MENY

Kolumn

Pierre Gilly

Pierre Gilly: Kannibalismens ansikten

Rasismen – den politiska kannibalismen – är på tillbakagång. Det vi som vi identifierar oss med tycks bli allt större och mångfacetterat, skriver Pierre Gilly.

 

Min farmors syster var gift med en kannibal som hette Jean. Jag såg honom aldrig äta människokött men jag har mina misstankar. Folk omkring honom brukade magra. Värst drabbade var hans anställda som dessutom fick väldigt små pensioner eftersom han slarvade med att betala in deras pensionsavgifter. Hans fru, som aldrig jobbat en dag i sitt liv, har däremot en hög pension. Familjen var viktig för honom men andra människor såg ofta han som förbrukningsvaror.

Jag tänker på Jean när jag läser om hur statsvetare försöker förklara drivkraften bakom politiska och sociala handlingar. Enligt en modell styrs vi av passion, intresse, och förnuft. Passionen (hat och kärlek, osv) är det som gör att vi stödjer (eller är emot) olika typer av kollektiv som familjen, trossamfund och nationen. Marknaden är arenan för intresset. Den är i sina bättre stunder mer av ett köpslående.

För den tredje drivkraften, förnuftet, är förståelsen och argumentation den förändrande kraften. Här är arenan demokratins institutioner och det avgörande är argumentens tyngd. En förnuftig debatt leder till kompromisser eller i bästa fall, konsensus.

Passionen kan vara mer absolut och oförsonligt än intresset. För intresset är målen ofta mer flytande och förhandlingsbara. En nyliberal ekonom skulle kanske säga att Jeans anställda valt att arbeta utan pensionspoäng i stället för att inte arbeta alls. Passion kan vara svårare att motstå än intresset eller förnuftet. Det är lättare att byta jobb, bilmärke eller parti än att byta familj eller nationalitet.   

Brexit och Trump visar att det finns mycket passion i världen. Macrons seger visar att intresset kan segra över passionen. Men den franska valutgången var en kompromiss som många med rätta är missnöjda med. Man har gett marknadsliberalismen makten för att förhindra att de som hyser en överdriven kärlek den egna etniska gruppen tar makten.  

Den tyske statsvetaren Claus Offe menar att EU projektet lider av för mycket passion och intresse och för lite förnuft. Lösningarna på EU:s problem är välkända. EU behöver egen beskattningsrätt, rätt att utfärda EU-obligationer som garanteras av alla medlemsstater, och kontroll över sin egen budget, skriver han i sin nya bok, Europe Entraped (Polity Press). EU måste kunna förfoga över en större budget som kan motverka lokala konjunkturcykler i de enskilda medlemsländerna. Det behövs gemensamma sociala rättigheter, som är kopplade till de enskilda EU-medborgarna. Tyskland, och andra länder som tjänar mest på EU och euron måste också ta ett större ansvar.

Men det lär bli knepigt att förverkliga dem, tror Offe. Väljare och beslutsfattare har ofta svårt att se att problemen är orsakade av systemet. De är mer benägna att tro att problemen orsakats av en felaktig nationell politik som i sin tur beror på kulturen i det drabbade landet. Och omvänt: Tysklands framgångar beror inte på att euron gynnar Tyskland, utan på att det tyska folket är flitigt och frugalt.

Offe tror att de reformer som krävs är så impopulära att det knappast går att genomföra i demokratisk ordning. Det politiska motståndet har också en tendens att öka i takt med att de ekonomiska problemen förvärras. Kriser göder rädslor som ger passionerna övertaget. Även om resonemanget är logiskt så tror och hoppas jag att han har fel.

Mycket av den passion som Jeans samtid hade tycks ha dött bort med honom. 1931, samma år som Jean började skolan, öppnade en stor kolonialutställningen i Paris. Ett missöde gjorde att alla krokodiler dog men man lyckades byta till sig några från en tysk cirkus i utbyte mot svarta människor, kanaker, från Nya Kaledonien som ingick i utställningen. Kanakerna presenterades som ”äkta kannibaler” och fick tugga rått kött inför en nyfiken publik.  

De riktiga kannibalerna var naturligtvis de som exploaterade och förnedrade de koloniserade folken för egen vinning. Idag ställer vi inte ut människor – hur exotiska de än verkar – tillsammans med djur. Det finns knappast någon som hatar tyskar så mycket som Jeans generation gjorde. Rasismen – den politiska kannibalismen – är på tillbakagång. Det vi som vi identifierar oss med tycks bli allt större och mångfacetterat. Vissa försöker ta ett steg tillbaka nu och då men tendensen är tydlig.

 

Pierre Gilly

Aktuell med boken Konsten att sälja krig – Propaganda från Cato till Nato (Verbal förlag)

Pierre Gilly

ÄMNESORD

Diskussion

Kolumn

ABL collage

Året som gått med Arbetarbladet

Finlands jubileumsår har varit minst sagt händelserikt även för SDP och ABL som önskar alla en fridfull Jul och gott nytt år och återkommer i januari! Men först är det dags för en sammanfattning.

Lue lisää

ABL collage

Kolumn

Lipponen

Lipponen om dagens språkpolitik: Det här är ohållbart!

– Det är en minoritet som tycks bestämma, kommenterade Paavo Lipponen regeringens språkpolitik i samband med att den nya FSD-historiken diskuterades i Helsingfors på luciadagen.

Lue lisää

Lipponen

Kolumn

Henrik Helenius

Furstenborg: Facket behövs!

Facket behövs nu och i framtiden. Fackföreningsrörelsen måste alltid också vara beredd att förnya sig. Man ska vara beredd att acceptera förnyelse men också själv skapa nytt. Det säger Jan Furstenborg, finlandssvensk facklig veteran och numera aktiv pensionär.

Lue lisää

Jan Furstenborg

Hagnäs torg med dess många fackförbundskontor är en mycket bekant plats för Jan Furstenborg.

Kolumn

Caroline Lång

Viktigt att låta finskspråkiga tala svenska

Det råa debattklimatet och domänförlusterna ser ut att hota svenskan i Finland. Finns det en överlevnad för tvåspråkigheten? Det diskuterades på ABL:s och FSUD:s evenemang ”Hotad? – en barkväll om finlandssvenskan”.

Lue lisää

Åkers och Herberts

Rebecca Åkers, ordförande för FSUD, ställde frågor kring svenskans historia, nutid och framtid till forskaren Kjell Herberts.

Kolumn

Viktor Kock

Viktor Kock

Kock: Regeringen skuldbelägger än en gång de arbetslösa

FSD:s ordförande  Viktor Kock beklagar att regeringen följer en modell som saknar stöd i undersökningar och skuldbelägger de arbetslösa.

Lue lisää

Viktor Kock

Viktor Kock