidigt som hundratals människor uppges ha blivit dödade av armén.

Detta har förnekats av burmesiska myndigheter. Samtidigt tycks satellitbilder som publicerats av flera människorättsorganisationer bekräfta vittnesmålen.

Burmesiska soldater anklagas även för att ha genomfört våldtäkter mot rohingya-kvinnor.

Lokalbefolkningen i Teknaf, som ligger på andra sidan Naf, floden som skiljer länderna åt, berättar dessutom att de vid upprepade tillfällen har sett stora moln av rök stiga mot himlen från den burmesiska sidan.

Behandlingen av rohingya är ett ”skolboksexempel på etnisk rensning”, enligt FN:s människorättschef, Zeid Ra’ad al-Hussein.

Den muslimska minoritetsgruppen har sedan länge varit förföljd och diskriminerad i Burma. Trots att de har levt i landet i flera hundra år vägrar landets myndigheter att ge folkgruppen medborgarskap och tillgodose deras grundläggande rättigheter. FN menar att de är ”världens mest förföljda folkgrupp”.

När flyktingarna väl lyckats ta sig över den farliga sträckan till grannlandets sydöstliga distrikt Cox’s Bazar och Bandarban, har många mötts av en situation där de inte kunnat erbjudas härbärgen, mat eller rent vatten. Detta medan landets premiärminister Sheikh Hasina lovat att på humanitära grunder ta emot alla flyende.

Flyktingar anländer med båt efter att ha tagit sig över floden Naf, som skiljer Bangladesh och Burma åt. Foto: IPS

 

 

 

 

Biståndshjälp har nu börjat anlända från flera länder, men många rohingyer lider fortfarande brist på mat. Lokala volontärer har försökt hjälpa till med att dela med sig av den begränsade tillgången på mat och vatten. Lastbilar med försändelser har stoppats av desperata flyktingar vilket lett till att oerfarna volontärer det valt att kasta ut förnödenheter till flyktingar från sina lastbilar. Det har i sin tur lett till att många flyktingar blivit skadade när de desperat försökt få tag på mat och vatten.

Tusentals rohingyer, främst kvinnor och barn, har slagit läger vid sidan av vägar eller på tomma markområden, utan skydd från det monsunregn som ledde till enorma översvämningar i Bangladesh under augusti.

Landets myndigheter har nu avsatt ett område i Cox’s Bazar där ett nytt flyktingläger ska uppföras och har även börjat registrera flyktingar för att de ska få officiell flyktingstatus.

 

Smutsig vatten enda alternativet

En av de dem som precis anlänt till distriktet via båt är Rebeka Begum, som omgående, men utan framgång börjar leta efter mat att ge till sitt barn.

– Vi är utblottade eftersom vi fick lämna allt i Burma för att kunna fly undan militären, säger hon.

– Det var en mardröm, ljudet av kulorna och eldsflammorna förföljer mig, säger hon med skräck i rösten.

En annan flyktingkvinna, Amena Begum, går ner till en kanal för att hämta vatten till sina barn, eftersom det är det enda vatten som finns tillgängligt. Vattnet i kanalen är smutsigt.

– Men vad annat kan jag göra? Jag måste se till att mina barn får vatten, säger hon.

Lokalbefolkningen berättar att bristen på toaletter har lett till att mängder av människor tvingas utföra sina behov i det fria – vilket förorenat de lokala vattentäkterna.

FN:s barnfond Unicef uppger det finns hundratals barn som tvingats på flykt undan våldet i Rakhine och som nu på egen hand försöker hitta sina anhöriga bland folkmassorna i Cox’s Bazar. Många av dessa barn är dessutom svårt traumatiserade efter att ha bevittnat mord och mordbränder och andra hemska upplevelser under flykten.

På söndagen gick Rädda Barnens Bangladesh-avdelning ut med ett pressmeddelande och varnade för att bristen på härbärgen, vatten, mat och fungerande avlopp riskerar att orsaka ytterligare en katastrof för flyktingarna.

I Cox’s Bazar och i hamnstaden Chittagong är alla lokala sjukhus fullt upptagna med att vårda skadade rohingyer, i många fall personer som blivit skadade av kulor eller landminor.

Mohammad Alam har anlänt till Bangladesh med båt över floden Naf och har med sig en son som har feber och är i behov av vård. Lokalbefolkningen har gett honom rådet att vandra vidare för att försöka hitta ett sjukhus som har möjlighet att hjälpa sonen. Det innebär att vandringen fortsätter för honom och hans familj.

– Men jag har haft tur, som lyckats överleva tillsammans med mina familjemedlemmar, säger Mohammad Alam, som livnärt sig som jordbrukare hemma i Burma.

Han är dock blek och ser sliten ut och liksom för så många andra rohingyer är hans och familjens framtid fortsatt osäker. Ingen av dem vet om – och i så fall när – de ska våga återvända till sina hembyar igen.

 

Dessa barn som tvingats på flykt undan våldet mot rohingyer i hemlandet Burma har anlänt till Teknaf i Bangladesh. Foto: IPS

MNESORD

Antalet hungrande i världen ökar igen

Kuva: Foto: Pixabay

Antalet människor som går hungriga på jorden ökar igen, efter en stadig nedgång under det senaste decenniet. Det skriver FN i sin nya årsrapport om livsmedelssituationen i världen. Förra året tvingades 815 miljoner människor gå hungriga, 38 miljoner fler än året innan.

 

De 815 miljoner människor som går hungriga motsvarar 11 procent av världens befolkning.

I den nya rapporten, som skrivits i samarbete med flera stora FN-organ, understryks att klimatrelaterade händelser och ett ökat antal konflikter drivit på matbristen i världen.

Hungern och undernäringen förvärras i samband med konflikter och i samhällen där institutionerna är svaga, enligt den nya rapporten, som är den första genomgången av utvecklingen i förhållande till de nya globala målsättningarna om att utrota hungern till 2030.

Vid sidan av alla som lider brist på mat hotas också många miljoner människors hälsa av undernäring.

Flest hungrande finns i Asien, där 520 miljoner människor inte kan äta sig mätta, följt av Afrika med 243 miljoner människor och ytterligare 42 miljoner i Latinamerika. Afrika är dock den världsdel där högst andel människor går hungriga, med 20 procent.

I världen finns det 155 miljoner barn under fem år vars utveckling har hämmats på grund av undernäring. Av dessa lever 122 miljoner barn i världen i länder där det pågår konflikter.

Människor som lever i länder där det råder långvariga kriser löper nästan 2,5 gånger högre risk att drabbas av undernäring, enligt rapporten.

Rapportförfattarna slår fast att världssamfundet står inför en stor utmaning när det gäller att nå upp till målsättningen om att skapa en värld utan hunger till 2030. Om detta ska lyckas krävs det både nya satsningar och nya arbetsmetoder.

År 2015 beräknades det finnas 777 miljoner kroniskt undernärda människor i världen, en siffra som under förra året beräknas ha stigit med ytterligare 38 miljoner människor. Det är samtidigt en minskning sedan 2000, då 900 miljoner människor beräknades gå hungriga.

Att antalet hungrande nu ökar efter en lång period av sjunkande siffror kan var ett tecken på ett trendbrott. Enligt rapporten har bristen på mat särskilt förvärrats i Afrika söder om Sahara och i sydöstra och västra Asien, främst i områden som är drabbade av konflikter, torkor och översvämningar.

Under förra året var vart tolfte barn i världen underviktig i förhållande till sin längd och fler än hälften av dessa barn, 27,6 miljoner, lever i Sydasien.

Andelen barn som har fått sin utveckling hämmad är enligt rapporten ”oacceptabelt hög” i vissa regioner – och om den nuvarande trenden håller i sig kommer inte målsättningen i Agenda 2030 om att avskaffa tillväxthämningen bland barn att kunna uppnås.

Rapportförfattarna påpekar att Sydsudan drabbades av svält under flera månaders tid under året och att det finns en risk för att en liknande situation kan uppstå i flera konfliktdrabbade regioner, däribland nordöstra Nigeria, Somalia och Jemen.

Cheferna för de fem FN-organen FAO, WFP, Ifad, Unicef och WHO skriver i rapporten att det nu är hög tid för världen att förstärka alla insatser för att kunna leva upp till de ambitiösa målsättningarna i Agenda 2030, och skapa en värld befriad från hunger, undernäring och fattigdom

MNESORD

Diskussion

Ursäkt inte tillräckligt för Chiles ursprungsbefolkning

Kuva: Foto: Mirna Concha/IPS

Chiles president Michelle Bachelet har bett om ursäkt för de grymma brott som chilenska staten begått mot mapuchefolket, ett av landets ursprungsfolk. Lokala ledare menar dock att det inte är tillräckligt utan kräver konkreta åtgärder för att folkets rättigheter ska respekteras.

 

Företrädarna lyfter särskilt fram rätten till självbestämmande samt rätten till förfäders mark och vatten. De kräver ett stopp på våldet mot ursprungsbefolkningar i landet och ifrågasätter polisens tillvägagångssätt. Bland annat används en gammal antiterrorismlag från Pinochets militärdiktatur för att gripa och åtala mapucheaktivister. Lagen gör att aktivister kan sitta häktade under lång tid och kan användas för att döma ut hårda straff.

Den 14 juni använde medlemmar av den militariserade polisen tårgas i samband med ett tillslag mot en skola i orten Temucuicui. I samband med räden fanns både skolbarn och lokalbefolkning på platsen. Den 27 juni gick nationella människorättsinstitutet vidare med fallet till domstol, som företrädare för skolbarnen i Temucuicui. Staden ligger i regionen Araukanien där en stor del av befolkningen tillhör mapuchefolket.

– Jag tycker att det är positivt att Chiles president har erkänt de grymheter som har begåtts efter chilenska statens invasion från 1860 av områden som tillhör mapuchefolket – det som felaktigt kallades pacificeringen av Araukanien, säger Adolfo Millabur, borgmästare i staden Tirúa, som är en central plats för mapuchefolket.

Det handlade om en brutal militär kampanj där den chilenska armén och bosättare besegrade mapuchefolket 1881 och tiotusentals från ursprungsbefolkningen dödades. Folket som tidigare hade tio miljoner hektar mark hade efteråt endast en halv miljon hektar.

Men Adolfo Millabur kräver konkreta åtgärder för att ”reparera de skador som orsakats” och säger att en ”avmilitarisering av regionen vore en god början”.

– Barn lider, det finns alla slags offer, människor som tillhör mapuchefolket har dödats och det finns inga besked om hur staten kommer att agera inom den närmaste framtiden, om planen är att fortsätta militariseringen så som sker nu, säger han.

Flera borgmästare som tillhör mapuchefolket kräver ett stopp för våldet och ifrågasätter polisens metoder. De hänvisar till att mapucheaktivister har åtalats anklagade för att ha satt eld på lastbilar och att polis gör tillslag mot hem och skolor, som i orten Temucuicui.

 

”Presidenten bör bli påmind om…”

Enligt den senaste folkräkningen anser sig 1,9 miljoner av Chiles befolkning på 17,1 miljoner invånare tillhöra en ursprungsbefolkning. Av dessa tillhör 84 procent mapuchefolket.

– Att presidenten har bett om ursäkt är lovvärt, men detta är inte tillräckligt om inte folket får upprättelse på andra sätt, säger den katolska prästen Carlos Bresciani som leder jesuiternas verksamhet i staden Tirúa.

Han menar att en bättre dialog med mapuchefolket kommer vara möjlig om frågan om självbestämmande tas upp. Han hänvisar också till att mapuchefolket varit dåligt representerade i en kommission för Araukanien som tillsattes av president Michelle Bachelet 2015. Kommissionen avslutade sitt arbete i januari och ett av förslagen som lades fram var en ursäkt från presidenten till mapuchefolket.

– Presidenten bör bli påmind om de avtal som Chile undertecknat, som FN:s deklaration om ursprungsfolkens rättigheter vilken klargör rätten till självbestämmande. Det är något som saknas i presidentens planer för Araukanien, säger Carlos Bresciani.

Jorge Pinto är historieprofessor vid Universidad de La Frontera, ett universitet i staden Temuco i Araukanien, och har suttit med i kommissionen. Han säger att regeringens plan för Araukanien är förnuftig och fullständig och tolkar presidentens ursäkt som ett försök att återuppta en dialog. Men han säger också att fler aktörer måste bjudas in till samtal och att inte bara frågor om rätt till mark och vatten är viktiga, utan även ursprungsbefolkningens kontroll över marker och naturtillgångar.

– Överenskommelser måste nås med de lokalsamhällen som påverkas av bygget av vattenkraftsdammar, avverkning eller gruvor – inte med myndigheterna, säger Jorge Pinto.

– Det här handlar om de mest marginaliserade delarna av landet som paradoxalt nog är där de mest lönsamma industrierna verkar, säger Carlos Bresciani.

Enligt honom är den extrema fattigdomen i Araukanien ett resultat av den ohållbara politik som förs för att utnyttja de resurser som finns i området. Han är kritisk till att de nya förslag som lagts fram inte syftar till att förändra detta.

Ledare för ursprungsfolken anser att några av de initiativ som genomförts av Michelle Bachelet är positiva, som att mapuchefolkets nyår blivit nationell helgdag och de ansträngningar som görs för att skolor ska kunna ha undervisning i mapuchefolkets språk. De uppskattar också förslaget att uttryckligen erkänna ursprungsbefolkningen i förslaget till landets nya konstitution. 

MNESORD

Diskussion