Huvudnyheter

Pressfriheten är ständigt hotad i Bulgarien

Foto: Bengt Sigvardsson
Sedan den 9 juli har det varit dagliga protester för att regeringen ska avgå i Bulgarien. På bilden demonstrerar människor utanför parlamentet i Sofia.

Sedan den 9 juli pågår protester mot regeringen i Bulgarien. Demonstranterna anklagar den för korruption och för att favorisera landets oligarker. Flera bulgariska journalister instämmer. De menar att det är därför som landet har sämst pressfrihet i EU.

Bengt Sigvardsson

 

 

Det är kall novemberkväll i Bulgariens huvudstad Sofia. Kylan har inte avskräckt ett hundratal demonstranter från att samlas utanför parlamentet. Sedan den 9 juli har det varit dagliga protester för att regeringen ska avgå. Ilskan riktar sig framförallt mot premiärministern Bojko Borisov, från det konservativa populistpartiet GERB, som mer eller mindre suttit vid makten sedan 2009. De anklagar honom för korruption och för att ge fördelar till landets oligarker. Enligt Transparency International är Bulgarien EU:s mest korrupta land. En av demonstranterna är Snezjana Todorova som är president i Bulgariska Journalistförbundet.

 

– Vi är här under parollen ”Döda inte journalistiken i Bulgarien”, säger hon.

 

För tredje året i rad har Bulgarien rankats lägst i EU i Reportrar Utan Gränsers pressfrihetsindex. 2006 låg landet på 34:e plats. I år på plats 111.

 

– Det finns ett klart samband mellan korruption och minskad pressfrihet, säger Snezjana.

 

Det låga indexet förklaras framförallt med att ”korruption och samarbete mellan medier, politiker och oligarker är utbrett”.

 

– Den som betalar orkestern bestämmer musiken som den ska spela, konstaterar hon.

 

Bulgariska journalistförbundets president Snezjana Todorova, till höger, demonstrerar utanför parlamentet i Sofia med parollen ”Döda inte journalistiken i Bulgarien”

 

Journalister sparkas

 

Innan Bulgarien gick med i EU 2007 var medierna relativt oberoende. Därefter har de flesta hamnat i händerna på oligarker som står nära regeringen. Enligt Bulgariens Publicistförbund kontrollerade oligarken Deljan Peevskis New Bulgarian Media Group (NBMG) närmare 80 procent av tidningsdistributionen 2018. Gruppen äger även flera tidningar, online-nyhetssajter och en tv-kanal.

 

– När oligarker köper oberoende medier sparkas vanligen de ärliga journalisterna, säger Snezjana.

 

För att inte krocka med ägarnas intressen är självcensur utbrett på redaktionerna.

 

– Om journalisterna inte tillämpar självcensur avskedas de och en ny journalist kommer att göra deras jobb istället, säger hon.

 

Snezjana säger att Journalistförbundet länge har kämpat för kollektivavtal mellan arbetsgivare och förbundet, men utan framgång.

 

– Det innebär att journalister saknar anställningstrygghet och lätt kan sparkas, säger hon.

 

Merparten av de bulgariska journalisterna är inte medlemmar i förbundet.

 

– Många redaktörer förbjuder sina anställda att gå med, hävdar hon.

 

Snezjana Todorova är president i bulgariska journalistförbundet. Hon menar att oligarkernas mediemonopol tar död på den oberoende journalistiken.

 

Misshandlades

 

På ett café i Sofia träffar jag frilansjournalisten Dimiter Kenarov. Han jobbar framförallt för internationella medier. Därmed behöver han inte anpassa sina artiklar utifrån bulgariska medieägares intressen.

 

– Men jag har kollegor som jobbar för bulgariska tidningar och tv-stationer där de blir tillsagda vad de ska göra och hur de ska göra det, säger han.

 

Han menar att titeln journalist förlorar respekt i takt med att den oberoende journalistiken dör ut. Den andra september var Dimiter på den största demonstrationen hittills i Sofia för att filma. Polisen gick hårt fram mot demonstranterna.

 

– Även många journalister attackerades. Polisen sprayade pepparspray i ögonen på dem. Jag tog på mig min gasmask och hjälm som var markerade med ”press”, säger han.

 

Det hindrade inte polisen från att gripa och släpa honom till en bakgata.

 

– Jag skrek flera gånger att jag var journalist, men en polis sparkade mig minst tre gånger i huvudet när jag låg på marken, säger han.

 

Polisen ignorerade hans presskort. Han handfängslades och fick tillbringa natten i en cell. Han tror dock att polisens agerande framförallt handlade om att de var oprofessionella och inte att de hade beordrats att ge sig på journalister.

 

Frilansjournalisten Dimiter Kenarov misshandlades och arresterades av polisen när han rapporterade från en demonstration i Sofia.

 

Censur

 

Han får medhåll av Camelia Ivanova, som är generalsekreterare i AEJ (Association of European Journalists) i Bulgarien.

 

– Men å andra sidan så släpptes han inte, trots att han visade sitt presskort, säger hon.

 

Jag träffar henne och Ivan Radev, från AEJ:s styrelse, på ett annat café. De säger att med finanskrisen 2008 sattes första spiken i den bulgariska pressfrihetens kista. Krisen slog hårt mot medierna. EU-bidrag blev vitala för deras överlevnad.

 

– Det finns en budget avsedd för att presentera resultaten av EU-projekten i Bulgarien i medier, säger Camelia.

 

Enligt dem så favoriseras regeringstrogna medier som ger en positiv bild av EU-projekten.

 

– När det gäller nationella bidrag så har varje kommun sin egen budget för kultur och media. De ser till att den går till ”rätt” medier, säger Ivan.

 

Allteftersom att det har blivit svårare för oberoende medier att gå med vinst så har oligarker köpt upp dem.

 

– Eftersom det inte längre är en vinstgivande business måste ägarna ha pengar att investera, men inte för att tjäna mer pengar, säger Ivan.

 

–  De använder medierna för att nå sina mål inom politik och business, säger Camelia.

 

Enligt AEJ beordras även anställda journalister att utöva censur. Ytterst få vill dock tala öppet om det.

 

Camelia Ivanova är generalsekreterare i AEJ (Association of European Journalists) i Bulgarien och Ivan Radev sitter i föreningens styrelse.

.

Smutskastning

 

Medier har även blivit instrument för att smutskasta personer.

 

– Smutskastningskampanjer drivs i medier som står nära politiker som vill skada journalister eller offentliga personer, säger Camelia.

 

Hon menar att risken att få sitt privatliv uthängt eller anklagas för något på falska grunder är minst lika effektivt som hot om våld mot journalister. I flera fall har myndigheterna inlett undersökningar, vanligen för skattebrott, mot medier som rotar i politikers eller oligarkers affärer. Det har drabbat den undersökande nyhetssajten Bivol flera gånger.

 

– Det handlar om trakasserier. Det är förnedrande eftersom vi förser allmänheten med sanningen, inget annat, säger Dimitar Stojanov som är journalist på Bivol.

 

Han började sin journalistiska karriär på Bulgarian Telegraph Agency 2001.

 

– Då fanns det mer transparens, större pressfrihet och mer oberoende rapportering än idag, säger han.

 

Han arbetade på flera olika medier efter det, men säger att det blev allt svårare att göra undersökande journalistik. När han jobbade på en av landets största tv-kanaler stoppades flera av hans inslag från att sändas. Nu har han jobbat på Bivol i elva år.

 

– Under elva år har jag blivit fysiskt attackerad tio gånger. 2013 skvätte till exempel en affärsmans hustru bensin på mig och försökte tända på, säger han.

 

2015 blev han förföljd i flera veckor när han gjorde ett grävande reportage om en bank. Någon bröt sig även sig in i hans hem och genomsökte det. Det stoppade honom inte från att prata om sin undersökning i ett tv-program.

 

– Jag var under mycket hård press efteråt. En högt uppsatt domare sa åt mig att ”sluta prata om korruption om du inte vill få problem”, säger han.

 

Dimitar Stojanov är grävande journalist på den undersökande nyhetssajten Bivol.

 

Offentlighetsprincipen

 

Det är inte bara hot och trakasserier som sätter käppar i hjulen. I september 2018 undersökte Dimitar och en rumänsk kollega ett fall där stora summor EU-bidrag hade försvunnit. Det förde dem till en plats utanför Sofia där någon hade satt eld på dokument som var relaterade till härvan. Journalisterna började fotografera vad som fanns kvar av bevismaterialet, men stoppades när polisen kom till platsen. De arresterades och släpptes först efter sex timmar. Dimitar berättar även att Bivol ofta får avslag om att få offentliga dokument utlämnade från institutioner, ministerier och domstolar.

 

– Vi går vidare till domstol, men då tar en lång process sin början som tar mellan sex månader och ett år. Om vi vinner målen kan domstolen bötfälla ministerierna och andra institutioner, men den kan inte tvinga dem att ge oss dokumenten, säger Dimitar.

 

Vi återvänder till Ivan Radev och Camelia Ivanova på AEJ. De säger att protesterna mot regeringen har fått mycket utrymme i bulgariska medier. Det har lett till att korruption och oligarkernas inflytande nu diskuteras öppet. Regeringen vägrar dock att avgå och det mesta tyder på att den kommer att sitta kvar tills parlamentsvalen som är planerade till mars 2021. Resultatet står skrivet i stjärnorna, likaså om det kommer att leda till en friare press. AEJ drar sitt strå till stacken genom att försöka höja kvaliteten på journalistiken med kurser och vidareutbildningar.

 

– Samtidigt finns det många journalister och medier som bara har ett mål – att promota regeringen och driva smutskastningskampanjer, säger Ivan Radev.

Dela denna artikel

Kommentarer

Artiklar kan kommenteras i ett dygn efter publicering. Använd ett sakligt och respektfullt språk: administratörerna förbehåller sig rätten att vid behov radera opassande kommentarer och förhindra skribenten från att kommentera vidare.

Sähköpostiosoitteesi

Mest lästa

Senast

Demokraatti

va. päätoimittaja: Rane Aunimo
Lähetä juttuvinkki →

Toimitus: PL 338, 00531 Helsinki, puh. 09 701 041

Arbetarbladet

Chefredaktör: Johan Kvarnström
Kontakt →

Redaktion: Broholmsgatan 18-20 C, 00531 Helsingfors

2018 DEMOKRAATTI
TIETOSUOJA- ja REKISTERISELOSTE