Opinion

Om en liten hund och Donald Trump

“Jag tyckte länge att Kobi var det löjligaste jag sett. Men sedan flyttade Donald Trump in i Vita Huset.”

Pierre Gilly

 

Kobi tycker att jag är en hotfull figur. Det är väl därför han skäller varje gång jag kommer på besök. Men så fort jag håller något gott i handen glömmer han bort att vara rädd för mig. När den sista mumsbiten är borta gör min närvaro honom panikslagen igen. Jag tyckte länge att Kobi var det löjligaste jag sett. Men sedan flyttade Donald Trump in i vita huset.

 

Världens mäktigaste man hatar alla som har tomma händer och kan inte dölja sin förtjusning när han bjuds på godsaker. Det är därför som Saudiarabien låtsas att de tänker köpa amerikanska vapen för över hundra miljarder dollar. Resultatet blir att Trump inte bara dansar svärdsdans med saudiska prinsar utan också ser till att Saudierna – som sprider Islamistisk propaganda och finansierar terrorverksamhet – aldrig omfattas av inreseförbuden.  

 

Att Trump nu försöker förstöra kärnenergiavtalet med Iran har mer att göra med de hägrande saudiska godbitarna än något genuint intresse för internationell säkerhet. Saudiarabien avskyr Iran (oavsett vilken typ av regering som styr i Teheran) och har köpt inflytande i Washington. Den amerikanska Israellobbyn, som ger stora bidrag till valen, vill också se en konfrontation med Iran.

 

Egentligen är Kobi klokare än Trump. Kobi ser till att äta allt jag har i handen innan han återupptar sitt skällande. Till skillnad från Trump, så skulle Kobi aldrig låta sig påverkas av vaga löften om godbitar. Om Kobi var USA:s president skulle han säga att de civila flygplan för åtta miljarder dollar som Iran beställt av Bowing är en säkrare godbit än den där icke bindande inköpslistan som Saudierna skrivit på samtidigt som deras oljeinkomster sinar.

 

Kobi som inte är mycket större än en råtta gillar att springa fram mot mig och morra men han håller alltid ett respektfullt avstånd när mina händer är tomma. Kanske är Trump likadan men inte mycket talar för det. Det är ju inte Trump själv som kommer att gå i täten för ett eventuellt angrepp mot Iran. Presidenten undvek militärtjänsten när han var ung. Det är andra som tar riskerna, och de vet ju, som han nyligen sa till modern till en stupad amerikansk soldat, vad de gått med på när de låter sig värvas. Trump har ju också som affärsman en historia av att ta enorma risker – med andras pengar (bankers och medinvesterare) – men att vara försiktigare med sina egna.

 

Det paradoxala med kärnenergiavtalet med Iran som skulle göra världen säkrare är att det kan minska Irans säkerhet. Nu när man kan vara ännu mer säker än tidigare på att Iran inte har kärnvapen (Som Irak, och Libyen), och inte heller kan skaffa dem inom en nära framtid, så kan man bomba och hota landet utan större risk. Det får mig att tänka på den grekiska fabeln om när hararna höll tal i djurens folkförsamling och krävde att alla skulle bli jämlika. “Var är era klor och tänder?” undrade lejonen.

Dela denna artikel

Kommentarer

Artiklar kan kommenteras i ett dygn efter publicering. Använd ett sakligt och respektfullt språk: administratörerna förbehåller sig rätten att vid behov radera opassande kommentarer och förhindra skribenten från att kommentera vidare.

Sähköpostiosoitteesi

Demokraatti

päätoimittaja: Petri Korhonen
Lähetä juttuvinkki →

Toimitus: PL 338, 00531 Helsinki, puh. 09 701 041

Arbetarbladet

chefredaktör: Topi Lappalainen
Kontakt →

Redaktion: Broholmsgatan 18-20 C, 00531 Helsingfors

Tietosuoja-asetukset

2018 DEMOKRAATTI
TIETOSUOJA- ja REKISTERISELOSTE